Det gör det o har man ett lite tyst barn som inte tar plats utan bara flyter med sådär lite bakom mitten av flocken och är nöjd med detta så blir det jobbigt.
Men han skötte skolan gick ur skolan med högsta betyg, läste 2 gymnasie kurser samtidigt o gick ur med högsta betyg, läste till el ingenjör med mycket bra betyg. Tjänar bra med pengar o är skit nöjd med att 2 av dom 3 bor hemma hos mamma o pappa fortfarande.
Så att gå bananas den gången kanske var det som räddade hela skolgången och att han har ett bra liv i dag.
Barn är jävligt jobbiga när dom är små men dom är bara små en gång dom åren går galet fort, rätt vad det är har man en 13-15 åring som hatar allt o alla utan att igentligen göra det, puberteten är jävligt jobbig för en del ungar..
Bara striden med 14 årig tjej som skulle ha string o kortkort kjol????? men idag var det värt det med, jag blev dock gråhårig på tjejen?
En annan lider föräldraskapets kval och fick inte ens ha det där roliga i början (jag är "bara" bonuspappa på deltid då tjejen har två små sedan ett tidigare äktenskap, de var ett och tre när jag kom in i bilden). Barn tenderar ju dessutom att ha sönder och försämra den där roliga biten på mamman när de kommer ut, så var du glad att du åtminstone fick ha roligt innan det hände... 
Alla har ju inte erfarenhet av att ha vuxit upp med en massa syskon, och många syskonlösa har nog snarare tänkt att det vore nice med en massa syskon. Sen växer de upp, bildar familj och tänker att den bästa gåvan de kan ge sina barn är en massa syskon... Ville mest bara dela med mig av min erfarenhet till de som tänker så, för de kanske aldrig tänkt på saken ur det perspektivet. Man vet ju aldrig, någon kanske får sig en välbehövlig tankeställare.
