Småbarnsfarsa på sporthoj

Lugnande. Tänk att Markus är sån också. ?

Skämt åsido. Det är som nappen. Hur många 20-åringar har en sån?
Ja, eller sover med föräldrarna i sängen.

Däremot hade jag en granne som åkte vagn sjukt länge, det var väldigt konstigt. Minns inte exakt men skulle gissa till sex års ålder. Kändes som han bara ville jävlas med sin ensamstående mamma. ??
 
Min hustru har varit väldigt energisk när det kommer just till mat. Att barnen vid tidig ålder ska lära sig äta samma som vi.
När hon har lagat mat har hon kryddat osv som vanligt, men låtit bli att salta. När maten sen är klar lägger hon över en del i en mindre kastrull som hon mixrar, och därefter saltat "vår" mat. Väldigt få färdiga barnmatsburkar vi köpt.
Vår snart 6år gamla dotter äter allt så länge det inte är för starkt kryddat, så hoppas detta även fungerar på vår 10månaders.

Men sen har vi kompisar som envisas med alternativ mat till barnen vid middagsbjudningar. Då väljer såklart vår dotter också hellre makaroner och prinskorv än köttgryta. Om det är för att det är godare eller för att kompisarna valde det vet jag inte. Märker iaf att våra kompisars barn bara blir kräsnare och kräsnare eftersom dom hela tiden får den maten som tycker bäst om istället för samma som mamma och pappa.
 
Har ni diskuterat varför detta känns viktigt för er och vad kom ni i så fall fram till?

Min hustru ville inte riskera att få kräsna barn. Forskning visar att varierad kost är den bästa (finns inte så stor variation på färdig burkmat). Och det blir bra mycket billigare.
Jag köpte detta rakt av, så någon större diskussion har där aldrig varit.

Ska tillägga att det är min hustru som står för nästan all matlagning, då hon tycker det är roligt. I köket gör jag bara som hon säger, typ hackar löken, skalar potatisen och sköter disken. Så matglädje är väl något som är viktigt för henne. Kan tänka mig att glädjen med att laga mat försvinner om man efteråt bara hör blä och urk.
 
Vi kan nog vara överens om att det är just matglädje vi vill förmedla till våra valpar.

Vägen dit tycks vara en jäkla Dunning-kruger-övning. Som föräldraskapet i stort alltså.
 
Min hustru ville inte riskera att få kräsna barn. Forskning visar att varierad kost är den bästa (finns inte så stor variation på färdig burkmat). Och det blir bra mycket billigare.
Jag köpte detta rakt av, så någon större diskussion har där aldrig varit.

Ska tillägga att det är min hustru som står för nästan all matlagning, då hon tycker det är roligt. I köket gör jag bara som hon säger, typ hackar löken, skalar potatisen och sköter disken. Så matglädje är väl något som är viktigt för henne. Kan tänka mig att glädjen med att laga mat försvinner om man efteråt bara hör blä och urk.

Vi (läs mitt ex) gjorde egen "burkmat".
Vi fick en massa grösaker och potatis av en bekant som hade grönsaksodling, och om man inte skummar vattnet när man kokar obesprutad broccoli/blomkål så blir det köttsoppa direkt (urrrk).

Vi skummade dock bort insekterna och tillsatte istället eget kött/kyckling/fisk och tog precis som ni bort innan vi kryddade färdigt som vuxenmat.
Det kan ju ha bidragit till att det inte blev några problem med att äta samma som oss senare, det hade dom ju gjort hela tiden, bara mindre kryddat
 
Ja, eller sover med föräldrarna i sängen.

Däremot hade jag en granne som åkte vagn sjukt länge, det var väldigt konstigt. Minns inte exakt men skulle gissa till sex års ålder. Kändes som han bara ville jävlas med sin ensamstående mamma. ??
Det är nog jag som saknar barnvagnen mest.
Lugn och ro, frisk luft, motion, ungen sover, kan lyssna på podd och titta på naturen.

Barnvagn for president.
 
Hur fan får man kräsna barn att prova nya saker?? Tjejens äldsta (7 år) är helt hopplös, hon äter typ tre olika grejer och tvärvägrar prova något annat. Den här går på repeat i mitt huvud varje gång hon ska utfodras:

Jag har inget konstruktivt svar, det är typ 6 år för sent. Vette fan om jag skulle ta den fajten med någon annans barn.
 
Var själv kräsen långt upp i tonåren, vilket uppvaknande när man kunde börja ta för sig av alla godsaker! Så kräsna barn ville jag inte ha, de missar så mycket! Vi har alltid ställt fram maten och sagt att man måste smaka. När smakningen var klar och barnet valde att inte äta mer så blev det inget annat äta. Det har funkat. Sedan har det ju kommit fram att de barnet har inte gillat den maträtten och någon annan (har 3) inte gillat något annat. Då har man ju kunnat köra den rätten när de barnet har varit på träning, sovit över hos någon eller så. Men nu har 3 vuxna barn som glatt tar för sig av det som ställs på bordet.
 
Sonen är tjurig som fan.
Det som funkar bäst brukar vara omvänd psykologi.
"Oj, nejdu grabben det här är mat som bara VUXNA tycker om! Du kommer inte gilla det här!"

Vips har vi nu en son som gladeligen äter musslor, snäckor, vitlök, oliver, etc som många andra har problem med långt upp i åldrarna.
 
Sonen är tjurig som fan.
Det som funkar bäst brukar vara omvänd psykologi.
"Oj, nejdu grabben det här är mat som bara VUXNA tycker om! Du kommer inte gilla det här!"

Vips har vi nu en son som gladeligen äter musslor, snäckor, vitlök, oliver, etc som många andra har problem med långt upp i åldrarna.
Skulle kunna funka på mig också.
 
Frugan tycker att det är lite viktigare med grönsaker än mig, jag kör samma koncept som med sprit, jag konsumerar i destillerad form, dvs grönsakerna ska ha gått igenom ett däggdjur som har absorberat dom viktiga delarna först. Men hon kan inte ställa fram skivad paprika, gurka, tomat, gurka mm samtidigt som maten, för då äter ungarna sig mätta på det istället :huvet

Samma sak med vatten, dom har en ful förmåga att dricka sig mätta.

Men annars äter dom det som ställs fram, ganska praktiskt, men vi har heller aldrig gjort någon sak av något, vi bara äter.
 
Lugnt, barn kommer inte äta som barn när de inte är barn.
Nu vet jag inte hur begränsat det är men jag kan tycka det är ohyggligt när föräldrar måste få barnen att gilla sushi och sill från två års ålder, chill makrill liksom.
Inte som att jag försöker tvinga dem att äta märkliga grejer som inte ens vissa vuxna gillar. Det är väl mer det att det inte finns någon slags logik i kräsenheten... Gurka är jättegott, men bara om den är skalad. Gurka med skal är oätligt, och det går inte att försöka övertyga henne om att det är samma sak som det hon älskar. Lök är fruktansvärt, det får absolut inte finnas i maten. Åtminstone inte så att den märks. Bitar av lök i köttfärssåsen resulterar i att hon vägrar äta, men om man mixar löken slät eller åtminstone såpass att bitarna blir för små för att märkas så gillar hon bevisligen smaken för köttfärssås utan mixad lök smakar inte lika gott. Och om löken är rostad så kan man äta den med sked rakt ur burken... Tomat är typ det äckligaste som finns och kan absolut inte ätas rå, men ketchup och andra tomatbaserade såser är jättegott. Och mackor är typ favoritmaten nr1, fast inte om den har kanter... Samma med pasta, spagetti är det bästa som finns men gör man makaroner istället så bölar hon och kan absolut inte tänka sig att äta. Och hon tvärvägrar prova nya saker, är det inte etablerat som något hon accepterar så är det per definition oätligt. Trots att de är uppfödda på Daniel Tiger och en massa andra klämkäcka barnprogram som försökt lära dem att man måste smaka för att veta om det är gott eller äckligt... Det budskapet har helt enkelt inte gått in.
 
Sonen är tjurig som fan.
Det som funkar bäst brukar vara omvänd psykologi.
"Oj, nejdu grabben det här är mat som bara VUXNA tycker om! Du kommer inte gilla det här!"

Vips har vi nu en son som gladeligen äter musslor, snäckor, vitlök, oliver, etc som många andra har problem med långt upp i åldrarna.
Har testat det, då säger hon bara "Bra, då behöver jag inte prova!" och är fett nöjd med tillvaron...
 
Dom äter när de är hungriga.

Edit: Generellt smakar grönsaker inte gott för små barn som har mer behov av mer kaloririk mat, än vad vuxna har.

Edit2: Min storälskar broccoli!
Nope, inte den här. Hon matstrejkar hellre än att äta något som hon inte tycker om.
 
Inte som att jag försöker tvinga dem att äta märkliga grejer som inte ens vissa vuxna gillar. Det är väl mer det att det inte finns någon slags logik i kräsenheten... Gurka är jättegott, men bara om den är skalad. Gurka med skal är oätligt, och det går inte att försöka övertyga henne om att det är samma sak som det hon älskar. Lök är fruktansvärt, det får absolut inte finnas i maten. Åtminstone inte så att den märks. Bitar av lök i köttfärssåsen resulterar i att hon vägrar äta, men om man mixar löken slät eller åtminstone såpass att bitarna blir för små för att märkas så gillar hon bevisligen smaken för köttfärssås utan mixad lök smakar inte lika gott. Och om löken är rostad så kan man äta den med sked rakt ur burken... Tomat är typ det äckligaste som finns och kan absolut inte ätas rå, men ketchup och andra tomatbaserade såser är jättegott. Och mackor är typ favoritmaten nr1, fast inte om den har kanter... Samma med pasta, spagetti är det bästa som finns men gör man makaroner istället så bölar hon och kan absolut inte tänka sig att äta. Och hon tvärvägrar prova nya saker, är det inte etablerat som något hon accepterar så är det per definition oätligt. Trots att de är uppfödda på Daniel Tiger och en massa andra klämkäcka barnprogram som försökt lära dem att man måste smaka för att veta om det är gott eller äckligt... Det budskapet har helt enkelt inte gått in.
Låter som de flesta barn helt enkelt, du kan vara helt lugn.

Lök, vilket barn gillar lök? Jackie Arklöv kanske gjorde.
 
Barnbarnet åt lök ung. som äpple när han var omkring ett. Nu (fyller fyra om en dryg månad) är det som Bushidos, är det minsta lök i köttfärssåsen äter han den inte. Men rostad går bra.
 
Barnbarnet åt lök ung. som äpple när han var omkring ett. Nu (fyller fyra om en dryg månad) är det som Bushidos, är det minsta lök i köttfärssåsen äter han den inte. Men rostad går bra.
Lök verkar plötsligt fungera hemma hos oss igen, plötsligt händer det.

Alltså jag vet med nästintill 100%ig säkerhet att mitt barn kommer bli redigt, han sköter skolan, gör läxor, har ofta alla rätt på proven, går på två sporter och båda går bra, har aldrig ådragit sig ett klagomål från personal eller andra vuxna, beskyddar sin mor när jag är på dåligt humör, är rätt dålig på att städa, slår tyvärr inte tillbaka på andra barn, han är mitt enda barn och påstår att jag är det bästa som finns och om han inte vill äta en specifik sak kommer jag inte tvinga honom. Däremot kommer han få göra rätt för sig, jobba och bidra, göra värnplikt, väldigt gärna utbilda sig till något som jag kan få vara med och tycka till om, bli en bra medborgare och familjefar, det är mitt mål med honom, ingen lök är viktig. ??

Min mor blev för övrigt tvingad att äta gröt i skolan tills hon kräktes och då fick hon äta det också, ack ljuva 40-tal.

Man får se till att skaffa sig ett riktigt problem, tex en allvarlig sjukdom, en arbetslöshet eller något annat trist så att man kan hänga upp sig på något riktigt.
 
Nope, inte den här. Hon matstrejkar hellre än att äta något som hon inte tycker om.
Till slut så tar naturen över.

Men ofta så är det ju inte så att något inte gillas, utan snarare att de är rädda för att testa.
Det värsta man då kan göra är att truga, och göra en stor grej av det.
 
Låter som de flesta barn helt enkelt, du kan vara helt lugn.

Lök, vilket barn gillar lök? Jackie Arklöv kanske gjorde.
Hon kunde fan ha lurat mig med tanke på att hon älskar både rostad lök och lökringar, men vad vet jag... Det är väl nåt med konsistensen på pyttebitarna i köttfärssåsen som inte går hem eller nåt.
 
Back
Top