Precis, att batterierna packas i en låda tillräckligt styv och med tillräckliga toleranser för att ersätta en strukturell del av bottenplattan innebär att det även avgår viss vikt för ramen. Det reducerar i vart fall nackdelen avseende vikt med ett antal kilon.
Men sanningen att säga har nog revolutionen redan skett i och med bilar som i ur och skur tar oss 25-35 mil på en laddning. Resten av 20-talet lär mer handla om evolution och mer rationell tillverkning/billigare insatsmaterial när det gäller energilagring. Längre räckvidd - javisst, men det lär komma till priset av större, dyrare och tyngre batteri vilket innebär längre laddtid för de flesta. I praktiken kan ju de flesta av oss stoppa in max 11 kW när vi laddar hemma, räknar vi på i praktiken 10 kW med avseende på övrig hushållsförbrukning och 8 h laddtid under dygnets lämpligaste timmar blir 80 kWh/dygn det vettigaste för hemmaladdning. Det innebär att batterier större än 100-110 kWh förefaller mindre attraktivt för de flesta av oss...
Jag tror förvisso slutsatsen att mycket större än 100kWh inte kommer att vara speciellt attraktivt eller vanligt är korrekt men jag tror att bakgrunden att det skulle ha något att göra med hur fort man kan ladda hemma inte har något att göra med det.
Den genomsnittliga körsträckan för svenska personbilar är fortfarande drygt 1000 mil om året för bilar ägda av privatpersoner och drygt 1200 för bilar ägda av juridisk person.
Dvs i storleksordningen 3-4 mil om dagen. Och körsträckor under 5 mil täcker in 95% av den dagliga körningen.
Och även om man så hade ett batteri med 300 kWh så behöver man ju inte ladda i mer än 6 kWh om man kört 3 mil under dagen och det kan man till och med greja med en laddare i vanlig schuko (förutsatt att man strypt laddströmmen så man inte riskerar brand i uttaget)
Premissen att man bara skulle ha 8 timmar på sig att ladda är inte helt korrekt den heller. Tittar jag på mig själv så dom dagar som jag jobbar från kontoret så åker jag hemifrån vid 7 och kommer hem någon gång vid 17. Det betyder att jag i normalfallet skulle ha 14 timmar på mig att ladda en elbil vilket ger hyfsad marginal även om jag skulle ha en bil med 100 kWh batteri och kört det helt tomt. Men då kan man ju såklart inte unna sig lyxen att bara ladda under de billigaste timmarna på dygnet.
8 timmar laddtid blir bara fallet om man skulle komma hem sent på kvällen, borsta tänderna, sova 7 timmar och sedan kliva upp, ta en snabbdusch och direkt sätta sig i bilen.
Men det är långt ifrån det vanligaste användningsfallet och inte ens det är något problem om du inte kommer hem med helt tomt batteri och absolut måste ha det helt fullt morgonen efter.
Sen är det väl förvisso så att det finns en övre gräns när ett större batteri inte längre ses som en större fördel eftersom man i alla fall förr eller senare måste ta en paus för att äta, gå på toaletten mm och då kan man ofta även ladda i samband med det.
Med ett batteri på 100 kWh så kommer man minst 30-35 mil även under ganska dassiga förhållanden och längre än så är det relativt få som kör utan att stanna till för åtminstone en bensträckare, mat och toalettbesök.
Det som driver behovet av stora batterier är egentligen den lilla andelen av körningen som är långkörningar av typ semesterresor för de flesta. redan en bil med en räckvidd på 10-15 mil skulle täcka in nästan all körning för de allra flesta och då räcker ett batteri på 30kWh.
Men det skulle betyda att man måste stanna och ladda väldigt ofta på långresor
Så jag tror att den övervägande faktorn som avgör när ett större batteri inte längre är värt merkostnaden är när räckvidden på bilen blir så lång att man i alla fall anser att man behöver stanna och ta en paus.
