Varför är hundar så mycket dyrare än katter att köpa?

[Crash rider]

Man blir lite irriterad på folk med småhundar som inte fått lära sig att inte bjäfsa och nafsa efter riktiga hundar. Först skiter de i att uppfostra sina djur och sen gnäller de när hunden får ett bett över nacken eller ryggen.

Våra hundar missförstår varandra när det är löptider. Från början hade vi fyra tikar och de två vi har kvar nu har inte alltid funkat ihop. När en av dem skulle nosa den andra i baken rök de ihop så det blev blodvite. Den som råkade värst ut var jag som behövde sex stygn i armen efter att ha särat på dem.

När vi parade pitbullen så fick vi välja en valp ur kullen som vi gav till min svärfar...

När valpen var runt 6 mån. så skulle den få hälsa på grannens nakenhund som var så snäll!!! trots att den fick lukta valpen i baken så slutade det med att den högg valpen i baken och sen dess har valpen ogillat andra hundar den är nu 3,5 år och har kvar det beteendet....

mvh

 

[Alleycat]

*Och hur kan rädsla visa sig??? jo genom nåt som vi människor anser är agressivitet.. utfall etc.

Ja, men det har fortfarande olika orsaker och går i de allra flesta fall att skilja dem åt. En rädd hund försöker skrämmas i trängda lägen, den går sällan till attack.

Absolut. En hund måste få ha rätten att säga ifrån om den blir illa hanterad.
Sen är det ju så att man ska undvika att lämna små barn ensamma med hundar även om man lärt barnen bete sig.
Det är något som många "förståsigpåare" hävdar. Vissa hävdar ända till puberteten men det tycker jag nog är lite att ta i.
Anledningen är att det händer att det går fel. Exakt varför är det väl egentligen ingen som vet säkert.
Det finns teorier att det har med att barn inte beter sig som vuxna eller att dom inte luktar riktigt som människor.

Slutresultatet om det går fel är i vart fall ett dött eller svårt skadat barn då ett barn inte har något att sätta emot om en stor hund får för sig att det är ett byte eller av annan anledning bestämmer sig för att attackera. Inte ens en fullvuxen vältränad man med hundvana går säker om det skulle hända.

Ja, det gäller ju att inte glömma att det är djur det handlar om.

När det gäller attackerande hundar som går in för att skada/döda så skulle jag nog säga att det med största sannolikhet är något som inte står rätt till nånstans (under förutsättning att hunden inte blir misshandlad). Att hugga/markera är en annan sak, dock kan väl det vara nog för att ha ihjäl ett litet barn med lite otur.

 

[Steffo_b]

Ja, men det har fortfarande olika orsaker och går i de allra flesta fall att skilja dem åt. En rädd hund försöker skrämmas i trängda lägen, den går sällan till attack.

Så är det absolut. Om en hund känner sig trängd eller hotad så är attack absolut sista utvägen. I första hand försöker den morra och visa händerna och om inte det hjälper så kan den göra skenhugg. Dvs hugg i luften nära "angriparen".
Så om en hund attackerar för att den är rädd så är det för att den anser att det är sista utvägen.
I en del fall handlar det säkert om att hunden är mentalt instabil men jag misstänker att det i en del fall också handlar om att människor inte alltid ser dom första tecknens i hundens kroppspråk som berättar att den känner sig hotad eller trängd och därför är rädd.

Ja, det gäller ju att inte glömma att det är djur det handlar om.

När det gäller attackerande hundar som går in för att skada/döda så skulle jag nog säga att det med största sannolikhet är något som inte står rätt till nånstans (under förutsättning att hunden inte blir misshandlad). Att hugga/markera är en annan sak, dock kan väl det vara nog för att ha ihjäl ett litet barn med lite otur.

I dom många lägen så är det något som inte står rätt till. ja.
Det finns dock dom som hävdar att hundar kan gå till attack mot små barn utan att det är något fel utan att det beror på att dom misstolkar situationen eller på något sätt kan få för sig att barnet är byte.

Det kan också vara för att barn kan få för sig att göra saker när man inte ser på. Som exempelvis testa vad som faktiskt händer om man drar i örat eller hur känns det att ta i hundens öra. Det är ju förbjudet område.

Det finns också dom som hävdar att ett barns skrik kan missuppfattas av hunden och att hundar har en instinkt att gå till attack vid vissa typer av skrik då det i det vilda är så att när bytet skriker så är det dags att slutligt fälla bytet. Och att om man har otur så kan det hända att ett skrik från barnet triggar hunden.

Barn har heller inte med nödvändighet en fullständig förståelse för hundars kroppspråk. Av den anledningen kan det hända att dom gör något som stressar eller oroar hunden och i slutändan får den att känna sig trängd av den enkla anledningen att barnet inte förstår att dom stör hunden.

Kollar man på siffror så är det ca 800 000 människor i USA som söker vård för hundbett varje år. Över hälften av dom är barn i åldrarna 5-9 år. Troligen är det så att det i majoriteten av dom fallen så har barnet gjort något som gjort att hunden kännt sig trängd eller hotad.

Oavsett så vågar jag garantera att den absluta majoriteten av dessa är frågan om så kallade skenangrepp. Dvs ett hugg i luften eller löst mot kropp eller ansikte som en sista markering för att få bli lämnad ifred. Tyvärr så går barn sönder väldigt lätt även vid en sådan markering från hundens sida.

Jag vet om ett fall (Ingen som jag känner personligen dock) där en familj med en femåring och en rottis råkade ut för att femåringen plötsligt en dag blev biten i ansiktet.
Mamman åkte in till sjukhuset med barnet och pappan åkte till veterinären med hunden. Vid obduktionen så upptäcktes att hunden hade en penna inkörd 6 cm i örat.
Dvs med största annolikhet hade 5 åringen som tidigare aldrig gjort något dumt mot hunden (när föräldrarna sett på) plötsligt fått för sig att testa att stoppa en penna i örat på hunden och hunden hade då försvarat sig eller vad man ska kalla det.
Detta kostade hunden dess liv och barnet fick leva med ärr i ansiktet bara för att föräldrarna utgick ifrån att inget skulle hända och det var med största sannolikhet inget fel på vare sig hunden eller barnet.

 

[Crash rider]

Jag vet om ett fall (Ingen som jag känner personligen dock) där en familj med en femåring och en rottis råkade ut för att femåringen plötsligt en dag blev biten i ansiktet.
Mamman åkte in till sjukhuset med barnet och pappan åkte till veterinären med hunden. Vid obduktionen så upptäcktes att hunden hade en penna inkörd 6 cm i örat.
Dvs med största annolikhet hade 5 åringen som tidigare aldrig gjort något dumt mot hunden (när föräldrarna sett på) plötsligt fått för sig att testa att stoppa en penna i örat på hunden och hunden hade då försvarat sig eller vad man ska kalla det.
Detta kostade hunden dess liv och barnet fick leva med ärr i ansiktet bara för att föräldrarna utgick ifrån att inget skulle hända och det var med största sannolikhet inget fel på vare sig hunden eller barnet.

finns en historia om en pudel som huggit en unge och sedan vid obduktionen så hittade man häftstift på huden under pälsen... myt eller sanning.

olyckor kan ju hända när som helst... farligt att leva... man kan ju dö!

Just att visst kan man minimera riskerna men nånstans så måste man ju kunna leva i det hela och då kan man inte ha 100% uppsikt när man har en unge som springer snabbare än vad jag springer.... högst 99%

mvh

 

[Steffo_b]

finns en historia om en pudel som huggit en unge och sedan vid obduktionen så hittade man häftstift på huden under pälsen... myt eller sanning.

olyckor kan ju hända när som helst... farligt att leva... man kan ju dö!

Just att visst kan man minimera riskerna men nånstans så måste man ju kunna leva i det hela och då kan man inte ha 100% uppsikt när man har en unge som springer snabbare än vad jag springer.... högst 99%

mvh

Förvisso sant. Man kan aldrig ha uppsikt över allt hela tiden men det är ju en viss skillnad mellan att inse att man inte kan vara med och vakta hela världen och att inse att man inte i onödan skall lämna barn och hundar ensamma tillsammans utan uppsikt.

Jag är som sagt uppväxt i en familj där vi hade hundar och jag har småsyskon. För övrigt så hade vi en incident när min yngsta syster kom hem från BB och mamma ställde ner babysittern på golvet och lämnade den där någon minut. När hon kom tillbaka så var det extremt tydligt för henne att äldsta tiken inte visste riktigt vad det var som stod på golvet och hon visste inte alls hur hon skulle bete sig. Hade vi lämnat henne någon minut till så finns risken att hon hade bestämt sig för att det nog var mat.

Så jag personligen skulle aldrig lämna ett barn utan uppsikt tillsammans med en hund.
Med under uppsikt menar jag att jag i alla fall skall vara i samma rum så att jag har en chans att ingripa om det är hond och barn som inte är väldigt vana vid varandra. Är det hund och barn som är vana vid varandra så vill jag nog i vart fall vara i anslutande rum för att kunna ha en chans att höra eller på annat sätt upptäcka om något är på väg att gå åt skogen.

Det är väl egentligen inte så stor skillnad mot vad man måste göra om man har hand om väldigt små barn. Dom kan hitta på rätt dumma grejor ganska fort i sin iver att upptäcka världen. Vissa saker måste dom prova och upptäcka att det gjorde ju lite ont. Andra saker är det bättre att dom lär sig på annat sätt att man ska låta bli. Springa över gatan och peta hunden i ögat är två sådana saker.

Ser man till att hunden har en möjlighet att gå undan någonstans där barnet inte utan vidare kan följa efter så har man vunnit ganska mycket.

I mitt fall så hade vi ju våra hundar i hundgård mestadels (Eftersom polarhundar lätt tycker att det är i varmaste laget inomhus då dom har en päls som utan vidare klarar 30 minusgrader). Men vi hade dom inomhus ibland och när dom tyckte att det blev jobbigt så gick dom och ställde sig vid dörren och markerade att dom ville ut och där hade dom sin tillflyktsort.
Har man en hund som bor inomhus så blir det ju inte riktigt lika enkelt men det går nog för dom flesta att ordna något sätt så att hunden har en chans att komma undan från pilliga och nyfikna barnhänder om den tycker att det blir jobbigt.

 

[Skäggot]

Förvisso sant. Man kan aldrig ha uppsikt över allt hela tiden men det är ju en viss skillnad mellan att inse att man inte kan vara med och vakta hela världen och att inse att man inte i onödan skall lämna barn och hundar ensamma tillsammans utan uppsikt.

Jag är som sagt uppväxt i en familj där vi hade hundar och jag har småsyskon. För övrigt så hade vi en incident när min yngsta syster kom hem från BB och mamma ställde ner babysittern på golvet och lämnade den där någon minut. När hon kom tillbaka så var det extremt tydligt för henne att äldsta tiken inte visste riktigt vad det var som stod på golvet och hon visste inte alls hur hon skulle bete sig. Hade vi lämnat henne någon minut till så finns risken att hon hade bestämt sig för att det nog var mat.

Så jag personligen skulle aldrig lämna ett barn utan uppsikt tillsammans med en hund.
Med under uppsikt menar jag att jag i alla fall skall vara i samma rum så att jag har en chans att ingripa om det är hond och barn som inte är väldigt vana vid varandra. Är det hund och barn som är vana vid varandra så vill jag nog i vart fall vara i anslutande rum för att kunna ha en chans att höra eller på annat sätt upptäcka om något är på väg att gå åt skogen.

Det är väl egentligen inte så stor skillnad mot vad man måste göra om man har hand om väldigt små barn. Dom kan hitta på rätt dumma grejor ganska fort i sin iver att upptäcka världen. Vissa saker måste dom prova och upptäcka att det gjorde ju lite ont. Andra saker är det bättre att dom lär sig på annat sätt att man ska låta bli. Springa över gatan och peta hunden i ögat är två sådana saker.

Ser man till att hunden har en möjlighet att gå undan någonstans där barnet inte utan vidare kan följa efter så har man vunnit ganska mycket.

I mitt fall så hade vi ju våra hundar i hundgård mestadels (Eftersom polarhundar lätt tycker att det är i varmaste laget inomhus då dom har en päls som utan vidare klarar 30 minusgrader). Men vi hade dom inomhus ibland och när dom tyckte att det blev jobbigt så gick dom och ställde sig vid dörren och markerade att dom ville ut och där hade dom sin tillflyktsort.
Har man en hund som bor inomhus så blir det ju inte riktigt lika enkelt men det går nog för dom flesta att ordna något sätt så att hunden har en chans att komma undan från pilliga och nyfikna barnhänder om den tycker att det blir jobbigt.

Måste fråga, har du ett twitterkonto, och isf, hur hanterar du begränsningen av bokstäver?

 

[Pelle]

Finns aldrig anledning att låta två hundar som aldrig träffats förut att göra det utan att vara kopplade. Många verkar tro att det bara är att köra så löser dom det själva. Det här är särskilt viktigt om det är stor skillnad fysiskt på dom, då finns ingen som helst anledning att göra så eftersom man inte har en chans att hinna reagera om det barkar åt helvete.

För den som inte haft hund tidigare kan jag hårt rekommendera boken "kontaktkontraktet". Och nej, att växa upp med hund gör en inte till någon naturbegåvning, ens föräldrars "sanningar" om hunduppfostran tenderar vara utdaterade.

 

[Skrotnisse]

Finns aldrig anledning att låta två hundar som aldrig träffats förut att göra det utan att vara kopplade. Många verkar tro att det bara är att köra så löser dom det själva. Det här är särskilt viktigt om det är stor skillnad fysiskt på dom, då finns ingen som helst anledning att göra så eftersom man inte har en chans att hinna reagera om det barkar åt helvete.

För den som inte haft hund tidigare kan jag hårt rekommendera boken "kontaktkontraktet". Och nej, att växa upp med hund gör en inte till någon naturbegåvning, ens föräldrars "sanningar" om hunduppfostran tenderar vara utdaterade.

Tvärt om.
Ta bort kopplen, så att de kan vara hundar i fred.
Då funkar det.
Om de är mentalt friska.
Hundar som bits avlivas.

 

[Steffo_b]

Måste fråga, har du ett twitterkonto, och isf, hur hanterar du begränsningen av bokstäver?

Nej. Jag har inte Twitter. Det tar för lång tid att skriva alla bokstäver här för att jag ska hinna skriva där också.

 

[Steffo_b]

Finns aldrig anledning att låta två hundar som aldrig träffats förut att göra det utan att vara kopplade. Många verkar tro att det bara är att köra så löser dom det själva. Det här är särskilt viktigt om det är stor skillnad fysiskt på dom, då finns ingen som helst anledning att göra så eftersom man inte har en chans att hinna reagera om det barkar åt helvete.

För den som inte haft hund tidigare kan jag hårt rekommendera boken "kontaktkontraktet". Och nej, att växa upp med hund gör en inte till någon naturbegåvning, ens föräldrars "sanningar" om hunduppfostran tenderar vara utdaterade.

Jag hävdar tvärtom. Har du kopplen kvar på när dom träffas så ökar sannolikheten för att det gruffas i onödan. Friska hundar löser det helt själva. Det är i vart fall min erfarenhet.

Jag har sett rätt många exempel på hundar som ska gruffa när dom har kopplet som helt lägger ner när dom är lösa.

När dom har kopplet på så känner dom att dom har stöd av husse eller matte och då är det lättare att vara tuff. Det är i sådana lägen som dom kan få för sig att försöka visa sig dominanta mot en annan hund som dom inte alls har den pondusen gentemot.

 

[Pelle]

Jag hävdar tvärtom. Har du kopplen kvar på när dom träffas så ökar sannolikheten för att det gruffas i onödan. Friska hundar löser det helt själva. Det är i vart fall min erfarenhet.

Jag har sett rätt många exempel på hundar som ska gruffa när dom har kopplet som helt lägger ner när dom är lösa.

När dom har kopplet på så känner dom att dom har stöd av husse eller matte och då är det lättare att vara tuff. Det är i sådana lägen som dom kan få för sig att försöka visa sig dominanta mot en annan hund som dom inte alls har den pondusen gentemot.

Som aldrig träffats tidigare skrev jag.

Två hundar av väsentlig storleksskillnad och första möte behöver absolut ske kontrollerat. Din missbedömning får du ingen andra chans på i de lägena, det är game over för den mindre. En risk jag inte kommer ta iaf.

Tränar just det i nuläget, alfa-bruksschäfer vs liten hund. Räcker med en tassvift från schäfern för att det ska bli ett veterinärbesök för lillen, och det är ju inte en aggressiv handling från schäfern utan lek.

 

[Anders]

Pfft, vem behöver vildsinta hundar när man har både kamikazekatt och attackkatt!
I morse vaknade jag med ett ryck när jag fick 18st klor inbäddade i låret, otäckt nära de ädla delarna

Om man bara kunde uppfostra ett gäng vildsinta och ilskna katter, då jävlar skulle man vara säker för all framtid. Det är alltid kul att se när en 3kg tung katt luktar på tassarna på en 40kg Flat coated retriever och fräser rätt upp i ansiktet och tar över sovplatsen
Synd att man inte får äga Lodjur, det hade nog funkat att dressera till något...

 

[Skäggot]

Pfft, vem behöver vildsinta hundar när man har både kamikazekatt och attackkatt!
I morse vaknade jag med ett ryck när jag fick 18st klor inbäddade i låret, otäckt nära de ädla delarna

Om man bara kunde uppfostra ett gäng vildsinta och ilskna katter, då jävlar skulle man vara säker för all framtid. Det är alltid kul att se när en 3kg tung katt luktar på tassarna på en 40kg Flat coated retriever och fräser rätt upp i ansiktet och tar över sovplatsen
Synd att man inte får äga Lodjur, det hade nog funkat att dressera till något...

Du kan inte hantera dina 3kg katter, men vill ha en 35kg?

 

[Steffo_b]

Som aldrig träffats tidigare skrev jag.

Två hundar av väsentlig storleksskillnad och första möte behöver absolut ske kontrollerat. Din missbedömning får du ingen andra chans på i de lägena, det är game over för den mindre. En risk jag inte kommer ta iaf.

Tränar just det i nuläget, alfa-bruksschäfer vs liten hund. Räcker med en tassvift från schäfern för att det ska bli ett veterinärbesök för lillen, och det är ju inte en aggressiv handling från schäfern utan lek.

Min erfaranhet är att det är extra fördelaktigt just när det är hundar som aldrig tidigare träffat.
Hundar som träffats tidigare och redan vet vem det är som är Alfa är det mindre noga med.

Och när det är väsentlig storleksskillnad så är min erfaranhet att det spelar väldigt liten roll. Den större hunden har undantagslöst varit väldigt försiktig och det har aldrig hänt något. Gissningsvis för att det inte är frågan om någon tveksamhet om vem som är starkast. Den större hunden har nästan alltid ignorerat den mindre hunden i dom fallen.

 

[Anders]

Du kan inte hantera dina 3kg katter, men vill ha en 35kg?

Ok då, jag måste väl erkänna att alla mina idéer inte är de mest genomtänkta. Men med tanke på vad en liten kan åstadkomma så hade det varit spännande med en aningens större...
Jag har varit inne på en Savannah men det är ungefär av samma anledning som varför folk skaffar pit bulls och liknande hundar (jaja, bring it on era WT´s) och det är ju för att de är farliga och inger respekt. Så jag skiter i det, jag har elaka barn istället.

 

[Bentebent]

Tvärt om.
Ta bort kopplen, så att de kan vara hundar i fred.
Då funkar det.
Om de är mentalt friska.
Hundar som bits avlivas.

I slutändan handlar det väl om att känna sin hund och gärna hunden/ägaren till hunden som mötet sker med? Inte fan ska min hund släppas fram för att hälsa på kreti och pleti. Blir vansinnig varje gång folk ska komma rusande med sina jävla byrackor för att hälsa, dra åt helvete

Själv saknar jag att ha katt något otroligt mycket, trots att jag har en fantastiskt trevlig hund. Annorlunda djur, men ofta väldigt roliga att ha och göra med tycker jag.

 

[Skrotnisse]

Pfft, vem behöver vildsinta hundar när man har både kamikazekatt och attackkatt!
I morse vaknade jag med ett ryck när jag fick 18st klor inbäddade i låret, otäckt nära de ädla delarna

Om man bara kunde uppfostra ett gäng vildsinta och ilskna katter, då jävlar skulle man vara säker för all framtid. Det är alltid kul att se när en 3kg tung katt luktar på tassarna på en 40kg Flat coated retriever och fräser rätt upp i ansiktet och tar över sovplatsen
Synd att man inte får äga Lodjur, det hade nog funkat att dressera till något...

Om katter uppfanns nu så skulle de vara förbjudna.

 

[Skrotnisse]

I slutändan handlar det väl om att känna sin hund och gärna hunden/ägaren till hunden som mötet sker med? Inte fan ska min hund släppas fram för att hälsa på kreti och pleti. Blir vansinnig varje gång folk ska komma rusande med sina jävla byrackor för att hälsa, dra åt helvete

Själv saknar jag att ha katt något otroligt mycket, trots att jag har en fantastiskt trevlig hund. Annorlunda djur, men ofta väldigt roliga att ha och göra med tycker jag.

Ja, inte fan låter man sin hund hälsa på random loppsäck.

BTW: Om du har problem med att andra envisas med att släppa fram sina hundar till din: Påstå att din hund har loppor.

 

[2Wheeldrive]

Om man bara kunde uppfostra ett gäng vildsinta och ilskna katter, då jävlar skulle man vara säker för all framtid. Det är alltid kul att se när en 3kg tung katt luktar på tassarna på en 40kg Flat coated retriever och fräser rätt upp i ansiktet och tar över sovplatsen

Det här är ett intressant fenomen hos alla kattägare, dom tror att deras katter spöar upp och läxar hundar.
Så fort hunden biter tag i katten och ruskar några gånger med huvudet så är det Game Over
Det tar inte ens 30 sekunder.
Nu pratar jag inte om en chihuahua såklart!

 

[Skäggot]

Det här är ett intressant fenomen hos alla kattägare, dom tror att deras katter spöar upp och läxar hundar.
Så fort hunden biter tag i katten och ruskar några gånger med huvudet så är det Game Over
Det tar inte ens 30 sekunder.
Nu pratar jag inte om en chihuahua såklart!

Samma folk ojar sig för att räven gör sönder deras katter.