Borgerlighetens misslyckanden


:hihi Jag tror inte det blir så, politikerna kommer nog på andra tankar långt före någon stad blivit som Detroit. Iofs kanske det finns någon stad i Sverige där utvecklingen går förbi point of no return.
Tex en stad som Landskrona där utvecklingen redan går utför och få svenskar vill bo, där kan man ju tänka sig att det börjar utvecklas små nya samhällen utanför staden där de lite mer bemedlade bosätter sig.
 
Framtidsminjister. Är det riktigt ämbete? Pinsamt med det på kortet...

Vad tjänar en sån då?

En hundring kan man väl gissa, plus bra pensionsavtal och sjukt bra avgångsvederlag.

Det här landet framstår mer och mer som ett skämt faktiskt.
 
En hundring kan man väl gissa, plus bra pensionsavtal och sjukt bra avgångsvederlag.

Det här landet framstår mer och mer som ett skämt faktiskt.

Hahahahahaahaahaaa! Det kan ni ha när ni röstar som ni gör. Lycka till...
 
Var föreslår du att man flyttar...

Det där är en bra fråga. Personligen föredrar jag låga skatter och mer självansvar, men även USA har problem med den ekvationen. När det gäller jobb trivs jag bättre i Asien där framtidsutsikterna är ljusare.

Efter att ha bott i USA 5 år arbetar jag nu åt ett amerikanskt företag i Asien och den kombinationen fungerar otroligt bra. Betalar dock relativt hög inkomstskatt i USA fortfarande, men momsen är fördelaktig i landet där jag bor.

Det är 10 år sedan jag lämnade Sverige och tanken var tidigare att återvända till hemlandet någon dag. Numera känns det mest dystert när man läser nyheter om utvecklingen i landet; tiggeri på gatorna, politisk korrekthet som gått överstyr, och ett politiskt styre som bara kan anses som pinsamt.
Förändringen för det sämre är mer märkbar när man bara besöker Sverige då och då. Klimatet har helt klart blivit hårdare och människor är inte lika öppna och välkomnande som de var förr - det märks direkt när man tar tåget från Kastrup mot Malmö och vidare. Generellt sett är folk i allmänhet otrevligare mot varandra och trots att det bli bättre när man kommer ifrån Malmö så är förändringen märkbar i de större städerna.

Nu hoppas jag bara att folk snart tröttnat till den grad att den demokratiska processen kan driva en förändring. Skulle gärna flytta hem innan föräldrarnas hälsa börjar svikta.
 
Det där är en bra fråga. Personligen föredrar jag låga skatter och mer självansvar, men även USA har problem med den ekvationen. När det gäller jobb trivs jag bättre i Asien där framtidsutsikterna är ljusare.

Efter att ha bott i USA 5 år arbetar jag nu åt ett amerikanskt företag i Asien och den kombinationen fungerar otroligt bra. Betalar dock relativt hög inkomstskatt i USA fortfarande, men momsen är fördelaktig i landet där jag bor.

Det är 10 år sedan jag lämnade Sverige och tanken var tidigare att återvända till hemlandet någon dag. Numera känns det mest dystert när man läser nyheter om utvecklingen i landet; tiggeri på gatorna, politisk korrekthet som gått överstyr, och ett politiskt styre som bara kan anses som pinsamt.
Förändringen för det sämre är mer märkbar när man bara besöker Sverige då och då. Klimatet har helt klart blivit hårdare och människor är inte lika öppna och välkomnande som de var förr - det märks direkt när man tar tåget från Kastrup mot Malmö och vidare. Generellt sett är folk i allmänhet otrevligare mot varandra och trots att det bli bättre när man kommer ifrån Malmö så är förändringen märkbar i de större städerna.

Nu hoppas jag bara att folk snart tröttnat till den grad att den demokratiska processen kan driva en förändring. Skulle gärna flytta hem innan föräldrarnas hälsa börjar svikta.

Hur ser USA's bild av Sverige ut nu för tiden?
Tänkte om du som bott där läser Amerikanska tidningar och om det står något om Sverige?
Självcensurmedia i Sverige är ju inte mycket att hänga i julgranen om man ska få en ärlig bild av sverige.
 
Hur ser USA's bild av Sverige ut nu för tiden?
Tänkte om du som bott där läser Amerikanska tidningar och om det står något om Sverige?
Självcensurmedia i Sverige är ju inte mycket att hänga i julgranen om man ska få en ärlig bild av sverige.

Sverige drar inga stora notiser. Valfiaskot följdes av media med stort nöje, men annars hör man bara talas om Sverige i vinklade välfärdstabeller.

Lite bitter idag, kanske blir bättre imorn :-)
 
Det där är en bra fråga. Personligen föredrar jag låga skatter och mer självansvar, men även USA har problem med den ekvationen. När det gäller jobb trivs jag bättre i Asien där framtidsutsikterna är ljusare.

Efter att ha bott i USA 5 år arbetar jag nu åt ett amerikanskt företag i Asien och den kombinationen fungerar otroligt bra. Betalar dock relativt hög inkomstskatt i USA fortfarande, men momsen är fördelaktig i landet där jag bor.

Det är 10 år sedan jag lämnade Sverige och tanken var tidigare att återvända till hemlandet någon dag. Numera känns det mest dystert när man läser nyheter om utvecklingen i landet; tiggeri på gatorna, politisk korrekthet som gått överstyr, och ett politiskt styre som bara kan anses som pinsamt.
Förändringen för det sämre är mer märkbar när man bara besöker Sverige då och då. Klimatet har helt klart blivit hårdare och människor är inte lika öppna och välkomnande som de var förr - det märks direkt när man tar tåget från Kastrup mot Malmö och vidare. Generellt sett är folk i allmänhet otrevligare mot varandra och trots att det bli bättre när man kommer ifrån Malmö så är förändringen märkbar i de större städerna.

Nu hoppas jag bara att folk snart tröttnat till den grad att den demokratiska processen kan driva en förändring. Skulle gärna flytta hem innan föräldrarnas hälsa börjar svikta.

Frågan är inte så enkel som sagt. Det är mycket som man måste beakta. Ofta pratar folk om skatteskäl när de lämnar landet. Många inser långt senare att det är ett högt pris att betala många gånger. Man lämnar familj bakom sig. En många gånger trygg social tillvaro. Som utlandssvensk är man en invandrare i ett annat land. Man kommer aldrig att riktigt fullt bli en del av samhället. Jag har en rad vänner vars föräldrar utvandrat. De känner sig ofta rotlösa. Har två identiteter. En fot i varje kultur. På gott och ont. De har fått språk gratis. Jag kan inte direkt säga att jag avundas dem alla gånger.

Många av de problem och förändringar vi talar om i Sverige. De existera även i flertalet andra länder. Skillnaden är att Sverige har varit en skyddad verkstad tidigare i ännu större utsträckning. Så är det inte längre och folk har svårt att acceptera förändringarna i samhället. Men det är som sagt ett större problem än bara ett inrikesproblem. Samhällsdebatten i Europa är ett resultat av det.

Den ekonomiska krisen har satt sina spår. Vad som oroar mig är att vi har politiker från båda blocken som inte verkar se allvaret. Man är broilers som tänker 4 år i taget. Gör populistiska uttalanden och löften som saknar verklighetsförankring. Resulterar i svikna vallöften och en cynisk skara väljare som undrar varför man i huvudtaget ska rösta. Det är en farlig utveckling för demokratin. Alternativ saknas uppenbarligen.

Var är alla människor med integritet inom politiken. Folk som kan ta obekväma beslut och se sanningen i vitögat. Jag tror att väljarna är tillräckligt intelligenta att inse när någon kommer med sunda och nödvändiga beslut. Det är inte nödvändigtvis så att väljarna skulle vända en rakryggad politiker ryggen bara för att han tar ett obekvämt beslut. Tvärt om tror jag att en sådan politiker skulle få väljarns respekt.
 
Var föreslår du att man flyttar...

Amerika!

Andra länder där man skulle slippa svenskheten som vi på senare år lärt känna den är Baltikum, övriga Nordiska länder, Italien, Tyskland, Australien, Nya Zeeland. Finns säkert en handfull till bra länder, Israel för den som kan t.ex. Hela östblocket börjar bli intressant med platt skatt, bra värderingar och mycket nationalism, bra priser också. Ja det finns ju egentligen få länder som är lika dåliga som Sverige när man tänker efter, det enda som är bra är naturen och Stockholm City, och att vi har en feministisk utrikespolitik. Vilket för övrigt påminner mig om samtalet jag hade med baltiska kollegan i veckan:

"So what is news in Sweden?"
"-nothing, really, weak government"
"Immigration?"
"-same, more and more"
"solution to that?"
"-Bring more I guess"
"at least you have a feminine foreign policy"

Jag är så innerligt trött på att skämmas för det här landet.
 
Frågan är inte så enkel som sagt. Det är mycket som man måste beakta. Ofta pratar folk om skatteskäl när de lämnar landet. Många inser långt senare att det är ett högt pris att betala många gånger. Man lämnar familj bakom sig. En många gånger trygg social tillvaro. Som utlandssvensk är man en invandrare i ett annat land. Man kommer aldrig att riktigt fullt bli en del av samhället. Jag har en rad vänner vars föräldrar utvandrat. De känner sig ofta rotlösa. Har två identiteter. En fot i varje kultur. På gott och ont. De har fått språk gratis. Jag kan inte direkt säga att jag avundas dem alla gånger.

Många av de problem och förändringar vi talar om i Sverige. De existera även i flertalet andra länder. Skillnaden är att Sverige har varit en skyddad verkstad tidigare i ännu större utsträckning. Så är det inte längre och folk har svårt att acceptera förändringarna i samhället. Men det är som sagt ett större problem än bara ett inrikesproblem. Samhällsdebatten i Europa är ett resultat av det.

Den ekonomiska krisen har satt sina spår. Vad som oroar mig är att vi har politiker från båda blocken som inte verkar se allvaret. Man är broilers som tänker 4 år i taget. Gör populistiska uttalanden och löften som saknar verklighetsförankring. Resulterar i svikna vallöften och en cynisk skara väljare som undrar varför man i huvudtaget ska rösta. Det är en farlig utveckling för demokratin. Alternativ saknas uppenbarligen.

Var är alla människor med integritet inom politiken. Folk som kan ta obekväma beslut och se sanningen i vitögat. Jag tror att väljarna är tillräckligt intelligenta att inse när någon kommer med sunda och nödvändiga beslut. Det är inte nödvändigtvis så att väljarna skulle vända en rakryggad politiker ryggen bara för att han tar ett obekvämt beslut. Tvärt om tror jag att en sådan politiker skulle få väljarns respekt.

Först, tack för diskussionen - detta är något som ligger nära hjärtat. En av anledningarna till att jag skaffade amerikanskt medborgarskap var för mina framtida barns skull. Kanske får tänka om det.

Och visst är den en personlig kostnad när man emigrerar. Blir ofta tillfrågad hur jag ligger i lön, oftast med en bitter skuldläggande tyngd i tonen, men aldrig är det någon som är intresserad av de uppoffringar man fått göra på vägen. Tror de flesta skulle behålla familj och vänner om valet stod mellan det och högre lön.

När det gäller skatten så är det egentligen inte summan i sig (även om den är absurd!) som retar mig, utan hur skattemedlen förvaltas av staten. Det är inget annat än ett slag i ansiktet när 75% av varje intjänad hundring går i skatt (inkomst+moms) och dessa kronor används så fruktansvärt oansvarigt utan någon som helst skam.

Håller med angående populistiska politiker. En del av problemet är nog att politiker också har ett liv med personliga antaganden såsom villalån, bortskämda ungar och shoppande partners, vilket kräver en stadig inkomst. Då sätter de det personliga behovet först, vilket resulterar i en driv att behålla ämbetet till varje pris. Ta Reinfeldt som exempel; han sa upp sig utan planer för framtiden, vilket tydligt meddelar att han inte bekymrar sig över framtida försörjning. In den positionen borde han rätat på ryggen och stått upp för det han verkligen tror på, oavsett vad det är, och tagit beslut i den riktningen. Otroligt oansvarigt.

En sista kommentar angående livet som utlandssvensk. Visst är man en invandrare i ett annat land, men de länder jag invandrat till har haft en starkare politik gällande immigration och på så sätt utvecklat ett samhällsklimat där invandrare ses som positivt både på arbetsmarknaden och mer generellt. Japan är det landet där jag som vit man känt av direkt rasism, men när man förstår var det kommer ifrån (oftast en rädsla för det okända och för kommunikationsproblem), så kan man komma runt det. Dock har jag ansträngt mig för att följa de lokala sederna för att undvika onödig friktion, och när man som invandrare i Japan väl lärt sig språket blir man genast väl bemött.


Men, men, solen skiner, 24 grader ute och morgonens Zoega skånerost intagen. Dags att ta en av de där mer och mer sällsynta turerna på hojen. :)
 
Amerika!

Andra länder där man skulle slippa svenskheten som vi på senare år lärt känna den är Baltikum, övriga Nordiska länder, Italien, Tyskland, Australien, Nya Zeeland. Finns säkert en handfull till bra länder, Israel för den som kan t.ex. Hela östblocket börjar bli intressant med platt skatt, bra värderingar och mycket nationalism, bra priser också. Ja det finns ju egentligen få länder som är lika dåliga som Sverige när man tänker efter, det enda som är bra är naturen och Stockholm City, och att vi har en feministisk utrikespolitik. Vilket för övrigt påminner mig om samtalet jag hade med baltiska kollegan i veckan:

"So what is news in Sweden?"
"-nothing, really, weak government"
"Immigration?"
"-same, more and more"
"solution to that?"
"-Bring more I guess"
"at least you have a feminine foreign policy"

Jag är så innerligt trött på att skämmas för det här landet.

Varför USA? Eller menar du Sydamerika?

Du känner säkert till att USA's skatteregler för medborgare är striktare än Sveriges när det kommer till inkomst i utlandet? De beskattar ALL global inkomst, något Sverige inte gör (än...).

Sett enbart från ett skatteperspektiv borde jag sagt upp mitt amerikanska medborgarskap, men det finns såklart andra anledningar till att jag valt att behålla det.
 
Frågan är inte så enkel som sagt. Det är mycket som man måste beakta. Ofta pratar folk om skatteskäl när de lämnar landet. Många inser långt senare att det är ett högt pris att betala många gånger. Man lämnar familj bakom sig. En många gånger trygg social tillvaro. Som utlandssvensk är man en invandrare i ett annat land. Man kommer aldrig att riktigt fullt bli en del av samhället. Jag har en rad vänner vars föräldrar utvandrat. De känner sig ofta rotlösa. Har två identiteter. En fot i varje kultur. På gott och ont. De har fått språk gratis. Jag kan inte direkt säga att jag avundas dem alla gånger.

Många av de problem och förändringar vi talar om i Sverige. De existera även i flertalet andra länder. Skillnaden är att Sverige har varit en skyddad verkstad tidigare i ännu större utsträckning. Så är det inte längre och folk har svårt att acceptera förändringarna i samhället. Men det är som sagt ett större problem än bara ett inrikesproblem. Samhällsdebatten i Europa är ett resultat av det.

Den ekonomiska krisen har satt sina spår. Vad som oroar mig är att vi har politiker från båda blocken som inte verkar se allvaret. Man är broilers som tänker 4 år i taget. Gör populistiska uttalanden och löften som saknar verklighetsförankring. Resulterar i svikna vallöften och en cynisk skara väljare som undrar varför man i huvudtaget ska rösta. Det är en farlig utveckling för demokratin. Alternativ saknas uppenbarligen.

Var är alla människor med integritet inom politiken. Folk som kan ta obekväma beslut och se sanningen i vitögat. Jag tror att väljarna är tillräckligt intelligenta att inse när någon kommer med sunda och nödvändiga beslut. Det är inte nödvändigtvis så att väljarna skulle vända en rakryggad politiker ryggen bara för att han tar ett obekvämt beslut. Tvärt om tror jag att en sådan politiker skulle få väljarns respekt.

Den enorma fördelen med systemet som Storbritannien iaf verkligen hade förr i tiden med sitt House of Lords. Folk som satt i parlamentet men som inte var folkvalda. De hade ingen som helst anledning att jaga röster eller gör folket nöjda. De la fram förslag som var för landets bästa.

Nuförtiden i Sverige är det ju som sagts i stort sett enbart livsstilspolitiker som har det som fast yrke att vara politiker. Helt fel tycker jag.
 
Varför USA? Eller menar du Sydamerika?

Du känner säkert till att USA's skatteregler för medborgare är striktare än Sveriges när det kommer till inkomst i utlandet? De beskattar ALL global inkomst, något Sverige inte gör (än...).

Sett enbart från ett skatteperspektiv borde jag sagt upp mitt amerikanska medborgarskap, men det finns såklart andra anledningar till att jag valt att behålla det.
Han älskar kåbåjsare bara. Leave Brokeback Markus alone!
 
Varför USA? Eller menar du Sydamerika?

Du känner säkert till att USA's skatteregler för medborgare är striktare än Sveriges när det kommer till inkomst i utlandet? De beskattar ALL global inkomst, något Sverige inte gör (än...).

Sett enbart från ett skatteperspektiv borde jag sagt upp mitt amerikanska medborgarskap, men det finns såklart andra anledningar till att jag valt att behålla det.

Jag försöker tänka på lite mer än skatteregler, och om jag bodde i USA skulle jag jobba i USA. Inget av det lär hända som min sociala situation ser ut, åtminstone inte permanent, så låt mig nu dagdrömma i fred.
 
Jag försöker tänka på lite mer än skatteregler, och om jag bodde i USA skulle jag jobba i USA. Inget av det lär hända som min sociala situation ser ut, åtminstone inte permanent, så låt mig nu dagdrömma i fred.

Att du inte engagerar dig politiskt. Vältalig, påstridig, intensiv.
 
Nu när vi ändå är inne på spåret med utlandsflyttar och dylikt så har jag en fråga som kanske någon här har svar på;
Kanada, är det så bra som det verkar? När vi pratar om ett land att flytta till med ändå någorlunda liknande seder och traditioner som i Sverige till exempel men även annat.
Jag känner precis som många andra att Sverige är på väg att köras i botten och jag är innerligt trött på att gå omkring och störa mig på att framtiden ser mörk ut med dagens politik och att det tar alldeles för lång tid att ändra på något, om det ens går att ändra.
Därför har jag funderat på vilket annat land som skulle passa mig och min familj om man någon gång skulle dels få råd med att flytta men även modet.
Kanada står högst upp på listan då jag gillar det jag har läst och hört om det men mycket mer är det inte. Jag har en bekant som flyttade dit och ser hennes statusuppdateringar på Facebook och blir avundsjuk. En gemensam kompis brukar åka dit och besöka henne och han talar också bara gott om det landet.

Australien är ett annat land som känns vettigt men det har ett stort minus för mig, värmen :( Jag gillar inte värme utan skulle gärna bo i ett land med liknande klimat som Sverige där man kan få riktiga vintrar med snö och kyla.

Tankarna snurrar men jag inser att det ligger minst 10 år bort med tanke på barnens skolgång (svensk grundskola ska vara avklarad) men man måste ju börja någonstans. En resa dit i första hand så klart men tydligen så är en solresa av högre prioritet enligt min kära sambo :mad:
 
Nu när vi ändå är inne på spåret med utlandsflyttar och dylikt så har jag en fråga som kanske någon här har svar på;
Kanada, är det så bra som det verkar? När vi pratar om ett land att flytta till med ändå någorlunda liknande seder och traditioner som i Sverige till exempel men även annat.
Jag känner precis som många andra att Sverige är på väg att köras i botten och jag är innerligt trött på att gå omkring och störa mig på att framtiden ser mörk ut med dagens politik och att det tar alldeles för lång tid att ändra på något, om det ens går att ändra.
Därför har jag funderat på vilket annat land som skulle passa mig och min familj om man någon gång skulle dels få råd med att flytta men även modet.
Kanada står högst upp på listan då jag gillar det jag har läst och hört om det men mycket mer är det inte. Jag har en bekant som flyttade dit och ser hennes statusuppdateringar på Facebook och blir avundsjuk. En gemensam kompis brukar åka dit och besöka henne och han talar också bara gott om det landet.

Australien är ett annat land som känns vettigt men det har ett stort minus för mig, värmen :( Jag gillar inte värme utan skulle gärna bo i ett land med liknande klimat som Sverige där man kan få riktiga vintrar med snö och kyla.

Tankarna snurrar men jag inser att det ligger minst 10 år bort med tanke på barnens skolgång (svensk grundskola ska vara avklarad) men man måste ju börja någonstans. En resa dit i första hand så klart men tydligen så är en solresa av högre prioritet enligt min kära sambo :mad:

Kanada är säkerligen ett mycket bra alternativ till USA. Little USA som Homer kallar det. :gnissla

Kanske lättare att få flytta dit? Jag har hört att Nya Zeeland är mycket bra, noll risk för Sharia dessutom, tror jag. Måste ju vara kallt där, det ser man ju i LOTR
 
Kanada är säkerligen ett mycket bra alternativ till USA. Little USA som Homer kallar det. :gnissla

Kanske lättare att få flytta dit? Jag har hört att Nya Zeeland är mycket bra, noll risk för Sharia dessutom, tror jag. Måste ju vara kallt där, det ser man ju i LOTR

Njae, NZ känns lite väl avlägset för mig. Samma sak med Australien också egentligen, Kanada känns som ett stenkast bort i jämförelse. Man kanske till och med kan segla över till Kanada :va
Men annars är det nog lite som du säger, ett vettigt alternativ till Usa.
Minimalt med brottslighet, alla typer av väder/natur inom rimliga avstånd, mindre vapentokiga, en hel del schyssta städer, inte lika mycket drogrelaterade brott, en mer avslappnad syn på det mesta.
Det är min uppfattning. Och ja, säkerligen lättare att flytta dit än till Usa.
Håller man sig bara borta från de franska delarna så kan det nog vara helt ok. Fick jag som jag ville så skulle det bli Alaska eller BC men det lär inte gå igenom här hemma...
 
Nu när vi ändå är inne på spåret med utlandsflyttar och dylikt så har jag en fråga som kanske någon här har svar på;
Kanada, är det så bra som det verkar? När vi pratar om ett land att flytta till med ändå någorlunda liknande seder och traditioner som i Sverige till exempel men även annat.
Jag känner precis som många andra att Sverige är på väg att köras i botten och jag är innerligt trött på att gå omkring och störa mig på att framtiden ser mörk ut med dagens politik och att det tar alldeles för lång tid att ändra på något, om det ens går att ändra.
Därför har jag funderat på vilket annat land som skulle passa mig och min familj om man någon gång skulle dels få råd med att flytta men även modet.
Kanada står högst upp på listan då jag gillar det jag har läst och hört om det men mycket mer är det inte. Jag har en bekant som flyttade dit och ser hennes statusuppdateringar på Facebook och blir avundsjuk. En gemensam kompis brukar åka dit och besöka henne och han talar också bara gott om det landet.

Australien är ett annat land som känns vettigt men det har ett stort minus för mig, värmen :( Jag gillar inte värme utan skulle gärna bo i ett land med liknande klimat som Sverige där man kan få riktiga vintrar med snö och kyla.

Tankarna snurrar men jag inser att det ligger minst 10 år bort med tanke på barnens skolgång (svensk grundskola ska vara avklarad) men man måste ju börja någonstans. En resa dit i första hand så klart men tydligen så är en solresa av högre prioritet enligt min kära sambo :mad:

Jag flyttade precis hem igen från en stad som heter Kamloops i BC. Spenderade 4 månader där för studier.
Dock inte en stad för dig om du inte gillar värme du somrarna lätt blir 35-40 grader. Men Vancouver är fint.

Generellt så ligger Kanada ungefär 10-15 år bak i tiden jämfört med Europa. Beröringsfria liftkort kom denna vintern till den största skidorten, Whistler. Mobilabonnemang kostar ungefär 3 gånger så mycket för samma saker som i sverige. Kollektivtrafik existerar bara inom städerna och knappt där. BC har i stort sett ingen tågtrafik för passagerare så vill man resa är det flyg eller Greyhound som gäller. Eller köra bil, det är iaf billigt med ett bensinpris på strax över 7 kr litern. På tal om liter så är hela räknesystemet en enda röra. De gjorde tydligen en ansats att byta från "imperial" till "metric" men gav upp halvvägs så vissa saker mäts i feet och andra i meter. Till exempel colaflaskorna innehåller 591 ml eftersom det är 20 ounces. Men det står i ml på flaskorna. Återvinning har man precis börjat köra igång med, till exempel kan man panta de flesta dryckesförpackningar som mjölk och juiceförpackningar men man får sortera och lämna in manuellt till en gubbe som räknar hur många man har och ger pengar tillbaka. Överlag är det ett väldigt manuellt land, misstänker att lönerna är lägre där än här i sverige så automatisering är inte lika lockande.

Men annars är det ett fint land att bo i. Folk är trevliga som fasen och det är ofta nån pratar med en på bussen eller i butiken. Alla säger tack till busschauffören när de går av bussen och nyser man typ i en butik är det alltid någon som säger prosit :)

Ah just det, i stort sett ALLA priser som står skrivna är exkl moms. Riktigt irriterande eftersom momsen är olika på olika saker och i olika provinser så man får ha koll speciellt när man handlar dyrare saker. Vill man leva billigare flyttar man till Alberta som har lägst skatter. Calgary ligger nära Canadian Rockies också med riktigt fint natur.
 
*/ ?>
Nyheter
Voge DS 800 X Rally – Ny offroadhoj till 2026

Voge DS 800 X Rally är en n...

Harley-Davidson laddar upp med massor av kubik

Harley-Davidson fortsätter ...

KTM 790 Duke – ny generation på gång till 2027?

KTM:s mellanklassraket får ...

Nytt från Halvarssons: Mora V2

Halvarssons nya Mora V2 är ...

Upprop mot hojförbudet på Nürburgring Nordschleife

Efter att motorcyklar förbj...

Upprop mot hojförbudet på Nürburgring Nordschleife

Efter att motorcyklar förbj...

BMW R 12 G/S – ännu bättre med Wunderlich

Tysk precision möter äkta G...

Vinn en batteriladdare från CTEK

I samarbete med CTEK har vi...

Video: KTM 1390 Super Adventure S EVO!

Super Adventure och Teide ...

Bokningar pågår till Gotland Ring Bike Week!

Boka sommarens härligaste b...

Back
Top