...Förlikning innebär väl "om inte jag fattat det fel" att båda erkänner sin skuld i det hela fast med 0kr i ersättning åt båda hållen.. Hade segern varit total för marcell hade han vägrat förlikning och sedan gått vinnande ur efterföljande rättegång och då hade vi dessutom fått en dom. Nu har vi igentligen ingenting alls.
För ordningens skull - en förlikning är varken ett erkännande eller en prövning av sakfrågan, det är en krass, praktisk och bindande överenskommelse som parterna var för sig finner godtagbar efter en riskvärdering av tid i ovisshet, ev osäkerheter i utfallet och långt dyrbarare processkostnader.
Trots allt vet nog parterna mer efter denna förhandling. Även de som bistått med funderingar och argument har nog en djupare förståelse för problematiken. Så att kalla processen för bortkastad är nog inte riktigt korrekt.
Samtidigt är det lätt att från åskådarläktaren tycka si eller så om hur parterna borde ha drivit detta, helt enkelt för att det inte är vår egen personliga plånbok som drabbas och det är inte vi som behöver ägna kvällar och helger åt förberedelser samt stå där med hand- och armsvett inför skranket. Det är även lätt att övervärdera den prejudicerande verkan av en begränsad tvistelösning. Min gissning är att detta mål var så komplext att risken fanns att det skulle drivas som ett ordinärt skadeståndsärende, och då finns inga begränsningar när det gäller kostnaderna. En ordinär jurist i Hufvudstaden kostar 2 500:- - 3 000:-/h exkl moms. Do Your math...
Med tanke på den aldrig så lilla risken att beläggas med någon del av skulden och därmed förmodligen tvingas stå sin egen del av rättegångskostnaderna kan jag förstå parternas beslut. Jag skulle tro att detta case kanske blir startpunkten på ett (antal) försök att bringa klarhet, ordning och reda i frågan kring villkoren för banåkning. Utfallet lär bli väl så vägledande som en fullständig prövning och dom i detta mål skulle ha blivit.
Och det är väl bra?
Tror jag.