Angående vissa saker som diskuterats i tråden: http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?235535-F%F6rlova-sig-utan-att-gifta-sig
Men eftersom trådstartaren nu är gift och gratuleras för det i den tråden (grattis!) så startar jag en ny istället.
Jag förstår inte riktigt varför vissa känner ett så ohemult stort behov att att ringmärka varandra att de förlovar sig utan större avsikt alls att gifta sig.
Som någon har påpekat tidigare i den andra tråden så är ju förlovningen ett slags förstadium till giftermålet. Vad två personer är från det att den ena har friat och den andra sagt "ja" tills att de båda har gift sig med varandra. Det jag ifrågasätter är alltså inte varför vissa väljer att vara förlovade längre än ett år innan de gifter sig med varandra. Utan varför vissa andra tycker att just ringutbytet är av så avgörande betydelse att de utbyter ringar efter att ha frågat varandra något i stil med "ska vi förlova oss"?
Det är ju som att köpa en smörgåstårta utan att äta upp den. Presenterar de förresten varandra som sin fästmö eller fästman även när de är förlovade men utan någon avsikt att gifta sig med varandra?
Kanske man borde slå hårdare för att kalla just det för "löftesringar", vilket är ringar man kan utväxla för att lova sin kärlek till varandra. Men som inte nödvändigtvis har något med giftermål att göra. Eller om folk istället använde Claddagh-ringar, som kan tolkas olika beroende på hur de bärs (åt vilket håll hjärtat pekar och på vilket finger, enligt vissa). Enklaste sättet för något sådant att få spridning bland kvinnorna (mina fördomar säger att de är mest angelägna om såna saker som ringar) vore väl en artikel i väl vald bröllopstidning eller något.
När jag ändå var igång och funderade så funderade jag på det där med vilka problem som kan uppstå för par som t.ex. skaffar om de inte är gifta och något skulle hända och den ena föräldern går bort. Ett samboavtal ger som jag förstår det ingen arvsrätt. Men varför inte skapa ett "registrerat partnerskap" för olikkönade parrelationer där paret inte av någon anledning inte vill använda sig av termer som "äktenskap", att de är "gifta" eller att de är "make" respektive "maka".
Kanske lagvrängarna skulle kunna skapa en modern "trolovning" som har status som ett äktenskap, men mest bara ett annat namn. Istället för att vid en vigselakt förklaras "man och hustru" eller vad det nu kan vara så förklaras de lyckliga tu bara kort och gott för "trolovade".
Men eftersom trådstartaren nu är gift och gratuleras för det i den tråden (grattis!) så startar jag en ny istället.
Jag förstår inte riktigt varför vissa känner ett så ohemult stort behov att att ringmärka varandra att de förlovar sig utan större avsikt alls att gifta sig.
Som någon har påpekat tidigare i den andra tråden så är ju förlovningen ett slags förstadium till giftermålet. Vad två personer är från det att den ena har friat och den andra sagt "ja" tills att de båda har gift sig med varandra. Det jag ifrågasätter är alltså inte varför vissa väljer att vara förlovade längre än ett år innan de gifter sig med varandra. Utan varför vissa andra tycker att just ringutbytet är av så avgörande betydelse att de utbyter ringar efter att ha frågat varandra något i stil med "ska vi förlova oss"?
Det är ju som att köpa en smörgåstårta utan att äta upp den. Presenterar de förresten varandra som sin fästmö eller fästman även när de är förlovade men utan någon avsikt att gifta sig med varandra?
Kanske man borde slå hårdare för att kalla just det för "löftesringar", vilket är ringar man kan utväxla för att lova sin kärlek till varandra. Men som inte nödvändigtvis har något med giftermål att göra. Eller om folk istället använde Claddagh-ringar, som kan tolkas olika beroende på hur de bärs (åt vilket håll hjärtat pekar och på vilket finger, enligt vissa). Enklaste sättet för något sådant att få spridning bland kvinnorna (mina fördomar säger att de är mest angelägna om såna saker som ringar) vore väl en artikel i väl vald bröllopstidning eller något.
När jag ändå var igång och funderade så funderade jag på det där med vilka problem som kan uppstå för par som t.ex. skaffar om de inte är gifta och något skulle hända och den ena föräldern går bort. Ett samboavtal ger som jag förstår det ingen arvsrätt. Men varför inte skapa ett "registrerat partnerskap" för olikkönade parrelationer där paret inte av någon anledning inte vill använda sig av termer som "äktenskap", att de är "gifta" eller att de är "make" respektive "maka".
Kanske lagvrängarna skulle kunna skapa en modern "trolovning" som har status som ett äktenskap, men mest bara ett annat namn. Istället för att vid en vigselakt förklaras "man och hustru" eller vad det nu kan vara så förklaras de lyckliga tu bara kort och gott för "trolovade".
Det är det allra enklaste idag.
