Varför noja över något som är oundvikligt? Jag tar dagen som den kommer istället och försöker ta vara på varje liten bra grej som händer. Vem bryr sig om ålder, det är bara en siffra. Jag har inte det minsta noja över att jag fyller 40 nästa år, tänker snarare med stolthet på det då jag är nöjd med tillvaron o livet, och hur jag lyckats utvecklas genom åren. Trots att jag är ett vuxet barn. Min mamma säger att jag alltid kommer vara ett barn för henne så jag tar det som en komplimang. Det mamma säger är väl alltid sant? Ellä?
Så du tillhör också den fina årgången 1974?
Händer det något viktigt så pratas det om det ett par sidor framåt så läs de sista fyra-fem sidorna och nöj dig med det, nämns det något som du har missat och är nyfiken på så kan folk säkert upplysa dig 
Men hade jag varit typ osnäll hade jag kanske fått kyssa fler, men orka liksom vara dum i huvudet bara för att få kyssa tjejer. 
