Det är ju ett val man gör. Varför skulle det vara mindre manligt att avstå hojen? Jag skulle vilja ha det till att det mer handlar om att man aldrig varit "riktig" motorcyklist om man väljer att prioritera barnen och familjen. Uppoffringar kommer i många former. Eller?
Jag skulle inte vilja påstå att det är manligt att avstå håjåka för att ens fru/sambo/flickvän tycker man ska göra det.
Valet vissa gör är att inte göra något val. Man överlåter det för husfridens skull, även om man själv så hemskt gärna skulle vilja det ena så går man med på det andra.
Samtidigt, när äldsta grabben va liten skickade jag frugan på semester med en väninna bara för att själv få semester (det är nämligen ingen semester att åka till Mallis med en 2-åring).
Sitta på Skansen å käka nybakta bullar är nämligen helt OK å det tyckte han med.
Oavsett vad man älskar att göra här i livet tror jag det är viktigt att värna om det - Oavsett om man är man eller kvinna.
(Faktum är att en av dom bästa mc-förarna jag träffat var kvinna.)
En annan kul historia var när jag hotade frugan med att dra en Tarzan i hennes burk med ansiktskräm när hon blev allt för stissig...
Att det handlar om uppoffringar alltså. Det är en sak om man blir tvingad att avstå hojåkandet, en helt annan om man väljer att göra det själv "för familjens skull". Sen är det en helt annan fråga om det är så att partnern tvingar en att sluta med hojandet av diverse skäl; då kan man ställa sig frågan om förhållandet mår riktigt bra.
