Så du tror att majoriteten av de som är sjukpensionärer inte kan jobba med någonting alls någonsin igen?
Detta i ett system där kontrollen har varit löjeväckande och uppföljningen obefintlig?
Du skrev inlägget tidigt på morgonen, så jag antar du inte hunnit få i dig ditt kaffe än.
Var i det jag skrev ser du att jag skrev majoriteten?
"Att ställa krav fungerar på de du kan ställa krav på. På vissa kan du inte ställa några. Troligtvis en liten del, men eftersom kravmaskinen är trubbig så dras de med i karusellen."
Jag tror visst att många kan jobba med något igen, men så länge det inte finns jobb till 100% av befolkningen så kommer dessa väljas bort av arbetsgivarna. Bör vi därmed låta dem mer eller mindre svälta?
Jag gick på a-kassa i två månader då ägarna till det förra företaget jag var anställd på inte kom överens och likviderade företaget. Först nu, fem månader efter det inträffade, fick jag mina 7680 kr för den första månaden. Hade jag fortfarande varit arbetslös hade jag självklart köpt oxfilé varannan dag, åkt på solsemester två gånger, köpt värsta hojen och skrattat alla rakt upp i ansiktet hur himla bra jag hade det som kunde gå hemma och lata mig på deras bekostnad.
Många inlägg på SH har ju många gånger innehållit: Kamma dig och sök ett jobb. Tänk om det verkligen varit så enkelt att få ett jobb.
Den enda anledningen till att vi har den här diskussionen idag är därför att Sossarnas politik inte fungerar i ett samhälle med folk som utnyttjar systemet. För många sossar ser inte till vad som är bäst för landet utan för dem själva. Alla jag känner till fungerar iaf på det sättet. Man röstar inte rött för att man tror att det skall föra landet någon stans utan för att man vill trygga sin framtid om man blir arbetslös, sjuk osv.
Inget konstigt med det, då man är sig själv närmast, med det kanske är lite kortsiktigt och egoistiskt att bara tänka på sig själv?
Allt ditt om "roffarmentalitet" "sköt dig själv, skit i andra", "Styrelser och VD's" och så vidare är ju bara tagna ur S-handboken.
Då 99% av alla svenskar är uppfostrade som socialister, tänker och agerar som socialister så är det bara dumheter. Det är väldigt få, i landet överhuvudtaget, som vill att folk som är sjuka inte ska få hjälp. Att de hemlösa inte ska få tak över huvudet. Att skolan skall vara till för alla och bra! Jag tror till och med att de allra flesta moderater vill att vi skall öppna upp mentalsjukhus igen så vi slipper ha de psyksjuka springandes på gatorna.
Personligen tycker jag att, om alla simulanter kunde göra rätt för sig, de utrett och bekräftat sjuka kunde få 150% av sin ordinarie lön så att de kunde unna sig saker och resa i allt sitt elände.
Lika många moderater ser till vad som är bäst för dem själva och röstar efter plånboken. Hur många inlägg har inte handlat om hur mycket mer de har över i plånboken, istället för att lägga tonvikten på hur bra alla arbetslösa och sjuka har fått det?
Röstar för sveriges bästa?
Jo, så är det nog. Att de får mer i plånboken för utfört arbete har som sagt inget med saken att göra.
Att alla är lata, är bidragsfuskare och så vidare är i sin tur tagna ur moderaternas handbok.
Tänk om alla skattesmitare betalat sina skatter, eller om ingen valt att skriva sig utomlands i ett skatteparadis, då hade vi nog kunnat sänka skatterna generellt utan att för den sakens skull behöva dra in på något. De (som alldeles säkert oftast röstar blått), tillsammans med de som fuskar med bidrag, är av samma skrot och korn.
Du ställer frågan och svarar i samma inlägg.
Ja, trygghet förslappar. Det är bara att kolla hur det ser ut runt omkring dig.
Eller, för all del, res runt i världen och se hur det fungerar.
På baksidan av det så skulle jag vilja utmana dig att vara VD för ett företag ett tag. Det är då bara ditt ansvar att bolaget går med vinst så att alla anställda får lön och mat för dagen och i förlängningen bidrar, skattemässigt, till att landet överlever.
Fundera sedan på vem som skulle vilja ha det ansvaret utan att få något för det.
Varför, om jag har ett fallskärmsavtal som ger mig 50 miljoner ifall jag får antingen sparken eller väljer att säga upp mig, skulle jag bry mig om att företaget går med vinst?
En likhet med alldeles för höga bidrag: Varför skulle någon bry sig om att arbeta ifall de ändå bara skulle förlora en tusenlapp i månaden på att gå hemma?
Ta bort fallskärmarna och de kortsiktiga optionsavtalen, så får de en drivkraft att verkligen se till företagets bästa i ett längre perspektiv. De har trots allt ofta en lön som väl täcker upp deras ansvar och som gör att de får mat på bordet och kan unna sig lite emellanåt.
En busschaufför har också ett stort ansvar, en lokförare, en sjuksköterska, en läkare, en lärare, en pilot, så varför därmed inte ge dem typ 3 miljoner i lön per år?
