Tja, om ni vill pissa på det eran farfarsfar, farfar, far och sedemera ni själva har slitit med, sälja det till en tysk jakt-turist som i sin tur säljer skogen på rot och lämnar ett kalhygge efter sig, så, ni har gjort ert val.
Mina föräldrar har varit så lyckligt lottade att vi har kunnat behålla släktgården och flytta till jobben vid kusten, nu går min far i pension snart och han räknar dagarna tills han kan flytta tillbaka.
Varenda sten i stenhagen är uppbruten ur åkern och ditlyft för hand utav hans förfäder, varenda stock i ladan har dom huggit i sin egen skog och varenda planka i huset har dom sågat, hyvlat och spikat dit själva.
Marken har varit deras och brukats av dom i över tvåhundra år.
Har man inte råd att ha det kvar om man flyttar så stannar man nog i det längsta och hankar sig fram och hoppas på att någon ny storindustri ska öppna på orten.
För det har ju alltid tidigare löst sig, det har ju alltid tidigare dykt upp något nytt, någon dag måste det ju vända....
Men sen finns det en hoper lata bidragstagare i inlandet också, det förnekar jag inte en sekund.