Ibland blir det bara så fel
Hade precis vid 18 års ålder flyttat till min lägenhet och ovanligt som det var att gå ifrån stort hus till liten 2a så var man inte van vid alla "ljud", som att posten damp ner i postfacket klockan fyra på morgonen.
Det tog några dagar så började det låta som om hm grannarna hade väldigt skoj, säng som "knackade och små "i"andet. Nåväl tänkte inte mer på det utan de får väl hålla på och höjde musiken. Dock fortsatte detta på nätterna och dagarna i flera timmar från och till och till slut efter flera nätter utan att kunna sova gick jag med röda ögon till grannen nedan och knackade på halv två på natten med orden:
SNÄLLA SLUTA JAG KAN INTE SOVA!.
Grannen tittade på mig med snäll blick och sa:
"du är inte den första som säger till mig detta men det är faktiskt inte jag som stör utan det är skorstenen som låter när det blåser"
Behöver väl inte nämna detta var något som vi skrattade mycket åt efteråt.
Skorsstenen tittade man över men det var svårt att åtgärda.
Efter något år flyttade jag och fick höra av farsan att hans arbetskamrat sov på jobbet ..."går inte att sova där, grannarna kn*llar så förbannat.