Alla som har vurpat illa

[Craphound]

Om man har vurpat illa ,brutna ben, rygg, huvud skada osv hur komma man igång igen det måste finnas ett mentalt spärr eller är det bara gas i botten som gäller?

 

[Vegas]

Om man har vurpat illa ,brutna ben, rygg, huvud skada osv hur komma man igång igen det måste finnas ett mentalt spärr eller är det bara gas i botten som gäller?

Det funkar väl olika från person till person... jag körde en 2 dagars efter min krach, dag 1 gick det lungt men sen släppte det och körde samma tider som året innan, känner man att det inte släpper utan man är rädd är det nog bara att lägga hjälmen på hyllan...

 

[Hoztic]

Jag har aldrig varit rädd efter nån av mina vurpor. Kan bero på att jag har tränat cykel/cyklat året runt sen jag var liten, så vurpor har blivit rätt naturligt.
Efter en vurpa på bulten för 3 år sen (helikopter, medvetslös 6h mm) så tog det 2v innan jag kunde köra hoj igen. Mitt i en kurva tyckte jag det gick för fort (skyltat å en svaaaag höger) å började bromsa Då fick jag en aha-upplevelse och insåg att jag gjorde jävligt fel, fortsatte jag så skulle jag snart hamna i diket igen, och då släppte alla spärrar. Sen dess har jag aldríg lidit av några spärrar efter nån vurpa. Det brukar vara knäskrap första varvet Och ja, det har blivit en hel del vurpor sen dess dock uteslutande på bana Därav kryckor just nu, men det var länge sen jag längtade efter att köra hoj så mycket som jag gör nu å andra sidan Jo, nån mental diagnos har jag säkert, bristande självbevarelsedrift tex

 

[puttrik]

Instämmer med föregående,väldigt individuellt hur man kommer tbax,själv kör jag aldrig mer lika vilt som innan.. kan kanske kallas för att bli klokare och få insikt om sin egen dödlighet? Dock satt jag exakt 30 dagar efter krasch på en lånad R-etta med brutet bäcken. Var livrädd under hela turen, men jag tror det var nyttigt mentalt åtminstone.

 

[homerone]

Efter min vurpa blev iaf jag betydligt mer försiktig. På ett bra sätt vill säga, började tänka vad KAN hända efter krönet? Ser bilisten mig? mm.mm. Det är inte alltid dåligt att vurpa. Jag mognade betydligt i min körning.

 

[wonderwizard]

Efter min vurpa blev iaf jag betydligt mer försiktig. På ett bra sätt vill säga, började tänka vad KAN hända efter krönet? Ser bilisten mig? mm.mm. Det är inte alltid dåligt att vurpa. Jag mognade betydligt i min körning.

samma här, man tänker mer defensivt när man e ute o kör
numera scannar jag av bättre efter vilt, sedan min krasch med ett rådjur 2007

jag har också mognat i min körning

alla i min bekantskapskrets säger att jag kör lugnare

 

[Benny C]

Otroligt olika beroende på personlighet och hur det inträffade har en viss betydelse oxå. Själv kunde jag knappt vänta på att bli frisk nog att köra hoj igen även om det tog ett par år. Men jag har lagt ner landsväg, det är väl den effekt det fick.
Idag går det betydligt fortare men ändå känns det säkrare.

 

[Craphound]

När man kör på banan så gå det hela ut på att pressa sig (flytter fram kuveret ) hela tiden men när man gör en svår vurpa så känns det att man tar 1 steg fram och 2 tillbacka .Jag ska kunna påstår att roadracing är 90% mentalt 5% körskiklighet och 5% tur

 

[D-Kay]

Det är bara att vänta tills man läkt ihop någorlunda och sen är det "bara" att dra ut och gasa igen.

 

[Hoztic]

Instämmer med föregående,väldigt individuellt hur man kommer tbax,själv kör jag aldrig mer lika vilt som innan.. kan kanske kallas för att bli klokare och få insikt om sin egen dödlighet? Dock satt jag exakt 30 dagar efter krasch på en lånad R-etta med brutet bäcken. Var livrädd under hela turen, men jag tror det var nyttigt mentalt åtminstone.

Ja, har man något innanför pannbenet så inser man vad som skulle kunna ha hänt och taggar ner lite, på allmän väg. Jag slutade köra subfemmor på bulten, och flyttade över sån körning till bana istället. Tyvärr så är det ju inte alla som får chansen att dra den lärdomen efter en vurpa

Dock tror jag det är otroligt viktigt att komma upp på hojen så fort som möjligt igen, så att man inte bygger upp en rädsla för den. En motorcyklist som är rädd för det han gör är livsfarlig! Man ska ha respekt för farten och vad som kan hända, men man får aldrig någonsin vara rädd, det är då man blir stel och gör livsfarliga misstag, tex stirrar på fel sak, bromsar fel osv.

 

[Mrlind]

Bästa är om man får köra direkt efter en krasch, medans man fortfarande är lack och taggad

Mitt största problem har varit tiden, pengarna inkompetensen och min otålighet. Värsta med att krascha är ju att få ihop skiten igen!
Min skalle är min största och farligaste motståndare, ibland vill man ju bara trycka på delete och börja om från början
Utsliten klyscha, men det är upp på hästryggen som gäller.

 

[P€RRA]

Har precis kommit igång efter en krasch förra året som slutade med ett par brutna ben. Som så många andra skrivit är det väldigt individuellt men jag tror även att åldern spelar in, ju äldre man blir ju hårdare tar krascherna mentalt. Är man dessutom pappa och har lite större ansvar än grabbarna i 20-års åldern blir det ännu jobbigare.

För drygt en vecka sedan kändes allt skit, körningen var en pina men jag gav det en chans till i helgen och nu börjar det bli kul igen. Går inte lika "fort" som tidigare men att glädjen kommer tillbaka är nummer ett för mig iaf.

En gemensam nämnare för mina krascher är att jag direkt efter dem alltid lovar mig själv att sluta och skaffa en segelbåt

 

[Küngen1]

En gemensam nämnare för mina krascher är att jag direkt efter dem alltid lovar mig själv att sluta och skaffa en segelbåt

Var det inte du som en gång sa att "-Den dagen jag säger till min fru att jag vill köpa en båt, så ska hon skjuta mig?"

 

[P€RRA]

Var det inte du som en gång sa att "-Den dagen jag säger till min fru att jag vill köpa en båt, så ska hon skjuta mig?"

Stämmer bra!
Det säger ju lite om hur sugen jag är på att fortsätta direkt efter en krasch

 

[oFFkeFF]

Lite beror ju på hur hårt man vurpar, en del vurpor bryr man sig inte ett skit om, utan bara upp i sadeln igen, men jag ändrade min inställning rätt rejält efter jag bröt ryggen på ett kval.
Mest att man inte hade så bråttom att bli snabbast i världen, utan mer att lugnare försöka höja tempot och inte köra över sin förmåga. Det hejdade säkert en del av ens utveckling, men samtidigt var det nog vettigt för egen del att lägga ner en del av galenheten iaf, det är tillräckligt farligt att köra hoj ändå.
Sen har man ju vurpat ändå... Och en skitvurpa för 2 år sen och axeln funkar fortfarande inte ordentligt så man kan köra..

 

[P€RRA]

Lite beror ju på hur hårt man vurpar, en del vurpor bryr man sig inte ett skit om, utan bara upp i sadeln igen, men jag ändrade min inställning rätt rejält efter jag bröt ryggen på ett kval.

När jag läser/hör om brutna ryggar brukar jag tänka på Spyan (för visst bröt han ryggen på Falken 2006?) och blir sjukt imponerad av hur han tagit sig tillbaka och hur fort han kör i dag

 

[Axxexs]

Stensmo bröt också ryggen för nått år sen och fick sluta med att köra cross på SM-nivå. Nu i helgen så tog han dubbelvinst och satte nytt banrekord för den klassen som han kör i.

 

[oFFkeFF]

Stensmo bröt också ryggen för nått år sen och fick sluta med att köra cross på SM-nivå. Nu i helgen så tog han dubbelvinst och satte nytt banrekord för den klassen som han kör i.

O fredde vann SM året efter han bröt nacken... En del är inte som andra
Jag hade iofs inte haft den talangen vare sig med bruten rygg eller inte
Jag var inte rädd efter min olycka, däremot tog jag det försiktigare med försöken till tempohöjningar.

 

[Boris JR]

För mig är det en milsvid skillnad mellan krascher där man vet vad som gick fel och man bara är förbannad över att man klantade till det jämfört med "WTF, Himmel, Himmel, Himmel, schhhhhh, ridå" vurpor. Att sitta och ha ont och inte ha en aning om vad som hände är betydligt värre för varvtiderna.....

Åkningen kommer dock aldrig att bli som när man var 14-18 igen då jag åkte MX/Enduro på nivå. Det var mest flyt och guds försyn att jag kom någorlunda hel därifrån. Att dyklanda i bromshålor så man hör plingandet från styrstoppen eller att valla cykeln mot träden i enduroskogen ter sig som en betydligt sämre idé nuförtiden.....

 

[Mrlind]

Något som man kommit fram till så här i efterhand är att man ofta kommer "undan" om man tror att man är odödlig. I alla fall ett bra tag. Tänker på trävallaren.. Man VET ju att DET GÅR att göra så (fast det inte ska gå) och vips så kommer man undan, men när man börjar tänka, fundera och analysera för mycket, då lägger man sig oavsett hur långsamt man kör