Psykolog? Eller inte?

Fiffan inte illa! Som någon annan skrev, kolla över hur det kommer fungera med ekonomin under studierna. Svårt att leva fett på de pengarna man får låna, och hur mycket man kan jobba vid sidan beror ju direkt på hur mycket man behöver lägga ner på att plugga på fritiden. Förmodligen har du redan tänkt på det men kan ändå vara värt att nämna.

Om det fortfarande känns som ett Jäss!!1 efter att du har funderat, då är det bara att köra.

Lycka till, lite avundsjuk är jag allt :)
 
Försökte PM:a men det hävdades att du skulle vara bannad. Hårt straff för att eventuellt vilja bli psykolog...

Vill du veta mer om hur det är att jobba, lön och framtidsutsikter så kan du PM:a mig så kan du få info istället för spekulationer.
Vad gäller studierna tror jag inte att du behöver oroa dig om du klarar intagningskraven.


Fast du måste tänka på att jag har enorma personliga problem, är instabil, våldsbenägen och bitter och missbrukar en dj-a massa droger så det kan vara att jag inte är kommunicerbar.
 
Kolla med Sörebo (Zoulfly). Han fyller 50 i år, och jag tror att han nyligen blivit klar med sin psykologutbildning.
 
Jag blev skickad till en psykolog av min far i tonåren då han ansåg att jag inte borde träffa killar...

Hur tänkte han där, skulle du gå hos psykologen tills du började träffa tjejer istället:va

Ifall fäderna till de fruar han har haft skulle vara av samma inställning då hade han kanske aldrig träffat dom, du får nog fråga om han tycker att du borde vara lesbisk och ifall han har haft något emot att träffa tjejer :D
 
Last edited:
Hur tänkte han där, skulle du gå hos psykologen tills du började träffa tjejer istället:va

Ifall fäderna till de fruar han har haft skulle vara av samma inställning då hade han kanske aldrig träffat dom, du får nog fråga om han tycker att du borde vara lesbisk och ifall han har haft något emot att träffa tjejer :D


Tror han ville att jag skulle hålla på mig tills jag gifter mig...
Men nu vill jag inte träffa en man från den kulturen jag är uppvuxen med.
Och jag tror knappast det är så viktigt att man är oskuld när man träffar ngn idag. Sedan älskar jag den svenska mannen, tror knappast han skäms över mig om inte han är den första som har sex med mig...


Han gifte sig med min mamma när hon var 17, då var hon oskuld. Farsan har precis gift om sig, med en kvinna som är 28 år yngre än honom, sex år äldre än mig och hon skulle tydligen vara oskuld...
Stackarn, om hon bara visste vad hon gått misste om:hihi

Måste notera att han hämtade henne från Marocko, den nya frun alltså...
 
Tror han ville att jag skulle hålla på mig tills jag gifter mig...
Men nu vill jag inte träffa en man från den kulturen jag är uppvuxen med.
Och jag tror knappast det är så viktigt att man är oskuld när man träffar ngn idag. Sedan älskar jag den svenska mannen, tror knappast han skäms över mig om inte han är den första som har sex med mig...


Han gifte sig med min mamma när hon var 17, då var hon oskuld. Farsan har precis gift om sig, med en kvinna som är 28 år yngre än honom, sex år äldre än mig och hon skulle tydligen vara oskuld...
Stackarn, om hon bara visste vad hon gått misste om:hihi

Måste notera att han hämtade henne från Marocko, den nya frun alltså...

Ok, jag tror det är frågan om någon kulturskillnad här :rolleyes:

I Sverige är vi inte så kinkiga vad gäller oskuld eller inte :tuttar

Stackarn, om hon bara visste vad hon gått misste om:hihi

Hon har lite att ta igen om man säger så :näsblod
 
Last edited:
Jag blev skickad till en psykolog av min far i tonåren då han ansåg att jag inte borde träffa killar...

:rofl du skämtar??!! Mycket galet har man hört, men detta var ju bara för komiskt!
Borde nog ha varit kära pappsen som skulle ha skickats dit och fått lära sig ett och annat om att förbjuden frukt ofta smakar bättre.. :)
 
Det är inte komiskt alls...det är sorgligt. Queen jag hoppas det löste sig.. :krama

Jag vill inte bli alldeles för privat, men jag visade honom var skåpet skulle stå.
Det löste sig och mig leker han inte med igen. Jag är den kvinna som har varit hans största utmaning i livet, för att jag vågade säga ifrån.
 
Tycker definitivt utan tvekan att du ska chansa och köra hårt! Som nån sa tidigare, det går att hoppa av om det verkligen inte skulle va nåt för dig iallafall.

Jag fick chansen att utbilda mig för ett par år sen men backade ur innan start pga ekonomin, det ångrar jag bittert nu! Min ekonomi idag hade sett avsevärt bättre ut med den utbildningen i ryggen, så det gäller att tänka långsiktigt.

Lycka till! :tummenupp
 
Det här ju egentligen ganska enkelt.

Om du vill bli psykolog, du verkligen känner att du vill praktisera som psykolog, ja, då skall du naturligtvis göra ett seriöst försök. 40 år kan te sig som en hög ålder, men betänk att du har minst 25 år kvar i arbetsför ålder att ångra dig att du inte gjorde det du egentligen ville.

Ta ett råd från en trött civilingenjör som fyllt 42 och följ ditt hjärtas råd.
Hade jag gjort det så hade jag blivit marinbiololg istället, och jag ångrar mig i sort sett varje dag, timme och minut.
Jag hade troligtvis inte suttit och slösurfat på något puckointensivt motorforum efter någon att projicera mitt misslyckade liv på.
 
Back
Top