Är det värt det?...

[IGNJATOVIC]

Sitter och slits med plånboksfrågor, livsfrågor och värderingsfrågor.

Att köra hoj, vare sig det är på bana eller gata är en mycket kostsam hobby, eller sport om man nu tävlar.

Har börjat ifrågasätta värdet på detta efter att en vän till mig gått bort. Hon var en riktigt duktig racingtjej och inspirerade mig till racing. Men nu när hon är borta så känns allt så konstigt - funderar över om det verkligen är värt att lägga ner all den tid, engagemang och pengar det krävs för att fortsätta med detta. Jag funderar på om det inte är värt mer att lägga ner resurserna på familj, vänner och ev. förhållanden istället.

Är det någon här som suttit i samma sits? Nån som har några erfarenheter?


Känslan av att krascha en hoj är ju en droppe i havet om man jämför det med känslan att mista någon - talar inte det för vad som är viktigast?


Kanske bara är jag som är bitter, eller om det är vintern eller hennes bortgång...

 

[BlueBull]

Ett fett nej får du bara för att du ens ställer frågan! Tvivlar man e man ju helt enkelt inte säker.
Känns lite B att ge råd när man inte kan, men för att säg nåt.. så e det bästa att lugna sig ett tag å känn efter...

Beklagar i vart fall!

 

[IGNJATOVIC]

Ett fett nej får du bara för att du ens ställer frågan! Tvivlar man e man ju helt enkelt inte säker.
Känns lite B att ge råd när man inte kan, men för att säg nåt.. så e det bästa att lugna sig ett tag å känn efter...

Beklagar i vart fall!

Jag känner mig inte alls säker - men det kanske beror på omständigheterna. Har du aldrig känt "fan, jag kanske ska lägga pengarna och tiden på nåt annat"?

 

[R2]

håller med föregående svarare..
dock kan det ju få ett annat perspektiv längre fram, men är du tveksam så är det kanske inte så klokt.

Hur mycket är detta värt ja?
hur många här skulle tveklöst byta några år på mc mot ett liv som invalid?
ovanligt är det inte ju..

drar man detta till sin spets så skulle inte många åka mc troligen,
men det är en risk vi tar, skyddar oss mot och ignorerar bort..

 

[BlueBull]

Jag känner mig inte alls säker - men det kanske beror på omständigheterna. Har du aldrig känt "fan, jag kanske ska lägga pengarna och tiden på nåt annat"?

Jo, att tvingas omvärdera en sak när det inte känns bra. Fast inte riktigt lika allvarligt som i din sits, med en förlorad vän. Men jag tror inte riktigt på "right back in the sadle" alltid..

 

[IGNJATOVIC]

håller med föregående svarare..
dock kan det ju få ett annat perspektiv längre fram, men är du tveksam så är det kanske inte så klokt.

Hur mycket är detta värt ja?
hur många här skulle tveklöst byta några år på mc mot ett liv som invalid?
ovanligt är det inte ju..

drar man detta till sin spets så skulle inte många åka mc troligen,
men det är en risk vi tar, skyddar oss mot och ignorerar bort..

Jag ska nog ta mig en seriös funderare...

 

[Ducati Girl]

Ibland händer saker som får en att tänka om och omvärdera livet. Man kanske inser att man inte är odödlig, tankarna börjar mala i huvudet.

Du ska göra det som känns rätt för dig. Visst, du kan lyssna på vad andra tycker, men det är ditt liv & ditt beslut. Du ska känna efter innerst inne. Ett beslut du gör idag, behöver inte vara för evigt. Du kan alltid komma tillbaka om/när det känns rätt för dig.

Beklagar verkligen sorgen, ta hand om dig!

 

[R2]

Jag ska nog ta mig en seriös funderare...

låter bra,
men glöm inte att fundera på hur du kan åka mc säkrare,
sporthoj på bana är tämligen säkert,
grushoj på utflyckt i naturen likaså, mm..
kanske ta en paus, känna om suget är enormt..

Man ska ju leva när man lever också dö utan ärr kan ju kvitta..

 

[JTPK79]

Tror mycket handlar om dramatiken i en mc olycka, då allt kommer plötsligt, PANG. Till skillnad från till ex. rökare, knarkare, alkolist eller överviktig som långsamt försämrar sin hälsa med stor risk för allvarliga sjukdomar som följd. Då hinner man anpassa sig efter situvationen. När man inte ser bieffekterna direkt av ens handlingar kännas allt mycket lugnare fast det på sikt kan vara lika farligt eller ännu farligare till och med.

Plånboksfrågan är väl en lättare fråga. Känner man ett starkt sug efter att resa, köpa kläder, flyga balong eller vad det nu är som lockar men man har inte råd pga mcn så är det väl bara att börja prioritera vad man är mest sugen på.

Ska man jämföra lite så tycker jag man får rätt mycke hoj för omkring 40loppor. 40k motsvarar två tv apparater, lite möbler, 2 lite längre resor, en halvkass bil, 8 Canadian gose jackor, en fin klocka, dyr ring....well, jag tycker en mc är mest prisvärt av allt jag räknade upp i alla fall.

 

[Fenster]

Om du verkligen tar det lugnt när du kör i trafik och inte förhastar dig så är det tämligen säkert. Du kan dra ner på olycksrisken ganska mycket genom att tänka dig för, ha skydd, veta om dina begränsningar, inte köra när du känner dig slö osv osv. Sen KAN det ju alltid hända...precis som att man KAN få en istapp i huvudet, krocka med bilen, bli ihjälhuggen av en elevs brorsa.
Jag anser att man faktiskt kan göra sitt mc-åkande tämligen säkert. Men självklart, helt säkert kan det ALDRIG bli. Men som folk skriver, vad anser du att du vill göra i ditt liv? Du kan inte leva efter andras olyckor heller. Vad vill DU göra innan det är dags att ramla av pinnen? Vill du ångra att du aldrig gjorde det du ville, eller vill du se tillbaka och säga: Fan va roligt det var! Jag är glad att jag tog chansen!
Känn själv!

Beklagar sorgen!

 

[Dark_Messenger]

Du ska nog sluta köra. Man kan inte skydda sig mot allt. Det som händer, händer o så är det med det.

Hur kul vore livet om man satt instängd i en bunker och åt burkmat typ? No offence, men det låter som att du ska lägga ner med de funderingarna.

 

[Geronimo79]

Tror det är lite så här att man fattar inte hur illa det kan bli förrän det händer, exempel att man kanske kan tänka sig hur det kan vara att delta i krig och säga till sig själv att det måste vara hemskt men man måste nog upplevt det för att VERKLIGEN KUNNA FÖRSTÅ det. Kanske dum jämförelse men hoppas ni förstår.. Sen för min egen del så kan man nog inte snacka bort det, e det inte farligt och riskfyllt så blir det inte samma "kick" heller. Kan man slå sig och t.o.m ännu värre så ökar spänningen oxå, låter kanske nonsens men så är det för mig och säkert många andra med..

 

[Aryey]

Den korta tid jag hängt här på forumet så har jag sett dig involverad i en massa disskusioner/trådar och har fått uppfattningen att du är ganska engagerad! Vänd på resonemanget och fråga dig själv om du klarar dig utan mc? Du ska få in energin och engagemanget någon annanstans och det är inte alltid lätt annars kommer du bli en jobbig person till våren då suget kommer...Jag har provat detta själv då jag smällde i sommras och tog mig då en riktig funderare om jag skulle fortsätta! Det viktiga är att du bestämmer dig för det du ska göra och sen genomför det ordentligt dvs. lägger du av så sälj allt vad mc och utrustning du har!

 

[IGNJATOVIC]

Den korta tid jag hängt här på forumet så har jag sett dig involverad i en massa disskusioner/trådar och har fått uppfattningen att du är ganska engagerad! Vänd på resonemanget och fråga dig själv om du klarar dig utan mc? Du ska få in energin och engagemanget någon annanstans och det är inte alltid lätt annars kommer du bli en jobbig person till våren då suget kommer...Jag har provat detta själv då jag smällde i sommras och tog mig då en riktig funderare om jag skulle fortsätta! Det viktiga är att du bestämmer dig för det du ska göra och sen genomför det ordentligt dvs. lägger du av så sälj allt vad mc och utrustning du har!

Jag var engagerad för hon var min inspirationskälla. Nu när hon är borta så har jag tappat allt sug. Men det var ett tag sen hon gick bort nu och jag börjar komma över det. Vissa dagar är jobbigare än andra, som idag te.x när hon begravdes. Hon ligger i en kista bland jorden fy fan... jag tycker så jävla synd om henne. Hon hade hela livet framför sig och hon låg på topp på många områden....

Jag vet nog innerst inne att glöden kan komma tillbaka, men just nu är allt engagemang borta. Det gäller nog att hitta inspiration någon annanstans, eller bara låta tiden avgöra.

 

[Sundberg No1]

Jag var engagerad för hon var min inspirationskälla. Nu när hon är borta så har jag tappat allt sug. Men det var ett tag sen hon gick bort nu och jag börjar komma över det. Vissa dagar är jobbigare än andra, som idag te.x när hon begravdes. Hon ligger i en kista bland jorden fy fan... jag tycker så jävla synd om henne. Hon hade hela livet framför sig och hon låg på topp på många områden....

Jag vet nog innerst inne att glöden kan komma tillbaka, men just nu är allt engagemang borta. Det gäller nog att hitta inspiration någon annanstans, eller bara låta tiden avgöra.

vet hur du känner dig :-( ... förlorade en nära vän 11 juli i sommar i en mc olycka... värsta ja vart me om... Sa att jag aldrig skulle åka hoj nå mer men det är det bästa ja vet . Det är bara att hoppa upp i sadeln så fort som möjligt säger dom... Själv tappade jag suget totalt när det gäller sporthoj så de vart att åka motard/grussmiskning istället. Billigare och långsammare framförallt...

Vill du ventilera så e de bara att pm:a ...

 

[Dark_Messenger]

Billigare och långsammare framförallt...

Har gjort samma sak. Tyvärr insåg jag ganska snabbt att det dessutom blev ofantligt mycket tråkigare. Man kan inte kompromissa o tro att bara för jag gillar att slanga med r-hoj så kan jag lika gärna göra det med motard o tro att man får lika roligt.

 

[vill ha]

Jag tror att jag läste i en tråd att din vän blev sjuk.,inte en mc olycka.
Fattar att man går i botten efter nått sådant.
Det känns som självklart att man ska lägga ner resurserna på familj, vänner och ev. förhållanden istället.
Men dina nära o kära dlir nog inte lyckligare av att du "försakar"det du tycker är roligt.

 

[BabyBlade]

Jag har varit inne på samma linje. Det vågar jag erkänna.
Jag har också mist min soulmate, det är 3½ år sen nu (mc-olycka), och då sa jag att jag skulle sluta, aldrig mer köra o lägga ner rubbet.. men det var inte det han skulle velat det är jag övertygad om, & det vill jag själv inte heller, så jag behöll hojen, och körde lite då o då när motivationen infann sig. Det är hårt, det är slitsamt och man glömmer ingenting, men man gör det som känns rätt ändå.

Det är en mörk tung o dyster årstid, usch o fy!
Beklagar bortgången, förlusten ..

 

[sportbike]

Har förlorat alldeles för många hoj-vänner genom åren,men vet att ingen av dom velat att jag skulle sluta åka hoj för deras skull.
Dom har velat att jag ska fortsätta åka hoj.
För deras skull.
Tungt är det ju ibland,men jag vet i alla fall inget bättre.

 

[K-Man]

Som många skrivit - tror du att hon skulle vilja att du slutade köra hoj för att hon gått bort?

Alla vi hojåkare tar en ökad risk när vi åker hoj, men ärligt talat - det är ju det som är lite av tjusningen.
-"Only when we risk life do we feel most alive"

Om jag skulle omkomma i en mc-olycka skulle jag inte vilja att nån slutade åka av den anledningen. Jag skulle vilja att de sa "Han dog när han gjorde nåt han älskade" och tänka på de bra sakerna, inte minnas det tråkiga slutet.

Mitt motto är "Man har bara ett liv på sig att ha roligt" och oavsett när jag dör vill jag kunna veta att jag har LEVT.

Du kan stänga in dig och leva ett 'säkert' liv och ändå dö i förtid på nåt olyckligt vis och har du då levt ditt liv till fullo?

Allt har självklart sin tid. Man kan behöva sörja en vän. Kör inte hoj om du inte känner för det. Det gäller ju alltid. Men besluta inte om detta i din mörkaste stund.

Somliga säger "sluta åk mc", jag säger Carpe Diem broder!