Vem är Bäst Genom Tiderna???

[#space]

Rossi har i jämförelse glidit genom GP på en räkmacka.

Ang Doohan som #1: "Du tog orden ur min mun"

 

[odde_333]

#46 there is only one ROSSI!

 

[valmers]

#46 there is only one ROSSI!

ja fÖr hAnn tjÖrr retTa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111

 

[Johansson]

ja fÖr hAnn tjÖrr retTa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111

jag trodde det var en Fiat

 

[wdac]

jag trodde det var en Fiat

same shit

 

[Gustav O]

3096163 Rossi, det går inte att snacka bort, han var ju underbar på 250 också
dessutom race tactics utöver det vanliga, fast kanske inte alltid roligast att se på.

Sen finns ju såklart vår egen
Janne "Loffe" karlsson komplett som få
körde båt fort som faan (på film)
och körde flera GGN
samt har en otrolig karisma

Inte att förglömma att han var/är en jävel på trummor!

därutöver en vilja och målmedvetenhet som ingen annan varken förr eller senare.

Nja. Förare som Eddie Lawson och Wayne Rainey kan ju inte anses ha saknat den målmedvetenheten och järnvilja.

 

[YamahaJojje]

För mig är dom bästa Jeremy Mcgrath och Travis Pastrana.

 

[Nyteknik]

Nja. Förare som Eddie Lawson och Wayne Rainey kan ju inte anses ha saknat den målmedvetenheten och järnvilja.

De gjorde inte come back från en lika allvarlig skada som Doohans kvaddade ben.

För mig är dom bästa Jeremy Mcgrath och Travis Pastrana.

Välkommen till Racingforumet.

 

[Fox Racing]

Hur ska de här sluta?? :corn min pappa e bättre än din

 

[PalleR1]

Det finns en som jag inte sett att någon nämnt. Absolut världsklass i både roadracing och motocross. Jean-Michel Bayle. Att köra så fort i 2 så skilda mc-sporter gör honom till en contender till titeln.

 

[Gustav O]

De gjorde inte come back från en lika allvarlig skada som Doohans kvaddade ben.

Nej det stämmer men det kan ju inte var enda sättet som man visar målmedvetenhet och järnvilja på. Just målmedvetenheten var ju Raineys styrka och hans skada på Misano skulel inte ens Mighty Mick kunna göra come back ifrån. Doohan spöade aldrig Rainey över en säsong trots Doohans fantastiska järnvilja och målmedvetenhet.
Lawsons säsong 89 är ju typexempel på järnvilja och målmedvetenhet.

Now came a landmark moment in the NSR's history. Lawson fell out with Marlboro Yamaha and defected to Honda, teaming up with Spencer's former guru Erv Kanemoto. Lawson's prowess was a turning point because the Californian knew how a 500 should handle - after all, he'd raced Yamahas since '83 - and Kanemoto had the influence to get things done at HRC. But Lawson swapped sides too late to have any say in the design of the '89 NSR. Needless to say he was appalled when he first tried the bike, just like Honda's latest signing, fresh-faced young Aussie Mick Doohan. Said Lawson: "Riding the Honda was like death - every time you flicked into a turn you didn't know if you'd make it out."

What HRC had created was probably the most evil race bike ever built. The motor was now massively powerful, making more than 170 bhp, and Honda had made more flawed chassis changes. Now the chassis just wasn't strong enough to handle the horses. And the brakes were useless too.

Lawson's season started disastrously but got better as Kanemoto toiled day and night to fix the bike's handling. They went through more than a dozen chassis redesigns that year, new units jetted from Japan to Europe every week or two. It paid off, Lawson just beat Yamaha's new find Wayne Rainey to the title, while Doohan and Gardner spent most of the year crashing their brains out.

This was the first NSR I got to ride. I'd paid for my own plane ticket to Suzuka and wished I hadn't. I'd ridden street bikes that handled better than Lawson's NSR and it was so blindingly, terrifyingly fast. First, the thing tried to throw me off in sixth gear in a straight line. Then after HRC mechanics had adjusted the steering damper, the bike wanted to go straight on at the end of the back straight - getting it turned for the fast left was a superhuman effort. Maximum respect to Lawson, who, unsurprisingly, scurried back to Yamaha for 1990.

 

[Nyteknik]

Doohan spöade aldrig Rainey över en säsong trots Doohans fantastiska järnvilja och målmedvetenhet.

De flesta är nog överens om att det knappast skiljde något väsentligt i talang mellan Rainey, Schwantz och Doohan. Vem som vann tror jag berodde vem som för tillfället var minst skadad och/eller körde på rätt däckfabrikat.

 

[YamahaJojje]

Välkommen till Racingforumet.

Var en massa andra som sa crossåkare så...

 

[Zoidberg]

Dom haktappande prestationer & omkörningar (jodå, ..med få undantag helt sportsliga & juste) som Rossi visar på slutvarven i de lopp det är kamp till mållinjen, ..ofta på "sämre" material, är det ingen som tillnärmelsevis kunnat konkurrera med sedan jag började följa GP-cirkusen i början på 80-talet.

Dessa är i mina ögon det största beviset på att han är nr.1.

 

[Gustav O]

3097060 De flesta är nog överens om att det knappast skiljde något väsentligt i talang mellan Rainey, Schwantz och Doohan. Vem som vann tror jag berodde vem som för tillfället var minst skadad och/eller körde på rätt däckfabrikat.

OK. Då var det inte så stor skillnad i målmedvetenhet och vilja heller?

 

[WEST]

jag om jag bara vill

 

[Ohlzen]

Den här killen har ingen nämt, men han var underhållande som fan att se på

http://www.youtube.com/watch?v=6s44KOINBB0&mode=related&search=

http://www.youtube.com/watch?v=eDoWumPMF3I&mode=related&search=

Gary McCoy

 

[Neutral]

OK. Då var det inte så stor skillnad i målmedvetenhet och vilja heller?

Det är väl rätt uppenbart att vad som avses med det är att Mick tog fem raka titlar efter en olycka som hade avslutat de flestas karriär och då gör du en jämförelse med Rainey, alltså innan Doohans olycka..?

Kevin som exempel lade ju av på topp p g a Rainey och betydligt mindre allvarliga skador så skillnaden i just målmedvetenhet och vilja dem emellan är enorm enligt mig.

 

[Gustav O]

Men att komma tillbaka från en skada kan ju inte vara enda premissen för om man är målmedveten och har järnvilja? Just viljan att vinna var ju Raineys största styrka och det som gjorde att han vann tre titlar och aldrig fick stryk av en frisk Doohan tex.
Kevin har jag inte sagt ngt om.

 

[Neutral]

Men att komma tillbaka från en skada kan ju inte vara enda premissen för om man är målmedveten och har järnvilja? Just viljan att vinna var ju Raineys största styrka och det som gjorde att han vann tre titlar och aldrig fick stryk av en frisk Doohan tex.
Kevin har jag inte sagt ngt om.

Klart det inte är enda premissen men en tydlig en och vad NT och jag avsåg. Kevin hade det inte enligt mig, Rossi kan man se det på när det behövs men han har som sagt knappt haft några motgångar.

För övrigt var det knappt att Rainey vann -02 trots att Doohan missade "halva" säsongen. Den tredje titeln var inte mer värd än Kevins enda fast nu när det blir snack om värdighet kanske Valmers dyker upp och förklarar hur poängen delas ut.