Bikerbitch
Stolt mamma
Gelleråsen, vattenhålet 15 mil hemifrån där det nästintill alltid regnar så fort man ska köra motorcykel.
Lördagen blev ett halleljua moment då uppehåll stod på schemat hela dagen.
Vi anlände på fredagskvällen och efter en sista minuten besiktning blev det lite socialisering i depån. En del nya killar i klassen, välkomna ska ni vara till gänget
Snabb kvällsmat och lite filmtajm med Brucan i Die Hard 4 innan sovdags.
Grannarna spelade hårdrock och trots min önskan om att sänka eller stänga av struntade de alkoholstinna killarna i det lagom till 00.15 då tystnaden äntligen sänkte sig över depån och jag somnade.
En tok-brölande kossa väckte nog halva depån på morgonen och det var bara kliva upp för lite födointag. Klev iväg till förarmötet 08.15 för lite snabb information.
09.00 - ut på första kvalet. Jag förstår fortfarande inte varför jag har en sopkvast inkörd där solen inte skiner när jag kör. Stelt och jävligt med snigelspår tog jag mig runt banan.
10.20 - ut på andra kvalet. Kändes lite bättre och jag sänkte mig tre sekunder.
17.40 - Rejsdags. Bästa starten på warm-up men inte under riktiga starten. Typiskt. Kommer i alla fall iväg utan några större missöden och försöker haka på Lagerström # 99
Han börjar försvinna och tillslut ser jag han inte längre. Tänker några fula ord och kör så mycket jag orkar. Eftersom jag älskar färgen blå är jag någorlunda van vid de fina flaggorna de viftar framför mig för att snällt påminna om att jag snart har en snabb förare i häcken.
Den sämsta flaggen under hela rejset är dock den vita när ambulansen ger sig ut för att hämta upp någon som jag senare får veta är Patric # 52
När rejset är över får jag av Tingen # 15 veta att hans kylare sprack, varav han rullade av med sin cykel när vi andra startade.
Trots en snigelplats (14 av 16) så är jag nöjd. Jag gör det jag tycker är kul och tillsammans med en massa andra galningar som är underbara. Kan det bli bättre?
Jag vet mycket väl vad jag behöver träna på. Och det är just att träna.
2 rejs hitills och 1 träning på Sviestad har inte gett mig tillräckligt med mod och fokus på att våga gasa satan. Men som alla vet som pysslar med rejsing, ibland vill sig varken tid eller pengar.
Tack och hälsningsrutan
____________________________________________________________
Hoppas Patric # 52 kryar på sig ordentligt. Någon som hört något hur det är med han?
Tingen # 15 trots alla motgångar med hojen är du så oerhört positiv och trevlig. Gotlänningar är bra människor!
Carl Johan # 4 och Oscar # 6 samt deras pappa. Tack för peppning och småsnack i depån!
Och såklart hela gänget i SP, bästa klassen att köra hoj i tamefan!
Tack till pappa och brorsan (och mamma som hejar i tankarna när hon var hemma) som hejjade på mig och sambon!
Tack till sambon som alltid alltid alltid ställer upp för mig och fixar o donar med allt, du är bäst i världen hjärtat!
_____________________________________________________________
Lördagen blev ett halleljua moment då uppehåll stod på schemat hela dagen.
Vi anlände på fredagskvällen och efter en sista minuten besiktning blev det lite socialisering i depån. En del nya killar i klassen, välkomna ska ni vara till gänget
Snabb kvällsmat och lite filmtajm med Brucan i Die Hard 4 innan sovdags.
Grannarna spelade hårdrock och trots min önskan om att sänka eller stänga av struntade de alkoholstinna killarna i det lagom till 00.15 då tystnaden äntligen sänkte sig över depån och jag somnade.
En tok-brölande kossa väckte nog halva depån på morgonen och det var bara kliva upp för lite födointag. Klev iväg till förarmötet 08.15 för lite snabb information.
09.00 - ut på första kvalet. Jag förstår fortfarande inte varför jag har en sopkvast inkörd där solen inte skiner när jag kör. Stelt och jävligt med snigelspår tog jag mig runt banan.
10.20 - ut på andra kvalet. Kändes lite bättre och jag sänkte mig tre sekunder.
17.40 - Rejsdags. Bästa starten på warm-up men inte under riktiga starten. Typiskt. Kommer i alla fall iväg utan några större missöden och försöker haka på Lagerström # 99
Han börjar försvinna och tillslut ser jag han inte längre. Tänker några fula ord och kör så mycket jag orkar. Eftersom jag älskar färgen blå är jag någorlunda van vid de fina flaggorna de viftar framför mig för att snällt påminna om att jag snart har en snabb förare i häcken.
Den sämsta flaggen under hela rejset är dock den vita när ambulansen ger sig ut för att hämta upp någon som jag senare får veta är Patric # 52
När rejset är över får jag av Tingen # 15 veta att hans kylare sprack, varav han rullade av med sin cykel när vi andra startade.
Trots en snigelplats (14 av 16) så är jag nöjd. Jag gör det jag tycker är kul och tillsammans med en massa andra galningar som är underbara. Kan det bli bättre?
Jag vet mycket väl vad jag behöver träna på. Och det är just att träna.
2 rejs hitills och 1 träning på Sviestad har inte gett mig tillräckligt med mod och fokus på att våga gasa satan. Men som alla vet som pysslar med rejsing, ibland vill sig varken tid eller pengar.
Tack och hälsningsrutan
____________________________________________________________
Hoppas Patric # 52 kryar på sig ordentligt. Någon som hört något hur det är med han?
Tingen # 15 trots alla motgångar med hojen är du så oerhört positiv och trevlig. Gotlänningar är bra människor!
Carl Johan # 4 och Oscar # 6 samt deras pappa. Tack för peppning och småsnack i depån!
Och såklart hela gänget i SP, bästa klassen att köra hoj i tamefan!
Tack till pappa och brorsan (och mamma som hejar i tankarna när hon var hemma) som hejjade på mig och sambon!
Tack till sambon som alltid alltid alltid ställer upp för mig och fixar o donar med allt, du är bäst i världen hjärtat!
_____________________________________________________________
Last edited:


Jag köpte BTW en dieselgathoj idag


