Det är lite det jag menar.
Hur ska ett barn förstå?
Om ett barn dessutom är avvikande är det lätt att omgivningen tycker att "barnet får skylla sig själv".
Det är en stor del av problematiken. Kan tex. ett utåtagerande som upplevs som jobbigt vara en godtagbar anledning till att bli utfryst?
Ponera att du är 14 år och går i sjuan-åttan, och har en klasskamrat med tex. ett mycket utmärkande tics,
http://www.tryggabarn.nu/barn/Page1054.html , eller ännu värre, Tourettes Syndrom, vilket gör att din kamrat fungerar till synes helt normalt förutom att han/hon rätt vad det är ser sig tvungen att skrika ordet "BAJS" ganska högt...
Är det inte lätt att förstå dom barn som vänder sig mot det "handikappade" barnet och gör sig lustig över det? Och det förefaller sig väl rätt naturligt att inte vilja bli sedd i sällskap med någon som rätt vad det är kan börja låta konstigt och rycka med armen och göra konstiga grimaser och skrika fula ord rakt ut i tomma intet?
MEN! -Det barn som lider av dessa symptom har likväl behov av gemenskap och vänskap!
Men kan man tvinga någon att inte frysa ut det barnet?
Eller är mobbning och utfrysning en naturlig följd av barnets eget agerande?
Och hur ska man som litet barn som just börjat skolan förstå varför den där pojken/flickan ser så konstig ut ibland?
Och man kan ju inte begära att saker och ting ska ändras över ett sommarlov.
En gång märkt med ett stigma, alltid märkt. Resultatet är att barnet blir utfryst och omgivningen står och ser på med full förståelse utan att agera eftersom man ju lätt kan förstå att ett udda barn inte får några vänner...
-Det är ju barnets eget fel.
(Att sedan barnet självt inte inser att det är något fel på sig, och känner sig som om hela världen är emot det framgår ju långt ifrån ofta hos omgivningen).
Nej, jag menar inte att något barn får skylla sig självt för att det är mobbat och utfryst. Jag menar bara att problemet är oerhört svårt att komma tillrätta med eftersom man ju faktiskt inte kan tvinga någon att tycka om någon.
Man kan tvinga ett barn att göra sin läxa, att bädda sin säng, och att ta tallriken från bordet. Men man kan aldrig tvinga ett barn att lära sig tycka om någon det inte tycker om.
Däri den stora problematiken.