Idag kände jag mig lika glad som jag gjorde dagen jag åkte och hämtade motorcykeln!
Jag, MikkE och en Norsk kompis drog ut efter att dem var färdiga med sitt lördagsskift. När jag väl kom ut tänkte jag - hmm, kallt är ju bara förnamnet. MikKE brukar alltid retas att jag behöver minst 40 grader för att kunna må bra av åkat.
Jag sved om till långkallingar och polotröja, stället jag har är perforerat så det släpper ju in lite extra kall luft. MikkE hade pratat med en norrman som skulle köra licenskurs eller liknande på rudskogen motorcenter, så med varma kläder begav vi oss ut på de slingriga och allmänt dåligt underhållna vägarna.
Nu började det bli skönt att köra hoj igen, ju djupare in i Östfold (norskt län) vi körde, ju mindre trafik blev det. Bakhjulsåkning över krön och annat följdes av ett lugnt tempo.
Vi körde sedan massvis med nya slingriga vägar som jag ännu inte kände till. Och vilka vägar! Krön där framhjulet lyfte, hårnålskurvor och vägarna va nästan helt utan trafik!
Ja, nu förstod jag varför mitt intresse höll på att kyla ner sig. Jag körde nästan alltid samma vägar förr. Väldigt lite variation i körningen. Nu va vi tre stycken också.
För mig hjälpte det totalt att köra ut med nån som kunde visa mig lite nya och roliga vägar. Och det sjukaste av allt, när vi kom tillbaka från "resan", så slutade "vägen" mitt inne i stan, precis bakom polishuset. De byggde väl polishuset där för att dölja infarten till de bästa krokvägarna
/Martin som är glad på nytt
Jag, MikkE och en Norsk kompis drog ut efter att dem var färdiga med sitt lördagsskift. När jag väl kom ut tänkte jag - hmm, kallt är ju bara förnamnet. MikKE brukar alltid retas att jag behöver minst 40 grader för att kunna må bra av åkat.
Jag sved om till långkallingar och polotröja, stället jag har är perforerat så det släpper ju in lite extra kall luft. MikkE hade pratat med en norrman som skulle köra licenskurs eller liknande på rudskogen motorcenter, så med varma kläder begav vi oss ut på de slingriga och allmänt dåligt underhållna vägarna.
Nu började det bli skönt att köra hoj igen, ju djupare in i Östfold (norskt län) vi körde, ju mindre trafik blev det. Bakhjulsåkning över krön och annat följdes av ett lugnt tempo.
Vi körde sedan massvis med nya slingriga vägar som jag ännu inte kände till. Och vilka vägar! Krön där framhjulet lyfte, hårnålskurvor och vägarna va nästan helt utan trafik!
Ja, nu förstod jag varför mitt intresse höll på att kyla ner sig. Jag körde nästan alltid samma vägar förr. Väldigt lite variation i körningen. Nu va vi tre stycken också.
För mig hjälpte det totalt att köra ut med nån som kunde visa mig lite nya och roliga vägar. Och det sjukaste av allt, när vi kom tillbaka från "resan", så slutade "vägen" mitt inne i stan, precis bakom polishuset. De byggde väl polishuset där för att dölja infarten till de bästa krokvägarna
/Martin som är glad på nytt
