Dödssiffran som sådan är, tycker iaf jag, ganska ointressant om man inte sätter den i proportion till antalet förare och svårare ändå, i den trafikmiljö dessa befinner sig i. Om man har samma dödstal år från år men ökande antal motorcyklister så har väl ändå dödstalen sjunkit och en trafikantgrupp blivit säkrare. Bromsar, skydd utvecklas kontinuerligt och som trafikantgrupp är väl motorcyklisterna de enda som på eget bevåg aktivt försöker förbättra sig samt använda mer skydd än det minimum som anges i lag. Hjälper något, men inte så mycket när halvt självkörande bilar har en av smartphonen distraherad förare.
Subjektivt tycker jag trafikklimatet hårdnar med ökad trafiktäthet, mindre hänsyn och ofokuserade med och mottrafikanter. Standarden på mindre och för mc trivsamma vägar är eftersatt till en nivå som är att betrakta som direkt farlig. När man reparerar/underhåller gör man från Trafikverket skadan etter värre med metoder som är farliga i sig. Nu är det inte enstaka upprörda boende som slänger ut grus och annat utan det görs systematiskt från statligt håll på ett sätt som påminner om riktade attentat. Andelen vägar som flyter av tjära blir bara fler och det går inte att skylla på värmen. I en annan tråd diskuteras varför folk kör i vänsterfil på flerfiliga vägar. Det kan jag säga att jag gjorde i möjligaste mån på t ex väg 61 i förra veckan. Det regnade om vartannat, tokvarmt och innerfilen flöt av tjära. Lite regn på det så blir ekipaget lätt en planlöst glidande massa av en smula japansk mc-industri och av vajerräckena söndertrasad människa.
Om det fanns drygt 100 000 motorcyklar i trafik runt -90 mot bortåt 350 000 idag (i vart fall över 300 000) och dödstalen är ungefär desamma finns det väl ändå orsak att titta på vad som blivit så kolossalt mycket bättre i den här trafikantgruppen trots att den omgivande miljön och underlaget vi färdas på degenererar på alla sätt. Det är ju exempellöst bra gjort! Givetvis bör man titta på hur mycket bra skydd, abs och fortbildning betyder, vissa olyckor sker ändå men frågan är hur mycket man kan lindra konsekvenserna av dem.
På 80-talet hade "säkerhetsställen" skumgummiskydd på knä, axlar och armbågar vilket gjorde att man såg ut som Kenny Starfighter eller nåt, (låt vara att han är ett senare påfund). Folk hånade och drog ur den löjliga lilla plastskenan som skulle sitta i ryggen. Tack vare detta lilla skydd var det en hel del som slapp förödande ryggskador av de som lät det vara kvar. Mycket har hänt sen dess och jag tror det kan komma mycket förbättrade prylar.
