Jag är Oskars pappa, jag kom till KalleNortons onsdagstur i bil tillsammans med min fru och dotter.
Vi tvekade mycket men är nu mycket glada att vi tog oss dit.
Vi kände den innerliga värme som strömmade från er, vi fick kramar, vi fick klappar, vi fick blommor, vi fick handslag, vi fick snälla, snälla ögon.
Vi fick förmånen att prata med några av er, vi skulle vilja pratat med fler, men allt hinns inte med och så är det inte så lätt att veta vad man ska säga, känns det igen?
Vi kände ert deltagande, vi kände ert lidande, och vi förstod ännu bättre vad ni betyder för Oskar.
Och....kanonen. Oskar är i himlen tillsammans med morfar, de var av samma skrot och korn. De gillade bus och de gillade när det smällde (morfar var lomhörd av kanonskott). Jag kunde känna hur de jublade tillsammans när Jörgen fyrade av!
Tack att ni finns / Oskars familj
Det var en ännu större förmån för mig att få prata med er. Jag tycker att ni var så starka som orkade med detta. Att så kort inpå förlusten möta så många. Många som i likhet med mig dessutom var totala främlingar för er.
Jag, som endast haft förmånen att träffa Oskar sporadisk sedan tre år, kände hur jag blev helt tom i huvudet när jag ensam på olycksplatsen, inväntandes motorcykelkortegen, plötsligt inser att familjen som kom gåendes mot mig på vägen var Oskars.
Men redan efter presentation så var det så tydligt: att ni inte bara orkade, utan även ville språka med tom sent och ytligt bekanta till Oskar som jag.
Som avlägset bekant till Oskar kände jag även en stor tvekan till att bistå med ett så ljudligt inslag som ett kanonskott när jag insåg att ni, hans närmaste, anlänt. Men även denna tvekan tog ni snabbt ur mig med att berätta om Oskar och hans morfars förtjusning kring smällar. Jag har nu insett att det var fler intressen än motorcyklar som jag kunde ha delat med Oskar.
Mot mig var Oskar en varm och nästan lite blyg kille. Men som alltid hälsade och pratade med mig när han såg mig, ofta träffade jag honom i sällskap med Carl Cyrén.
I kontrast till detta stod Oskars så knivskarpa och kvicka repliker vi alla kunnat läsa här på sporthoj.com. Många kan levera uppkäftiga svar i anonyma internetargumentationer, men "KalleNortons" förmåga att vara osentimental och utmanande utan att reta upp den träffade berodde ofta på att han hade rätt. Samt hans avväpnande stora självdistans. Det är ovanligt i den åldern.
Det var en förmån att ha fått träffa er son i verkligheten. Jag skulle ha tagit mig tid att prata mer med honom under våra sporadiska möten inser jag.
Jag avundas alla hans kompisar som stod honom nära, tex Calle Cyrén. Trots att de nu känner en så mycket större sorg och saknad än jag.
Jag har själv mist en familjemedlem, min mor dog alldeles för tidigt för länge sedan. På er sammanhållning, styrka och värme kunde jag känna att ni kommer att klara av att läka detta. Jag kände det genom mitt eget ärr efter mor när jag såg er.
Finns något ni tror att jag kan göra för er så hör av er.
Jörgen
missade massor onsdagskörningar pga jobb, känns sorgligt. Som någon skrev ovan, man fick intrycket av en trevlig spelevink med en massa livsglädje. Som man hade velat lära känna mer.
