Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att det är många som delar min uppfattning om det här med buller och ljudmätningarna.
Jag är VERKLIGEN inte emot att vi ska hålla ner ljudet, och heller inte emot att vi har 95db som gräns, eller att vi diskar dom som inte håller sig under gränsen. Om vi kan hålla nere bullret från hojarna och det resulterar i bättre relationer med grannarna och att vi kan få köra mera så är det ju jättebra!
Att stångas med länsstyrelser, kommuner, grannar, osv är ett tufft jobb för banägarna, och att vi förare inte sköter oss gör inte saken lättare.
Det som är det stora problemet tycker jag är dom inkonsekventa mätresultaten, och ibland lite klantigt skötta mätningar som resulterar i att diskningarna blir lite av ett lotteri ibland.
Att en förare kan köra i fyra hela dagar på Anderstorp, med mätutrustningen igång, utan att någon klagar. Sedan ställer man sig någon annanstans och mäter på första kvalet, och får då helt andra värden och svartflaggar/stoppar förare som tidigare gått och trott att man klarar ljudkraven.
I och med att man använder handhållna mätare som man flyttar runt på olika ställen och olika sidor på banorna så får man hela tiden olika värden på exakt samma cykel. Och eftersom det är omöjligt för oss som förare att själva kontrollera våra hojar (eftersom man inte använder stillastående mätningar) så sitter vi i det här fallet helt i knät på dom som mäter på träningar och tävlingar. Kan man då köra en jäkla massa varv på olika banor utan att någon klagar, så går man ju och tror att man klarar ljudmätningarna. Ända tills man helt plötsligt blir diskad på ett race. Man får som förare inte en ärlig chans att anpassa sig till reglerna innan man blir diskad.
Och DET tror jag är en stor anledning till att folk blir upprörda. INTE att vi måste låta mindre, att man diskar dom som låter för mycket, eller reglerna i sig.
När man sedan inte är konsekvent i sina bedömningar så gör man det ju ÄNNU svårare för oss förare. Om vi har en regel som säger 95db, och man bara diskar dom som låter över 100db, så finns det ju garanterat en hel drös med förare som låter över det gällande gränsvärdet, men som inte blir diskade eller får en tillsägelse. Dom förarna går då och tror att deras hojar är OK eftersom ingen säger nåt. Och sen när man helt plötsligt bestämmer sig för att följa reglementet på nästa tävling så åker man dit och blir diskad när man hela tiden trott att man är OK. Och då måste man stå och stressmeka ihop nån lösning på kvällen i depån när man skulle haft flera veckor på sig i lugn och ro hemma i garaget om man blivit tillsagd redan från början.
Att man inte är konsekvent med diskningarna gör ju också att folk blir irriterade. Om någon låter 100db och blir diskad för att man inte klarar dom 95db som reglementet kräver, och sen släpper arrangören igenom en annan som kanske låter 98db för att man "bara tar dom värsta syndarna" så är det ju klart att folk blir sura. "Varför blir jag diskad, men inte han som också låter för mycket?" eller "Varför blir INTE han diskad som låter 98db när jag åker runt med orinalsystem för att klara ljudkraven"
Det är ju som att alla skulle åka med fultrimmade hojar, och man bara tog bort dom som hade trimmat mest men släpper igenom dom som bara har trimmat lite. Det sänder ju ut en helt skev signal till oss förare.
Jag kör alltid med min db-killer i, och har aldrig blivit tillsagd eller diskad hittils. Men jag har å andra sidan aldrig fått mina mätvärden redovisade, eller fått någon kvittens på att jag ligger inom gränserna så ja har ju egentligen INGEN ANING!
Så det är ju ändå med en viss oro som jag åker till tävlingarna varje gång, för man vet ju aldrig...
