Litet förord
Det här inlägget är tänkt som en byggtråd först och främst men för att ge bygget en förklaring till varför denna speciella hoj ska bli till så finns det en rejäl grogrund för idén bakom.
Nämner jag ett varumärke så är det enbart i hänvisningssyfte, det finns ingen mer än jag själv som bekostar hela kalaset.
Drömmer du om den där dagen du vaknar och hela ditt liv kommer att ha förändrats när du går och lägger dig igen?
Jag har en dröm...
Jag ska köra motorcykel till Japan via Siberian Highway genom hela Ryssland, en resa på nära 3000 mil tur och retur.
Du vet, packa hojen för ditt livs absolut största äventyr, planera, genomföra det, fixa det och sedan komma hem till tonerna av Queens "we are the champions" eller E-Types "Campione"...i alla fall lyssnandes på MP3.
Att veta att man genomfört det omöjliga och känna känslan av att äntligen komma hem igen?
Vissa drömmer om att höra jublet på en engelsk fotbollsstadion, andra om en italiensk sportbil medan jag drömmer om att åka österut tills vägen tar slut.
Förra året åkte jag till Nordkap 625 mil t/r på 8 dagar på min Yamaha XT 660 X och det var väl då drömmen föddes, kunde jag lägga den sträckan på så kort tid på bra vägar så borde jag rimligen kunna dubbla tiden för en tripp på sämre vägar eller till och med hålla samma tempo?
Tyvärr hade jag tidigare en annan plan för Nordkap vilket var att jag skulle köra dit i Februari 2012 och allt var klart och jag skulle bege mig till första anhalten Kristallrallyt i Norge på torsdagen.
På tisdagen hände det som inte fick hända, jag åkte på en sjujäfvela maginfluensa och låg pall i en vecka med rejäl feber och var väl inte helt frisk förrän efter ytterligare en vecka.
Jobbet måste skötas och de vardagliga åtaganden tog tyvärr över så av den resan blev det intet.
Jag har nog traggat sönder både frun och polarna om mina planer sedan dess...
Jag köpte XTn ny den 25 mars 2011 och när den den 7 juli i år byttes in mot en Honda Varadero hade den gått 4081 mil i min ägo.
Nu hade jag åkt så långt söderut och så långt norrut man kunde komma landvägen och eftersom jag kört massor i Europa och varit i Europas alla länder inkluderat Lichtenstein och San Marino så lockar det liksom inte längre att åka ut i Europa, det känns som att det mesta är serverat på något vis.
Idén föddes då om att åka så långt österut man kan komma och efter lite planering så handlar rutten om att jag ska köra med MC hemifrån och ta färjan mellan Karlshamn och Klaipeda, Litauen. Fortsätta till Moskva var Siberian Highway startar och köra till Vanino längst österut i Ryssland.
Tanken var från början att köra till Vladivostok men sedan blev jag tipsad om att det går en färja mellan Vanino och Wakkanai i Japan vilket lockar.
Har man kört ända till Vanino så finns det ingen vettig anledning att inte fortsätta till Japan och sätta ner foten där.
Meningen är att sedan efter att ha vilat några dagar bege mig hem igen samma väg.
När jag funderade över valet av hoj för resan så tittade jag på alla möjliga hojar såsom Suzuki SV 1000 V Strom, Yamaha XT 660, Honda Africa twin, Honda Varadero, BMW GS mm
Alla hojar föll bort av ett flertal anledningar utom Hondorna var Afrikanen föll på för slö motor och dålig komfort såtillvida att jag satt bättre på varaderon och att den utan problem både hängde med sporthojarna och körde ifrån dem på smiskiga vägar.
Frugan trivs på den och sitter bekvämt trots artros i lederna.
Det som gjorde att de flesta hojar föll bort var insprutningen och därmed massor av elektronik.
Kör man själv i ett land var alla kan skruva går en äldre förgasarhoj lätt att få snurr på om något händer.
XTn jag hade skulle jag starta på macken efter en tankning och inget hände.
På displayen visades felkod 30 vilket enligt Yamahacenter var koden för att tippsensorn löst ut då hojen hamnat på sidan.
...jag hade tankat, hojen hade aldrig legat på sidan...någonsin!
Yamahacenter i Hbg kom och hämtade hojen och tog den till verkstaden för garantijobb och konstaterade att det gått fukt i tippsensorn. Samtidigt konstaterade man att den inte gick att bygla över huvud taget.
Kul tänkte jag om det hänt på en mack i Irkutsk...
Efter 3400 mil skar balansaxellagret och motorn fick rivas.
Nä, det jag sökte i hojväg skulle vara det mest driftsäkra jag kunde hitta och jag läste på rejält om alla hojar och fann att de tre mest skottsäkra hojarna på marknaden var Honda Africa Twin RD 07, Honda Varadero XL 1000 Mk1 samt Suzuki DR 650. Sukkan föll på för liten hoj och därmed sämre komfort även om jag skulle valt den hojen för en resa var vägarna varit sämre då den är något lättare och ännu mera basic.
Så när jag letat hoj så var driftsäkerhet det som vägde tyngst.
Motorn
Varaderos hittades i drösar med siffror på 15-20 000 mil på mätaren var ägarna sällan eller aldrig haft problem med driftsäkerheten på hojen efter att ha bytat ut den värdelösa bränslepumpen och i övrigt anmärkte på kamkedjespännarna som byttes ut mellan 5-15 000 mil.
Nålsätena i originalförgasarna kan också gå ner sig vilket man åtgärdar genom att helt sonika sätta i VTRens brygga istället vilket inte är överdrivet avancerat då det är samma block och cylindrar på mopparna.
I kombination med ett KN filter, Dynojet och luftigare pipor får man ett mycket bättre mellanregister samtidigt som soppaförbrukningen faktiskt går ner då man lugnar ner gången i hojen.
Soppaförbrukningen handlar väl snarare om hur tung man är i högerhanden men initialt tar "Varanen" 0,65-0,7 i originalskick och ca 0,55 med modifiering.
Detta gäller då årsmodellerna från 99-02, efter 2003 fick varaderon insprutning vilket inte är aktuellt.
Chassiet
Varaderon är ett lok på landsväg och efter att nu ha kört 800 mil med den så hänger den både med och av sporthojar av grövre kaliber på svängiga vägar beroende givetvis på vem som sitter bakom styret men varaderon har definitivt mer kapacitet än pappret visar vilket jag skyller på vridet som man i princip kan hämta direkt från botten och upp.
Originaldämpningen är visserligen hämtad från farfars gungstol men lösningen kommer från Öhlins som hamnar fram i form av bättre fjädrar och bak i form av en ställbar dämpare, dock skippar jag styrdämpare då jag tycker att det tar bort känslan i styrningen.
Räckvidd
En 49 liters tank från Africaqueens med tillhörande sidopaneler ligger i förrådet och väntar på en snöig dag denna vinter då de ska lackeras tillsammans med övriga hojen.
Vit hoj med svarta detaljer och fluorescerande gult på toppen.
Många gissar topptung men så är inte fallet då vikten fördelas på 12,5 liter ner på respektive sida och tanken i övrigt har originalmåtten på topp.
Större tank för att jag inte vill gissa mig till var jag ska tanka nästa gång utan har 70 mil på mig att bry mig om var jag ska tanka.
Reasan är i teorin på 2300 mil men jag beräknar för 3200 eftersom jag vill kunna avgöra om jag ska åka via Vladivostok eller inte vilket förlänger resan.
Det hänger snarare på hur pulsen på orken är.
Packutrustning
Jag kommer att ömsom tälta och ömsom bo var härbärge erbjuds helt beroende på var dagsetapperna hamnar på.
Och framförallt VAR man hamnar, Ryssland är en kontinent i mångt och mycket och det finns mycket ingenting mellan ingenting och ingenting.
Jag packar i 37 liters sidoväskor och en 42 liters topbox av typen Hepco Becker Gobi. Det finns massor av väskor på marknaden men endast HB Gobi har funktionen att man kan bära 10,5 liter vatten i mellanväggarna.
Originalpakethållaren i plast får dock stryka på foten och ersätts av en i 3 mm plåt specialkonstruerad av mig själv för ändamålet, här hoppar jag aluminium eftersom jag varit med om att det kan vibrera sönder.
Pakethållaren kopierar jag dock rakt av från Africaqueens variant till Varaderon fast gör den så att den även täcker passagerarsitsen och låter tillverka den helt i stål.
Tältet ligger i en torrsäck ovanpå passagerardelen.
På kraschbågarna fram monterar jag fästen var jag sätter fast 36 liters torrväskor hämtade ifrån trampcykelvärlden.
För vardagsresenären låter det som överdrivet mycket packningsutrymme men betänk att jag ska bo på hojen i strax över 2 månader vilket kräver att jag har en hel del prylar med mig.
Packningen måste vara praktisk och funktionell tillika.
Jag kommer att slita ut ett drivpaket, 3 bakdäck och 2 framdäck, hojen ska ha oljebyte, oljefilter och nya bromsbelägg under resans gång vilket jag måste ha med mig. Jag kommer att få punkteringar och förr eller senare kommer jag att lägga cykeln vilket inte är en fråga om OM utan NÄR och måste då kunna reparera och byta ut saker på plats.
Desto längre jag kommer in i Ryssland desto längre är jag ifrån reservdelar.
Det går att få tag på reservdelar men det kan ta veckor innan de kommer fram och den Sibiriska vintern väntar INTE på mig.
Det finns en hel del som gjort liknande resor förr men få som har gjort en returresa. Vilket innebär att jag startar resan i rätt årstid men då jag kör tillbaka jagas jag av tundran. Man har helt enkelt från slutet på maj till slutet på augusti på sig att lämna tundran, sen kommer vintern...
Det här inlägget är tänkt som en byggtråd först och främst men för att ge bygget en förklaring till varför denna speciella hoj ska bli till så finns det en rejäl grogrund för idén bakom.
Nämner jag ett varumärke så är det enbart i hänvisningssyfte, det finns ingen mer än jag själv som bekostar hela kalaset.
Drömmer du om den där dagen du vaknar och hela ditt liv kommer att ha förändrats när du går och lägger dig igen?
Jag har en dröm...
Jag ska köra motorcykel till Japan via Siberian Highway genom hela Ryssland, en resa på nära 3000 mil tur och retur.
Du vet, packa hojen för ditt livs absolut största äventyr, planera, genomföra det, fixa det och sedan komma hem till tonerna av Queens "we are the champions" eller E-Types "Campione"...i alla fall lyssnandes på MP3.
Att veta att man genomfört det omöjliga och känna känslan av att äntligen komma hem igen?
Vissa drömmer om att höra jublet på en engelsk fotbollsstadion, andra om en italiensk sportbil medan jag drömmer om att åka österut tills vägen tar slut.
Förra året åkte jag till Nordkap 625 mil t/r på 8 dagar på min Yamaha XT 660 X och det var väl då drömmen föddes, kunde jag lägga den sträckan på så kort tid på bra vägar så borde jag rimligen kunna dubbla tiden för en tripp på sämre vägar eller till och med hålla samma tempo?
Tyvärr hade jag tidigare en annan plan för Nordkap vilket var att jag skulle köra dit i Februari 2012 och allt var klart och jag skulle bege mig till första anhalten Kristallrallyt i Norge på torsdagen.
På tisdagen hände det som inte fick hända, jag åkte på en sjujäfvela maginfluensa och låg pall i en vecka med rejäl feber och var väl inte helt frisk förrän efter ytterligare en vecka.
Jobbet måste skötas och de vardagliga åtaganden tog tyvärr över så av den resan blev det intet.
Jag har nog traggat sönder både frun och polarna om mina planer sedan dess...
Jag köpte XTn ny den 25 mars 2011 och när den den 7 juli i år byttes in mot en Honda Varadero hade den gått 4081 mil i min ägo.
Nu hade jag åkt så långt söderut och så långt norrut man kunde komma landvägen och eftersom jag kört massor i Europa och varit i Europas alla länder inkluderat Lichtenstein och San Marino så lockar det liksom inte längre att åka ut i Europa, det känns som att det mesta är serverat på något vis.
Idén föddes då om att åka så långt österut man kan komma och efter lite planering så handlar rutten om att jag ska köra med MC hemifrån och ta färjan mellan Karlshamn och Klaipeda, Litauen. Fortsätta till Moskva var Siberian Highway startar och köra till Vanino längst österut i Ryssland.
Tanken var från början att köra till Vladivostok men sedan blev jag tipsad om att det går en färja mellan Vanino och Wakkanai i Japan vilket lockar.
Har man kört ända till Vanino så finns det ingen vettig anledning att inte fortsätta till Japan och sätta ner foten där.
Meningen är att sedan efter att ha vilat några dagar bege mig hem igen samma väg.
När jag funderade över valet av hoj för resan så tittade jag på alla möjliga hojar såsom Suzuki SV 1000 V Strom, Yamaha XT 660, Honda Africa twin, Honda Varadero, BMW GS mm
Alla hojar föll bort av ett flertal anledningar utom Hondorna var Afrikanen föll på för slö motor och dålig komfort såtillvida att jag satt bättre på varaderon och att den utan problem både hängde med sporthojarna och körde ifrån dem på smiskiga vägar.
Frugan trivs på den och sitter bekvämt trots artros i lederna.
Det som gjorde att de flesta hojar föll bort var insprutningen och därmed massor av elektronik.
Kör man själv i ett land var alla kan skruva går en äldre förgasarhoj lätt att få snurr på om något händer.
XTn jag hade skulle jag starta på macken efter en tankning och inget hände.
På displayen visades felkod 30 vilket enligt Yamahacenter var koden för att tippsensorn löst ut då hojen hamnat på sidan.
...jag hade tankat, hojen hade aldrig legat på sidan...någonsin!
Yamahacenter i Hbg kom och hämtade hojen och tog den till verkstaden för garantijobb och konstaterade att det gått fukt i tippsensorn. Samtidigt konstaterade man att den inte gick att bygla över huvud taget.
Kul tänkte jag om det hänt på en mack i Irkutsk...
Efter 3400 mil skar balansaxellagret och motorn fick rivas.
Nä, det jag sökte i hojväg skulle vara det mest driftsäkra jag kunde hitta och jag läste på rejält om alla hojar och fann att de tre mest skottsäkra hojarna på marknaden var Honda Africa Twin RD 07, Honda Varadero XL 1000 Mk1 samt Suzuki DR 650. Sukkan föll på för liten hoj och därmed sämre komfort även om jag skulle valt den hojen för en resa var vägarna varit sämre då den är något lättare och ännu mera basic.
Så när jag letat hoj så var driftsäkerhet det som vägde tyngst.
Motorn
Varaderos hittades i drösar med siffror på 15-20 000 mil på mätaren var ägarna sällan eller aldrig haft problem med driftsäkerheten på hojen efter att ha bytat ut den värdelösa bränslepumpen och i övrigt anmärkte på kamkedjespännarna som byttes ut mellan 5-15 000 mil.
Nålsätena i originalförgasarna kan också gå ner sig vilket man åtgärdar genom att helt sonika sätta i VTRens brygga istället vilket inte är överdrivet avancerat då det är samma block och cylindrar på mopparna.
I kombination med ett KN filter, Dynojet och luftigare pipor får man ett mycket bättre mellanregister samtidigt som soppaförbrukningen faktiskt går ner då man lugnar ner gången i hojen.
Soppaförbrukningen handlar väl snarare om hur tung man är i högerhanden men initialt tar "Varanen" 0,65-0,7 i originalskick och ca 0,55 med modifiering.
Detta gäller då årsmodellerna från 99-02, efter 2003 fick varaderon insprutning vilket inte är aktuellt.
Chassiet
Varaderon är ett lok på landsväg och efter att nu ha kört 800 mil med den så hänger den både med och av sporthojar av grövre kaliber på svängiga vägar beroende givetvis på vem som sitter bakom styret men varaderon har definitivt mer kapacitet än pappret visar vilket jag skyller på vridet som man i princip kan hämta direkt från botten och upp.
Originaldämpningen är visserligen hämtad från farfars gungstol men lösningen kommer från Öhlins som hamnar fram i form av bättre fjädrar och bak i form av en ställbar dämpare, dock skippar jag styrdämpare då jag tycker att det tar bort känslan i styrningen.
Räckvidd
En 49 liters tank från Africaqueens med tillhörande sidopaneler ligger i förrådet och väntar på en snöig dag denna vinter då de ska lackeras tillsammans med övriga hojen.
Vit hoj med svarta detaljer och fluorescerande gult på toppen.
Många gissar topptung men så är inte fallet då vikten fördelas på 12,5 liter ner på respektive sida och tanken i övrigt har originalmåtten på topp.
Större tank för att jag inte vill gissa mig till var jag ska tanka nästa gång utan har 70 mil på mig att bry mig om var jag ska tanka.
Reasan är i teorin på 2300 mil men jag beräknar för 3200 eftersom jag vill kunna avgöra om jag ska åka via Vladivostok eller inte vilket förlänger resan.
Det hänger snarare på hur pulsen på orken är.
Packutrustning
Jag kommer att ömsom tälta och ömsom bo var härbärge erbjuds helt beroende på var dagsetapperna hamnar på.
Och framförallt VAR man hamnar, Ryssland är en kontinent i mångt och mycket och det finns mycket ingenting mellan ingenting och ingenting.
Jag packar i 37 liters sidoväskor och en 42 liters topbox av typen Hepco Becker Gobi. Det finns massor av väskor på marknaden men endast HB Gobi har funktionen att man kan bära 10,5 liter vatten i mellanväggarna.
Originalpakethållaren i plast får dock stryka på foten och ersätts av en i 3 mm plåt specialkonstruerad av mig själv för ändamålet, här hoppar jag aluminium eftersom jag varit med om att det kan vibrera sönder.
Pakethållaren kopierar jag dock rakt av från Africaqueens variant till Varaderon fast gör den så att den även täcker passagerarsitsen och låter tillverka den helt i stål.
Tältet ligger i en torrsäck ovanpå passagerardelen.
På kraschbågarna fram monterar jag fästen var jag sätter fast 36 liters torrväskor hämtade ifrån trampcykelvärlden.
För vardagsresenären låter det som överdrivet mycket packningsutrymme men betänk att jag ska bo på hojen i strax över 2 månader vilket kräver att jag har en hel del prylar med mig.
Packningen måste vara praktisk och funktionell tillika.
Jag kommer att slita ut ett drivpaket, 3 bakdäck och 2 framdäck, hojen ska ha oljebyte, oljefilter och nya bromsbelägg under resans gång vilket jag måste ha med mig. Jag kommer att få punkteringar och förr eller senare kommer jag att lägga cykeln vilket inte är en fråga om OM utan NÄR och måste då kunna reparera och byta ut saker på plats.
Desto längre jag kommer in i Ryssland desto längre är jag ifrån reservdelar.
Det går att få tag på reservdelar men det kan ta veckor innan de kommer fram och den Sibiriska vintern väntar INTE på mig.
Det finns en hel del som gjort liknande resor förr men få som har gjort en returresa. Vilket innebär att jag startar resan i rätt årstid men då jag kör tillbaka jagas jag av tundran. Man har helt enkelt från slutet på maj till slutet på augusti på sig att lämna tundran, sen kommer vintern...
Last edited: