En dag i helvettet
kl. 12.07 trillar kunden in, 7 minuter försenad. Först ska pappan klippa sig, och sedan sonen.
Pappan envisas med att sonen ska klippa sig först för han hatar att bli klippt, logiken i det resonemanget förstår jag inte men men, fine för mig
riggar upp en kudde och byter till en klippkappa med fiskar på för sonens skull. Sonen hoppar upp i solen, varpå jag börjar kamma hans trassliga hår. Sen ångrar han sig, och vägrar klippa sig, han ska ner till varje pris.
Så pappan väljer att låta honom kliva ner och vi friserar pappan först. Precis när pappan sitter i stolen så börjar ungen gnälla om att han visst vill klippa sig och att han vill vara först.
JAG påtalar att hans chans att vara först har passerat och han får snällt vänta. Ger honom en bok att kika i medan ja klipper pappan, så han vet vilken frisyr han vill ha sedan. ungen fortsätter detta till trots att gnälla och tjata...
pappan blir klippt och sedan riggar jag upp den satans kudden igen och ungen sätter sig i stolen. Han får en kappa på sig och envisas med att rycka bort den (redan här är mitt tålamod påfrestat till MAX

).
Jag börjar klippa i nacken och precis när jag klippt två klipp så kommer ungen på att han inte alls vill klippa sig! Så jag säger att jag måste få jämna till det iallafall för annars blir det fult, men ungen gnäller tillbaks att han vill vara ful (fine, tänker jag och vill bara ta ungen i håret, svinga honom runt runt och sparka honom ut genom rutan, så han flyger oändligt långt!!!!

)
Iallafall, han gnäller som fan, och till slut hoppar han ner från stolen... (där tog tålamodet slut

:

:

)
Jag tar tag i ungen och placerar honom på kudden igen, han gallskriker och lipar och tror att han ska få sin vilja fram. Jag fortsätter klippa, och hhan fortsätter skrika och lipa.
DJÄVULSBARNET lipar och skriker högre än nått annat jag vart med om nånsin. och jag vill verkligen bara släppa sax och allt och gå därifrån.
Efter ett tag avtar dock ljudligheterna och tårarna slutar rinna när han inser att det inte har nån inverkan på den "stenhårda, iskalla frisör blomman"
kontentan:
Hur fan uppfostrar folk sina ungar idag? hade det vart min unge hade han fått välja på att klippa sig som vettigt folk eller raka av allt. och that´s it. ingen diskussion.
Hade min unge skrikit så, så hade han fan fått skrika tills han blev stum om det va så. men inte fan hade han fått sin vilja fram!!!
Tänk när den ungen blir 18-20-25 och inser att det inte går att skrika sig genom livet, och att man inte kan få allt utan att jobba för det? Han kommer ju gå ner sig totalt och må skit dåligt... jag tycker nästan lite synd om monstret, för det klart att han skriker om han alltid får som han vill när han skriker.
AHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!! jag blir galen! JAG HATAR BARN OCH SKA ALDRIG NÅNSIN HA NÅGRA EGNA, ALDRIG NÅNSIN!!!!!