Va!? Är ni inte medlemmar på soe?
Anyway, tror ulf syftade på följande
"Eftersom det idag slutade så tråkigt och många säkert undrar vad som pågick i den sörmländska skogarna så tror jag att jag börjar med att reda ut det tråkiga, d.v.s. upprinnelsen till olyckan. Om någon har något att tillägga är det bara att komplettera med egen berättelse.
Vi var, efter lunch, på väg mot Malmköping och hade precis passerat gårdarna vid Långdunker. Kjell ledde styrkan och vi höll inte riktigt toppfart utan rattade på i bra motionsfart. Jag och XR Roger låg strax efter Kjell ut ur en böj och in på en liten raksträcka. Kjell hade precis rätat upp cykeln och satte kurs mot nästa böj.
Då får en pälsbeklädd stridsvagn för sig att passera vägen. Tråkigt nog bestämde den sig för att göra det genom Kjells 525a, vilket var minst sagt ett dumt försök. Kjell har ca 0,5 sekunder på sig att se vildsvinet, reagera, bromsa från kanske 70-80 km/h och väja. Detta var med andra ord helt omöjligt. Kjell brakade rätt in i sidan på svinet och gjorde själv en ordentlig kloting över det och landade, om jag minns rätt, på axeln och huvudet. En riktigt, riktigt otäck voltning.
Svinet stack till skogs, 525an for i diket och Kjell låg livlös på marken. Vi var snabbt fram till Kjell som vaknade till ganska fort. Dock kunde han inte minnas vad som hänt. Han klagade då över smärta i nyckelbenet och handleden, vilket ju inte var så konstigt med facit i hand. Dock blev han fly förbannad när han upptäckte att nyckelbenet faktiskt var brutet. Inget ojande där inte. Ren och skär ilska var vad det var!
Det tog tid innan vi kunde få ambulansen på plats p.g.a. problem att hitta rätt, få upp bommar på vägen in m.m. När vi äntligen fått upp bilen så var faktiskt Kjell uppe och linkade och bad alla om ursäkt för att han ställt till det. Som om han kunde rå för att ett vildsvin parkerade sig i hans framhjul. Men är man ödmjuk så är man!
När ambulansen åkte tog jag ned Kjelles cykel till bommen och fick skjuts av Mathias tillbaka och hämtade min cykel. Sen drog vi ned till Malmköping och tankade, och Annelies Kjell och någon mer (var det PJ?) åkte tillbaka och hämtade Kjelles hoj och ställde den vid macken i Malmköping.
Enligt uppgift åkte sedan Annelie, Kjell och PJ tillbaka med kärra och plockade hem Kjelles ledsna 525a. HYVENS! Fantastisk kamratanda!
Där slutade vår dag. Det var liksom inget kul att åka mer sedan, så vi jagade asfalt hemåt i skymningen. Det är alltid lika otäckt när sånt här händer. Denna gång gick det ändå hyfsat, med tanke på vad som kunde ha hänt. Stackars Kjell som får gå runt och ha ont och eländigt med detta, men han hade kanske ändå en del tur. Det där svinet var banne mig det fläskigaste jag sett, och hade det stått en stolpe eller träd i vägen så... Det vill man inte ens tänka på.
Krya på dig nu Kjell! Hoppas vi ses snart igen. Och tack alla ni andra som var med som ställde upp på alla sätt och vis!"