Vem tycker ni är tidernas störste i RR?

[PierFrancesco]

Inom de flesta sporter diskuteras vem som är bäst genom tiderna, är Messi bättre än Maradona och Pelé var eller skulle Tyson ha knockat Ali och så vidare. Vad är er personliga, högsta subjektiva, åsikt om roadracingens största?
Tänkte att det vore skoj med en poll. Kanske speciellt nu när Rossis karriär är dalande och det inte längre är så självklart för alla som började kolla på RR under 2000-talet att Rossi är den odiskutabelt störste. De jag kom på att lista är:

Mike Hailwood - Totalt världsmästare 9ggr. 4st i 500, 2st i 350, 3st i 250. Räknades nog allmänt som roadracingen störste innan Ago dök upp. Slutade med RR efter -67års säsong och körde F1 istället. Hailwood blev nog en legend på allvar när han gjorde comeback efter tolv års frånvaro på Isle of Man 1979 och vann på en Ducce. Smått fantastiskt med tanke på att det var en helt ny tid och hur mycket däck och hojar utvecklats på de åren. MH vann även ett race på IoM året efter på en 2-takts Suzuki 500. Dog i en bilolycka året efter.

Giacomo Agostini - Totalt världsmästare 15ggr. 8st i 500 och 7st i 350. Den mesta mästaren. Dominerade totalt roadracingen under lång tid. Hade dock under stor del av karriären den absolut bästa hojen när han körde för MV Agusta. Ska ha cred för att han vågade byta till en 2-takts Yamaha och ta tillbaka 500-titeln 1975.

Kenny Roberts - Totalt världsmästare 3ggr. Alla i 500-klassen. Spektakulär förare med dirt-track bakgrund som hade en annorlunda stil mot tidigare mästare och delvis förändrade sättet man körde RR. King Kenny anses av vissa vara knäskrapets fader.

Freddie Spencer - Totalt världsmästare 3ggr. 2st i 500 och 1st i 250. Snabb kille som så här i efterhand nog mest koms i håg för att vara den siste som lyckades ta 500-titeln + en annan klass samma år.

Eddie Lawson - Totalt världsmästare 4ggr. Steady Eddie vann sina fyra titlar under åttiotalet när konkurrensen i 500 var stenhård. Lyckades ta titlar på både Yamaha och Honda.

Wayne Rainey - Totalt världsmästare 3ggr. Alla i 500. En av tidernas största som bjöd på många episka race, inte minst duellerna med Schwantz. Skulle förmodligen tagit fler titlar om inte den tragiska olyckan gjort honom förlamad.

Kevin Schwantz - Totalt världsmästare 1 gång. Har svårt att motivera att Kevin skulle var störst men är nog en av dem som haft mest fans genom tiderna och förmodligen störst cojones. Spektakulär och vild körstil. Satt alltid på en Suzuki som var snäppet sämre än Yamahas och Hondor.

Mick Doohan - Totalt världsmästare 5ggr. Alla i 500. Mannen som gjorde roadracingens kungaklass nästa tråkig under halva nittiotalet. Drabbades tidigt av karriären av fruktansvärda skador som skulle ha stoppat vem som helst. Läkarna ville till och med amputera ett av hans ben. Var sen totalt överlägsen de fem år han vann sina titlar. Till hans nackdel kan nämnas att motståndet inte alltid var det bästa under de år Mick vann och att Honda under den här tiden hade den klart bästa maskinen.

Valentino Rossi - Totalt världsmästare 9ggr. 7st i MotoGP/500, 1st 250, 1st 125. Alla känner till Valentino och hur omänskligt snabb han varit under större delen av sin karriär. Byte från Honda till den då sämre Yamahan efter tre titlar och fortsatte vara lika överlägsen. Har dock förvånat negativt senaste året på Ducati. Tror Vales storhet först går värdera med lite perspektiv om ett par år.

Motivera vad ni tycker! Kanske någon helt annan än de jag listade.
Själv tror jag att världen inte upplevt någon så sataniskt snabb människa som Mick Doohan. Jag tror att om Mick anno 1995 frusits med och sen tinats upp idag så hade han snart varit snabbast i MotoGp men det är bara min gissning.

 

[Two stroke man]

Statistiken talar väl för sig själv tycker jag? Har man flest titlar så har man ju.
Sen var det ju andra tider och kunskaperna ökar hos alla med tiden så kunskapsmässigt är nog den senaste mästaren bäst. Alltså en Rossi i sitt livs form skulle nog därför slå en Agostini i sitt livs form.

Dock är ändå Schwantz den jag gillat bäst.

 

[johan-r]

Värt att nämna är att Giacomo Agostini körde 350 och 500 samtidigt på 60, 70talet. Vilket gör att det blir lättare att ta många titlar.

 

[Över1]

Doohan har bättre % vinster/lopp.

 

[PierFrancesco]

Statistiken talar väl för sig själv tycker jag? Har man flest titlar så har man ju.
Sen var det ju andra tider och kunskaperna ökar hos alla med tiden så kunskapsmässigt är nog den senaste mästaren bäst. Alltså en Rossi i sitt livs form skulle nog därför slå en Agostini i sitt livs form.

Dock är ändå Schwantz den jag gillat bäst.

Schwantz var min favorit också. Håller dock inte med om att det finns någon naturlag som gör att förarna blir bättre och bättre, speciellt inte i dessa TC tider. Tror t ex att talangpoolen i 500 i mitten på 80-talet var betydligt större än motsvarande i mitten på 90-talet.

 

[Henrik]

Störst, Rossi, överlägset!
Han är väl en av få inom RR som blivit "kändis" som övrigt folk vet vem det är. Han har dessutom statistiken för att backa upp kändisskapet.
Bäst, förmodligen Doohan. Eller åtminstone kombination Doohan/Honda. Klurig fråga där alla har rätt ?

 

[P€RRA]

Rossi är självklart den störste och det är väl bara Doohan som kommer i närheten.

(Spencer var INTE den siste att vinna två klasser samma år, det var Jorge Martinez som nu driver Aspar-teamen. Han vann 80 cc och 125 cc 1988.)

 

[Two stroke man]

Schwantz var min favorit också. Håller dock inte med om att det finns någon naturlag som gör att förarna blir bättre och bättre, speciellt inte i dessa TC tider. Tror t ex att talangpoolen i 500 i mitten på 80-talet var betydligt större än motsvarande i mitten på 90-talet.

Naturlag? Tja, precis som i utvecklingen av resten av världen så ökar kunskapen med tiden och det är nog i det närmaste en naturlag.

Körtekniken, träningstekniken har utvecklats genom åren. Varje ny förare lär sig genom att studera gamla förare samt utbildas av gamla förare och därigenom ökar kunskapen med varje generation. Samt så var Agostini kanske inte ens proffs? På den tiden var få idrottsmän proffs. Och sköter man ett vanligt arbete så har man inte samma chanser att träna.

 

[PierFrancesco]

(Spencer var INTE den siste att vinna två klasser samma år, det var Jorge Martinez som nu driver Aspar-teamen. Han vann 80 cc och 125 cc 1988.)

Absolut, ska ändra det. Den siste att vinna 500 + en annan klass

 

[RymdBörje]

Jarno Saarinen upphovsman till dagens knäskrapande åkstil...och en i alla avseenden skicklig förare. Alldeles för bortglömd.

 

[PierFrancesco]

Naturlag? Tja, precis som i utvecklingen av resten av världen så ökar kunskapen med tiden och det är nog i det närmaste en naturlag.

Körtekniken, träningstekniken har utvecklats genom åren. Varje ny förare lär sig genom att studera gamla förare samt utbildas av gamla förare och därigenom ökar kunskapen med varje generation. Samt så var Agostini kanske inte ens proffs? På den tiden var få idrottsmän proffs. Och sköter man ett vanligt arbete så har man inte samma chanser att träna.

Ibland går utvecklingen bakåt på grund av yttre omständigheter. Kanske ett dåligt exempel men en romersk armé ca år 100 e:kr hade t ex bättre utrustning, vapen och träning än en romersk armé 300 år senare.

Tror varken Mike eller Ago knegade så mycket när dom inte körde. Sen hur mycket de tränade har jag ingen aning om. Tycker det är svårt överhuvudtaget att bedöma hur bra förarna var innan 80-talet eftersom jag inte ens sett dem på tv.

 

[P€RRA]

Absolut, ska ändra det. Den siste att vinna 500 + en annan klass

Var inte mening att messerschmita, bara så du vet

Att man kunde vinna de två största titlarna samma år tycker jag är ett bra bevis på att det var lite enklare förr.

 

[heliac]

Joey Dunlop har överlevt 26 segrar på Isle Of Man. Ingen av dem på listan kan matcha det. Sorry om jag spammar.

Röstade på Wayne för att han var min största idol under början på 90-talet när man åkte NSR 125

 

[WEST]

Gör om pollen tack. Ta bort Freddie Spencer och sätt in Barry Sheene till att börja med. Ska man gå på känsla eller statestik.

Jag väljer attgå på känsla då blir det Barry Sheene och sen Randy Mamola, grabbar som sticker ut tycker jag.

Det får bli Rossi om jag måste välja nu.

 

[GasRasare]

Jag har ju inte upplevt någon av de listade förutom Rossi under deras storhetstid, så jag röstade på honom. Men jag har alltid tyckt att duellerna mellan Rainey och Schwantz är något utav den bästa RR jag sett. Sedan kan man ju alltid spekulera i hur det sett ut om inte Rainey kraschat så illa och Schwantz således inte tappat stinget. Då hade nog inte Doohan varit lika dominerande under mitten av 90-talet.

När jag ändå är igång och spekulerar kan jag säga att jag tror Doohan faktiskt var den snabbaste föraren. Inte bara för att han satt på den bästa maskinen, utan för hans otroliga psyke och förmåga att sätta allt på spel i varje kurva av varje race, trots sina skador. Där kan vi snacka vinnarskalle.

Edit: Kul att Saarinen nämns. Tråkigt nog ganska bortglömd. Creds till RymdBörje!

 

[G-L]

Hjärnan säger såklart Giacomo Agostini.
Hjärtat säger lika självklart Barry Sheene.
Fast allra, allra mest begåvad genom tiderna? Var nog ändå Saarinen.
Bästa underhållning gav Mamola. Glömmer aldrig hans showande på Imatra.

Svenskar?
Kjell Watz, utan minsta tvekan! Största hårding jag sett på asfalt.
Peppe hade också kunnat gå hur långt som helst om inte...
Kent gick ju hela vägen fram och det var en grym bedrift av en svensk.

 

[Two stroke man]

Ibland går utvecklingen bakåt på grund av yttre omständigheter. Kanske ett dåligt exempel men en romersk armé ca år 100 e:kr hade t ex bättre utrustning, vapen och träning än en romersk armé 300 år senare.

Jag är inte så historiskt bevandrad men jag vågar mig ändå på och gissa att nåt särskillt hände därimellan som gjorde att kunskapsöverföringen försvann.

Man kan ju även studera andra idrotter så ser man att det sätts nya världsrekord med jämna mellanrum även i idrotter som är helt befriade från tekniska apparater. tex i simning, löpning, ländhopp osv det sker inga stora steg men ändå blir dom lite bättre för varje årtionde. Sen sticker ju tex dopade ryssarna ut lite på 80-talet men det är en annan sak.

Kommer ni ihåg Ben Jonson när han fullproppad i piller slog världsrekord 1988 på 100m med 9.83? Idag springer en och annan på samma tid utan att knapra piller. Säkert några med piller också.

http://en.wikipedia.org/wiki/Men's_100_metres_world_record_progression
Jag vill hävda att samma typ av utveckling sker inom all idrott. Och för all del även inom de de flesta yrken.

 

[Radare]

Doohan eftersom han alltid var fruktansvärt snabb, trots skador som ingen nu aktiv GP-förare har varit i närheten av. Ändå vann han så många race, poles och titlar.

Och angående att Hondan var överlägsen:

”The Suzuki was quite good. Daryl Beattie was doing good things on it in ‘95, and the Yamaha wasn’t too bad either. In fact, the Yamaha was winning up until Wayne Rainey crashed, and then all of a sudden people are saying it’s the worst bike in the world. Only recently did Yamaha get its good name back. I think Kenny Roberts Senior was the one who started bagging the Yamaha about being such a bad bike, but it was winning title after title – the rider always looks a lot better when you bag the bike, you know?”

– Mick Doohan​

 

[Radare]

Rossi är självklart den störste...

Det är verkligen inte självklart, varken om man väljer att räkna antal titlar (där är Rossi inte störst) eller förmåga att vinna trots motgångar (där är han verkligen inte störst).

 

[Radare]

...Barry Sheene...

Är inte han en av de mest överskattade ”stora” förarna? Hur många andra på likvärdigt material tävlade han mot när han tog sina 2 titlar under de 11 säsonger som han körde 500?