Varför kör man hoj?

Åkte lätt hoj när jag var 16-17, tyckte det var kanon. Sedan kraschade farsan på sin hoj och även grannen. Båda har men av det fortfarande. Jag tappade HELT lusten för hojar och lekte med bilar istället.

När jag var 28, efter många års velande och funderande, tog jag äntligen det tunga hojkortet. Det har jag inte ångrat!

- Massor av prestanda för rimliga pengar (till skillnad från bilar)
- Smidigt med pendling, har kul till och från jobbet!

En annan grej är att man inte tänker på någonting annat när man kör hoj! Skallen är helt tom på annat! Detta är nog så viktigt när man är närrmare 33 och snart tvåbarnsfar... Efter en timmes hojåkande är man som pånyttfödd och har distans till vardagen. Hojåkning är min Yoga!

/Jomo
 
men saknar ni inte att kunna utnyttja de 80% av vägnätet som utgörs av alla grusvägar? Eller brassar ni ut på grusvägar trots att det sprätter sten åt höger och vänster? Ingen trafik. Inget folk. Iofs, har man två hojjar är problemet löst.
QUOTE]

Jo, saknas i allra högsta grad! Gick bättre med gamla hojar även om de var tunga med veka ramar, hjulen var smalare och 18" bak, 19" fram gjorde det hela lättare.
Ska kolla på nya BMW-parallellen och en GPS nu på mässan. Skulle vilja ha mer motor för skjutsmilen och backarna i bergen bara.

(Har redan en löjligt stor cykel, så nåt nättare utan att för den skull bli opraktisk hade varit skoj).
 
Last edited:
Håller med om yoga-grejen, det är verkligen avslappning att bara ut och "lukta på blommorna..." Jag får samma yogaeffekt av att spela musik, men det är ju en helt annan frihetskänsla av mcåkande!
 
Egentligen räcker inte maximalt tillatet antal tecken i inlägget eftersom jag är en ordbajsare men kortfattat haller jag med ovanstaende om Yogan.

Jag kör bana mest nuförtiden, far ut mest och högsta kvalitet av MC-akning per tidsenhet pa det viset.

Det som är den bästa känslan är den totala koncentration som krävs för det perfekta varvet. Tappar man koncentrationen sitter man i gruset eller missar pa annat vis. Man tänker inte pa nagot annat och det är väldigt välgörande.

Jag mar snudd pa fysiskt illa när jag är utan hoj och det enda jag tillbringar tiden till att göra är att tänka ut hur jag far bästa möjliga hoj för pengarna.






Tänkte till och med börja blogga här pa SH om detta att vara utan hoj men jag har nog inte tid just nu.
 
Man kan busa som en 15 åring fast man är 20 år äldre ,men ingen ser det bakom visiret.

Sen är den sociala biten viktig,man träffar folk med olika bakgrunder som aldrig hade träffat annars,speciellt roligt är det med "yngre" än en själv som man faktiskt har något gemensamt med.

Hur står det till Clabbe, nästan så man kan tro att du börjar känna dig gammal :va. Som plåster på såren så kan du trösta dig med att jag fortfarande tycker du är lika barnslig och rolig som alltid.


Personligen blir jag ett avancerat känslomässigt vrak då jag inte kan köra hoj, det märks väldigt väl nu under vintern. Jag kan inte göra så mycket mer än att vänta på lite sol och varmare väder så jag kan återgå till det normala igen :gnissla.
 
jag höll på att skita i allt vad hojar hette efter tre säsonger på landsvägarna men förstod poängen med att KÖRA MC (eller åtminstånde försöka) efter ca 1 minut på kinnekulle...

upptäckten av att det kan vara så löjligt kul att försöka ta sig runt en bana - gjorde det roligare att åka lansväg igen.
 
Last edited:
Som andra här, fick en motoriserad cykel (knattecross) som 5åring. Brakade in i väggen på första gaspådraget och har inte hittat bromsen sen dess :tummenupp

Det där lyckades jag också med, min far tvekar aldrig om att påpeka det när man blir för störsk och stöddig på släktträffarna :D
 
Knattecross and on it went from there...

Åkt lite av varje, men kör för att KÖRA.. Har aldrig uppskattat att "åka" hoj, med ett undantag för en sorts date där tjejen började gnida sig, då satt man bra!!

Älskar kontrollen, eller bristen på den.. Spelar ingen större roll om det går i 70 eller 170, så länge utmaningen finns där..
 
Känslan i magen när man ska ut och åka eller lägger ner fullt i en kurva,
det är fan finare en kärlek *snyft*
 
Vaffan, Varg-Olle är 77(?) och han tältade titt som tätt under vår resa över asien. Kan han kan väl du :D

På tal om känslor. Jag drar till med känslan av att man precis undvikit en katastrof. "Oooooops, saaatan, den gången var det nära ögat". Händer inte ofta, men alla har väl kommit för fort in i en kurva?
Har provat i mogen ålder.
Varenda benbrott/stukning/förslitning jag ha gjorde sig påmind innan jag hann somna.
34 timmars aktivitet utan sömn på en belastningshelg fick mig att inse att tiden är förbi.
Spelar ingen roll.
Jag har numera råd med vandrarhem.
 
Har provat i mogen ålder.
Varenda benbrott/stukning/förslitning jag ha gjorde sig påmind innan jag hann somna.
34 timmars aktivitet utan sömn på en belastningshelg fick mig att inse att tiden är förbi.
Spelar ingen roll.
Jag har numera råd med vandrarhem.

Nej fifan. Vandrarhem är sunk. Tält är kvalitet. Föredrar många gånger det framför ett fint hotellrum faktiskt. Har du provat de nya "moderna" liggunderlagen som blåses upp? Hett tips annars. Man sover som en kung.
 
Back
Top