VARFÖR???????? hon var bara 16år

<<JOHAN>>

Norra stå
Gick med
2 Oct 2004
Ort
I ett rött hus på landet i utkanten av Uppsala
Hoj
KTM 660, Ten7
Vet inte vad jag ska göra, så jag skriver av mig här lite.

Skulle ut på en sväng med en polare igår kväll vid 21.00 tiden, hinner inte mer än ca 1km, så kommer vi fram till trafikolycka. Det är en 16årig tjej på moppe som blivit på körd av en bil, (fins några personer före mig på platsen).
Jag går fram till tjejen som ligger halv vägs ner i diket, sitter även en kvinna bredvid henne, som samtalar med 112 i telefonen.
Jag slår mig ned bredvid flickan, hon ligger på mage med huvudet neråt diket, jag tittar så att hon andas och känner på pulsen,
Kvinnan sträcker över mobilen till mig så jag får föra samtalet med 112 Jag förklarar läget, men det ända vi kan göra är att vänta.
Jag bli sittande med ena handen på flickans hals för att känna pulsen, och 112 i mobilen. Det blir längre och längre mellan andetagen, och pulsen blir svagare,men blir åt sagd att inte flytta henne innan ambulansen kommit, bara om hon skulle sluta andas helt.Jag känner mig så hjälp lös i denna stund, varje sekund käns som en timme.Till slut så kommer ambulansen till platsen, och jag lämnar min plats bredvid flickan.
Blir en liten vända på kvällen, men hela tiden så har jag en bild på flickan framför ögonen. När jag kom hem så gick jag direkt in till datorn för att kolla om det stod något på unt`s hem sida. Stod där att en flicka blivit påkörd och är förd till akademiskasjukhuset med livshotande skador, får rysningar genom kroppen. Och går då och lägger mig ca 00.30. Drömmer då att jag hälsar på flickan på sjukhuset, hon mår bra och jag ger henne en kram, hon hade inte en skråma på kroppen. Sen vaknar jag kl 06.00 måste upp och läsa på unt`s hemsida igen stod inget nytt, förhoppnings vis så har hon klarat sig.
Går sedan och tänker på det här av och till, får inte bort bilden på henneoch den totalt mosade moppen,å ljudet när hon andas det där skrovlet som hon får fram.
Och nu när jag kom in så får jag veta att hon avlidit,
FAAAAANNN också. Hon var ju bara 16 år. Jag satt ju och kände hennes hjärta slå igårkväll.
Jag kan inte låta bli att fälla tårar när jag skriver det här.
Man funderar så mycket nu,
-hade jag kunnat gjort något annat
-varför hade hjälmen åkt av hennes huvud
-hur kan han som körde fått solen i ögonen?då solen var bakom bilen
-allt bara snurrar framför näthinnan just nu, jag kommer inte ens ihåg namnet på flickan även fast folk roppade hennes namn hela tiden, på platsen.

Mina tankar går till hennes familj.

Vila i frid tjejen, även fast jag inte kände dig så kommer du alltid att finnas i mitt minne. // Johan

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=628812,00.html
 
Last edited:
Oerhört tråkigt. 16 år är ingen ålder, det är ett lekfullt tillstånd innan vuxenlivet börjar.

Johan... du gjorde allt precis rätt, glöm aldrig det !

Tankar går till familj och vänner
 
:( tråkigt. När någon som är så ung är det alltid tragiskt! Du gjorde allt du kunde Johan! Hoppas att du har någon att prata med om det här.

Tankar går till tjejens familj och vänner
 
Shit vad sorgligt och vad tuff situation du hamnat i! : (
Hoppas du har någon du kan prata med.
Mina tankar går till nära och kära till flickan!
 
272:an stod det i UNT. Var någonstans?

Olyckan hände på väg 631 i Grellsbo och inte 272:an. Mina trakter alltså. :(

Mina tankar går till flickans familj.

Jag hoppas att du, <<JOHAN>>, kan få ordning på dina tankar som förmodligen är rätt jobbiga just nu. Du gjorde nog en stor insats igår, trots att flickan inte klarade sig.
 
Gud vad sorligt, jag liper som en dåre. Har ju själv en dotter på 15 år & är skitorolig att något ska hända henne. Jag hoppas att hon överlever mej, åt det andra hållet känns helt otänkbart.

Känner för dej som fick känna på verkligheten så nära, det måste vara otroligt tufft för psyket.

/// Ullis
 
Fanns inget mer du kunde göra i det läget.. men det gör det inte mindre tragiskt, iof )-:
 
Bra jobbat Johan, men i den situationen kan man inte göra mer.
Hon behövde utrustning som man inte kan erbjuda i vägkanten.
Det bästa du kunde göra var det du gjorde, att inte lämna henne ensam.

Hoppas du talar med ngn om det som hänt, om än bara en vän som du har förtorende för.

Min tankar går till de sörjande. Minns det fina som alltid finns.
 
Sorgligt.
Nä du hade inte kunnat gjort mer än du gjorde, du pratade ju även med personal på
http://www.sosalarm.se/start/
Den du pratade med talade ju om för dig hur du skulle agera.

Var stolt över att du hjälpte en medmänniska i dennes svåra stund, även om det slutade tråkigt.

Det är mycket viktigt att du bearbetar det du upplevt, bra att du skrev hur du upplevde händelsen, viktigt att du får möjlighet att prata om händelsen med någon som har tid och är bra på att lyssna.
Om du känner för att prata om händelsen, gör det, så ofta du har behov av det, på så sätt bearbetar du dina känslor.

Tankar går till anhöriga, vänner och ni som var på platsen.
 
Last edited:
Back
Top