"Samförstånd" efterlyser TS.
Svårt ord.
...speciellt om man som prepubertala glin låser in på på "bajs" och fascineras av de 30 ord som verkligen skiljer Danska från Svenska:
"Hö hö hö - väska heter 'taske' på Danska -
hö, hö, hö
Lätt att missa de 30.000 likheterna då.
För, ridning på häst och motorcykel har så ohyggligt mycket gemensamt.
Det är två sidor av samma mynt - och allegorin blir extra träffande eftersom det suger massa stålars ur sin utövare...
Det är en kill- och en tjejsida på myntet - men det är verkligen samma mynt, tro inget annat.
Jag har mer än 30 års erfarenhet på häst.
Historien är samma som för många andra - jag träffade en hästtjej och blev hopplöst förälskad.
I henne, så klart - men lika mycket hennes ohyggliga arbetskapacitet, ansvarstagande, målmedvetenhet, vilja att ge upp nästan allt för en enda sak.
Mötet var så fascinerande att jag pausade min egen MC-karriär och växlade över till häst istället.
Har tävlat själv i hoppning, dressyr och fälttävlan. Bara låga klasser förvisso, och sannerligen ingen stilryttare - men när jag ser Jan Tops rida så behöver jag inte skämmas över hur jag själv ser ut.
...ja, eller också är det just då man borde skämmas, kanske.
Hur som helst - jag har sett hästnäringen och -intresset från insidan, ups and downs och det är väldigt lite som skiljer hästeriet från motorcyklandet.
Ja, det finns idioter bland hästfolk.
Jag upplever att andelen människor man kan klistra bokstavs-, borderline-, psykopat- och andra populära diagnoser på är något högre bland hästfolk än i övriga samhället.
Andelen råkar faktiskt stämma ganska bra överens med den jag upplever att jag ser hos motorcykelfolk...
Jag har snappat upp en del andra grejer här i tråden som verkar skapa irritation:
Ja, hästar bajsar.
Det finns inget krav på ryttaren på att man skall ta bort efter sig, men åtskilliga gör det ändå.
Det vanligaste är i så fall att man "kör efter" med en fyrhjuling när man kommit tillbaka till stallet. Detta gör att man ibland ser "bajs utan häst" på vägen, men kanske är det fixat innan dagen är slut. Det är ovanligt att någon sitter av för att fösa undan en hög från vägen direkt: eftersom det innebär en förhöjd trafikrisk med avsittning - häst för hand - uppsittning.
...och somliga skiter i det. Trist, men så är det. Andelen ryttare som struntar i att göra rent efter hästen bedömer jag vara färre än andelen motorcyklister som sabbar för sina egna genom att köra med onödigt bullriga hojar.
Ja, hästar kan snabbt förstöra stigar och skogsbilvägar om man genom oförstånd eller ointresse rider där under tjällossning eller efter kraftiga regn.
Jag bedömer att fler ryttare än motorcyklister skapar friktion med markägare på det viset.
Men, med häst är skadan nästan alltid "lokal". Det är enkelt för drabbad skogsbonde att ta kontakt med ett av de 3 eller 5 stall i närheten som kan tänkas vara startpunkten för dumheterna och kommunicera med dem.
Jaga fiddyfånar är inte lika enkelt...
Där har vi också anledningen till att det inte bara är att "rida i skogen" längre.
Dagens industrialiserade skogsbruk tar stryk av hästhovar på lösen i skogen, och även på gamla stigar så skadar häst trädrötterna mer än vad endurohjul gör.
En annan sak som försvårar ridning i terräng eller urgamla stigar är gammalt metallskrot som körts ut eller stängselrester som tillåts ligga kvar. Döden för en häst. Verkligen döden - jag har själv tvingats köra häst till slakt efter sultramp, penetration av vasst föremål, 6 månaders konvalescens och +30,000 i veterinärkostnader.
Hästar skall heller inte framföras i diket - eftersom dom trampar sönder det och därigenom irriterar väghållaren, riskerar sina egna ben och dessutom trampa av sina egna skor.
Den som retar sig på att en häst inte går allra längst ute på vägkanten vid möte kan mycket väl ha mött en anvarstagande ryttare som vet att dikeskanten är så mjuk att man förstör den om man rider där.
Flera anser sig ha sett sura ryttare.
Det kan faktiskt handla om något så enkelt som koncentration.
Sitter du på en het häst så krävs det mycket för att hålla om och styra upp en häst, och det annalkande mötet med en motorcykel stör kommunikationen med hästen. Man måste med vissa individer vara helskärpt för att få saker och ting i mål, och då är det svårt att komma ihåg att le också.
Samtidigt går det inte att förneka att somliga ryttare har dåliga erfarenheter av motorcykelmöten.
På antingen jävelskap eller av oförstånd så slår somliga på direkt efter mötet med hästen.
Utan att veta det så ställer man till ett helvete för tjejen på hästen. Det som man själv anser "gick bra" blev i själva verket en mardröm för häst och ryttare, och gör nästa möte med en motorcykel oändligt mycket svårare, samt farligare - för alla parter.
Samförstånd.
Så enkelt är det. Att inte försöka göra det värre för andra, utan istället anstränga sig att underlätta.
Det är så lite vi behöver göra, det uppskattas så mycket - och vi tjänar på det, det är jag övertygad om.
Jag har mer att skriva i ämnet, men frågan är om ni orkar läsa?
(nu kanske de finns en lag som säger att de måste plocka upp efter sig, men de har jag inte märkt så mkt av i praktiken)
