Världens sorgligaste text.

Helt sjukt att det kan vara så hårt för en unge.

Eftersom någon säkert kommer att undra varför jag lade upp den så är det för att alla ska vara snälla mot sina nära och kära, inte ta saker för givet och allt det där. :)
 
den va lite tung .. jag trodde jag hade en Dålig dag med dyra böter och massa strul men efter att ha läst denna otroligt gripande berättelse så inser jag hur jävla bra jag har det igentligen .
 
Fy fan, bland det sorligaste man läst på länge. Måste va en jävla smärtsam kamp.
 
Det är så fruktansvärt tungt att läsa om sånt här. Att veta att man ska dö, hur förbereder man sig på något sånt egentligen?
Att hans syskon förlorar en brorsa till. Att föräldrarna förlorar ännu ett barn.
Oerhört ledsamt, svårt att inte gråta när man läser en så stark text.

Många skulle behöva läsa den, för att få sig en tankeställare om det de faktiskt har kvar, livet.
 
Det var en serie i papperstidningen GP där dom hade dokumenterat allting med bilder också. Har för mig att fotografen fick nåt pris tom. för reportaget. Tung läsning, men bra på något sätt ändå att föräldrarna gick med på detta så att andra kan läsa om det.
 
Usch, det var det sorgligaste jag läst på väldigt länge. Det är omöjligt att inte bli berörd av texten. Lider med föräldrarna, beundrar de för all styrka mitt i alltihopa.
Cancer är en vidrig sjukdom och att se en nära anhörig försvinna bort i den sjukdomen är helt fruktansvärt. Att se såna smärtor på nån man älskar och inte kunna göra nånting. Bara se på och trösta så gott det går. Man känner sig så hjälplös och så liten.
 
Usch, jag blir illamående. Så fruktansvärt. Att ena stunden ligga och hålla om en levande människa och nästa bara ett tomt skal. Börjar nästan gråta, för första gången sedan Stefan dog.
 
Bläääääää, usch va jag har suttit här och grinat nu...! :gråta :4skrika
Fick snyta mig i omgångar. :(

På ett sätt är det ju bra att tro på gud i sådana här lägen, det måste ju göra det hela lite lättare eller iaf få ha något att skylla på - att kunna säga att gud har förutbestämt det eller liknande.

Kanske blir man troende när man ställs inför sådana här svåra saker, vad vet jag.
Jag hoppas aldrig jag mister någon i cancer! :gråta
 
Jobbig läsning, livet är så förbannat tungt och orättvist ibland.

Jag har erfarenheter av hur det är att stå vid sidan om som anhörig, så om någon undrar nåt om hur det är eller vill fråga nåt så är det bara att pm:a.

.
 
Jobbig läsning men kom ihåg, Att idag klarar man kanske upp till 80% av alla barncancer fall. För 10-15 år sen var man på ca 65% så allt är inte nattsvart.

Det innebär inte att det känns bättre när ett barn "går" , Om jag själv råkar ut för nått dylikt så blir det lättare att ta lixom, med allt man utsatt sig för. Men ett barn ....

Men som trådskaparen mycket riktigt säger ,Tänk på att vi inte alltid kommer att vara här ,gör nått gott av dagen.Med nån annan!

Sänder oxå en tanke till alla dom "stora barnen" som gått åt på Mc denna säsong, dom trodde nog oxå att dom skulle komma hem å "äta middag" Lr skälla på cheyen/killen.... Men så vart det inte!

Life i a bitch ,and then you die..





Har speciellt stor sympati för just Barncancer då dottern precis blivit så friskförklarad som man kan bli ifrån sin "Hepotoblastom" och just legat på en onkologi avd i 3,5 år så....

Och de små detaljerna i livet är det som betyder nått.. som att känna att man blir våt när det regnar,,,,

En "Flummig" SSDD
 
Last edited:
SSDD skrev:
2529999
Har speciellt stor sympati för just Barncancer då dottern precis blivit så friskförklarad som man kan bli ifrån sin "Hepotoblastom" och just legat på en onkologi avd i 3,5 år så....
Och de små detaljerna i livet är det som betyder nått.. som att känna att man blir våt när det regnar,,,,
En "Flummig" SSDD

Oj, vilket kämpande, att få besked om en sån sjukdom är nog allt annat än lätt. Skönt att hon är så friskförklarad som man kan bli efter så pass lång tid.
Håller absolut med om att det är de små detaljerna som betyder något, många tar alldeles för mycket saker för givet.
 
Kan ite säga nåt tröstande mer än att hoppas Sebbe får det bättre där han är utan en massa lidande. Tankar till familjen som förlorat sin son...

V.I.F
 
Bara jag som inte orkade läsa allt det där?

Min tvååriga kusin drabbades av en elakartad hjärntumör för några år sen. Hon tappade allt sitt hår av cellgifterna men läkarna sa att de hade lyckats döda tumören. 2 månader senare kollar dom igen och tumören har växt, fast denna gången gick det int att göra ngrt åt det. Efter ytterligare några månader kunde hon inte gå. Sen kunde hon inte prata heller. Hon är iaf begravd brevid sin mormor nu:(
 
Nyheter
Yamaha R7-vinnarens rapport: ”Ett riktigt monster på kurviga landsvägar!”

På MC-mässan i vintras anor...

Nisse Hedlund bortgången

Den legendariske motorkonst...

En dag på dragstrippen

Efter att ha varit aktiv so...

Steve McQueens Scott Squirrel till salu

Detta Scott Flying Squirrel...

Dags för Strängnäs Bike Show!

Sista lördagen i augusti är...

Bikeweekend på Kjula denna helg

Den 22-23 augusti är det da...

Motorcycle Inferno #8

Den 5 september blir Laxhol...

Tiotusentals körde Mälaren Runt

Lördagen den 15 augusti gen...

Mälaren Runt fyller 40 år

Nu på lördagen den 15 augus...

Steve Holcombe klar för GGN!

Pressmeddelande 2026-08-10 ...

Back
Top