Kan säga att min motorcykel karriär började på ett ganska frustrerande sätt. Var till Trollhättan och hämtade min Thundercat i går. 110 mil fram å tillbaka... cykeln stod som i ett skruvstäd och rörde inte sig en milimeter. kommer hem lastar av cykeln och allt är frid å fröjd. I morse så var det ju givet att jag måste prova skönheten. Hojen har inte en enda repa inte en tillstymelse till dålig skick på nåt sätt fast det är en -96 som gått 3500 mil. Körningen gick ju bra... tok lycklig fäller jag ned stödet och kliver av cykeln, helt plötsligt gör det ont utav helvete i benet.... vad händer!!! ... Jo cykeln ramlar på mig å ner i asfalten... Skador... 2 sprickor i kåpan vid blinkers och skrapmärken på olje prylen eller vad det nu är som är runt och av alliminum
klantigt? YOU BET!!
inte en enda repjävel på hela cykeln... jag hinner ha den i några timmar åså är jag så jävla dum i huvet att jag inte ens kan fälla ned stödet som folk.... iofs så syns inte skadorna om man inte vet att dom är där... men min cykel ska fan vara i toppskick!! nu måste jag lämna in den för rep nånstans... vägrar ha sprickor på cykeln... no way! (eller kan man ta bort kåpan själv limma baksidan å fylla de milimeter tjocka sprickorna med färg ????
men den gick fint i alla fall
nu e de dags att slå mig själv lite mer

klantigt? YOU BET!!
inte en enda repjävel på hela cykeln... jag hinner ha den i några timmar åså är jag så jävla dum i huvet att jag inte ens kan fälla ned stödet som folk.... iofs så syns inte skadorna om man inte vet att dom är där... men min cykel ska fan vara i toppskick!! nu måste jag lämna in den för rep nånstans... vägrar ha sprickor på cykeln... no way! (eller kan man ta bort kåpan själv limma baksidan å fylla de milimeter tjocka sprickorna med färg ????
men den gick fint i alla fall

nu e de dags att slå mig själv lite mer
