Andrésen
återfallet är nära!
Jag och polaren var ute och körde lite små vägar i fredags första gången denhär säsongen som vi lyckas åka ihop överhuvudtaget. Vädret var fint asfalten torr och humöret på topp! Vi åkte från Falköping ner mot Härljunga, Annelund och vidare mot Fristad. I Fristad bestämde vi oss för att åka mot Varnum en av de skönaste småvägarna som finns här omkring enligt mitt tycke.
Så långt allt väl. När vi kom fram till en kurva som är lite lurig det är dåligsikt, ganska skarp, nyper på slutet och en typisk kurva som man önskar vore fri från grus men som aldrig är det pga en grusväg före och en efter kurvan. Jag bromsade kraftigt innan kurvan med tanke på dess egenskaper, lade ner hojen och gled igenom som ett brev på posten. Låg på rullen ganska bra ut på raken efter och genom den öppna svepande vänstern som följer, Får på rakan efter vänstern tid att glo lite i backspegeln och märker att polaren inte är med.
Får genast kallakårar utmed hela kroppen vänder och åker tillbaka. Det är med en stor lättnad jag ser polaren hoj ståendes till synes helt ok vid grusvägen efter kurvan, min tanke nu var ok tappat kedjan eller pisse paus vad som... ända tills jag kliver runt hojen och får se på andra sidan där blinkers, backspegel och kåpa är borta, delvis borta eller sönder repade. Det visar sig att han missbedömde kurvan (tittade antagligen för nära sitt eget framdäck) och gick rätt ut i diket där han slog i högersidan på hojen i dikeskanten gjorde en 180 gradare och stannade på en åker.
Summa sumarum hojen blir en fighter och polaren en erfarenhet rikare och lite darrig på handen under färden hem. Som tur är gick det bra=inga personskador. Men man fick sig en tankeställare, det behöver inte gå fort för att det ska gå illa och nästa gång kan det vara jag som gör ett misstag. Mest tänker man att det var tur att bilen som vi mötte i ingången av kurvan inte kom vid utgången.
Mvh Fredric
Så långt allt väl. När vi kom fram till en kurva som är lite lurig det är dåligsikt, ganska skarp, nyper på slutet och en typisk kurva som man önskar vore fri från grus men som aldrig är det pga en grusväg före och en efter kurvan. Jag bromsade kraftigt innan kurvan med tanke på dess egenskaper, lade ner hojen och gled igenom som ett brev på posten. Låg på rullen ganska bra ut på raken efter och genom den öppna svepande vänstern som följer, Får på rakan efter vänstern tid att glo lite i backspegeln och märker att polaren inte är med.
Får genast kallakårar utmed hela kroppen vänder och åker tillbaka. Det är med en stor lättnad jag ser polaren hoj ståendes till synes helt ok vid grusvägen efter kurvan, min tanke nu var ok tappat kedjan eller pisse paus vad som... ända tills jag kliver runt hojen och får se på andra sidan där blinkers, backspegel och kåpa är borta, delvis borta eller sönder repade. Det visar sig att han missbedömde kurvan (tittade antagligen för nära sitt eget framdäck) och gick rätt ut i diket där han slog i högersidan på hojen i dikeskanten gjorde en 180 gradare och stannade på en åker.
Summa sumarum hojen blir en fighter och polaren en erfarenhet rikare och lite darrig på handen under färden hem. Som tur är gick det bra=inga personskador. Men man fick sig en tankeställare, det behöver inte gå fort för att det ska gå illa och nästa gång kan det vara jag som gör ett misstag. Mest tänker man att det var tur att bilen som vi mötte i ingången av kurvan inte kom vid utgången.
Mvh Fredric
Gött att det gick bra för karln!
