tuppjuck efter krock

[Two stroke man]

Hundar isolerar sig om de har ont, de vill inte belasta flocken.

H*n kan ha fått en smäll i ryggen eller nåt. H*n visste ju inte att det skulle smälla och låg säkert helt avslappnad och så PANG!

1. Smärta --> isolation --> aggression
2. Chock --> osäkerhet --> aggression

Gå till vet.

3. Rädsla --> aggression

Det hör naturen till
rädsla -> fly eller slåss

 

[Agile]

Respektera hundens signaler.

Grymt viktig punkt faktikst..

Börjar du trotsa jycken och trilskas med att "bestämma", "leda" etc när h*n uppenbarligen lider av något, vad det än är, så skjuter du dig själv i foten.

 

[grömpa]

nu har det blivit värre, utfall mot en cyklist och 2 hundar och mig. han fick tag i mig så vi har haft en fight.
vet fan inte vad jag ska ta mig till.

 

[Nursey]

...vad synd! Men jag tror benhårt på Post traumatisk stress! Skjut inte på att kontakta psykologen. Som oljekyld säger..det går att korrigera istortsett allt! Upp med svansen som min mormor brukar säga

 

[grömpa]

...vad synd! Men jag tror benhårt på Post traumatisk stress! Skjut inte på att kontakta psykologen. Som oljekyld säger..det går att korrigera istortsett allt! Upp med svansen som min mormor brukar säga

har pratat med en idag, och han sa att när han haft en tung uppväxt med 4 hem på 10 månader så kan det ha satt sina spår.
I och med att jag inte vet vad som händer här näst så känns det otryggt att ha honom men samtidigt vill jag absolut inte förlora honom.
vissa väntar ju tills någonting händer men jag vill absolut inte ha någonting på mitt samvete som han har orsakat.
Han sa äver att jag inte heller får vara rädd att ta bort honom, och att jag kan få honom lugn mot mig så är det ju inte säkert att han kommer vara lugn mot andra.
han har även reagerat mot barn idag. inga utfall skall eller morr men rest ragg när dom kommit springande.

jag vill inte tro att det är sant. det känns som en jävla mardröm

 

[Nursey]

har pratat med en idag, och han sa att när han haft en tung uppväxt med 4 hem på 10 månader så kan det ha satt sina spår.
I och med att jag inte vet vad som händer här näst så känns det otryggt att ha honom men samtidigt vill jag absolut inte förlora honom.
vissa väntar ju tills någonting händer men jag vill absolut inte ha någonting på mitt samvete som han har orsakat.
Han sa äver att jag inte heller får vara rädd att ta bort honom, och att jag kan få honom lugn mot mig så är det ju inte säkert att han kommer vara lugn mot andra.
han har även reagerat mot barn idag. inga utfall skall eller morr men rest ragg när dom kommit springande.

jag vill inte tro att det är sant. det känns som en jävla mardröm

Ge inte upp på honom. Det verkar vara vad alla andra har gjort! Är han värd lite hårt arbete? Jobba er igenom allt då...som om han var en valp och måste lära sig umgås på nytt med folk och andra hundar. Givetvis tillsammans med en hundpsykolog!

 

[Dominator-Rocks]

Ge inte upp på honom. Det verkar vara vad alla andra har gjort! Är han värd lite hårt arbete? Jobba er igenom allt då...som om han var en valp och måste lära sig umgås på nytt med folk och andra hundar. Givetvis tillsammans med en hundpsykolog!

Han vill väll knappast ge upp det märks ju MEN han vill heller inte att något jävligt otäckt skall hända...

En så pass stor hund som är labil/aggressiv är ju inte att leka med precis.

Faan vad jag tycker synd om dig grömpa!

 

[Nursey]

Han vill väll knappast ge upp det märks ju MEN han vill heller inte att något jävligt otäckt skall hända...

En så pass stor hund som är labil/aggressiv är ju inte att leka med precis.!

Ser ju vad han skriver
Dock säger jag inte att han skall leka med hunden. Jag säger att han kanske skall se om det går att arbeta bort det. Med proffessionell hjälp. Inte SH-hjälp! Om han orkar försöka. Man måste inte ta bort ett djur direkt!

 

[grömpa]

Ge inte upp på honom. Det verkar vara vad alla andra har gjort! Är han värd lite hårt arbete? Jobba er igenom allt då...som om han var en valp och måste lära sig umgås på nytt med folk och andra hundar. Givetvis tillsammans med en hundpsykolog!

jag klarar inte av att tänka ens, jag vill inte vara med längre.
ska till veterinären imorgon och rönka (stavning?) honom, även om dom kanske inte känner något så kanske det är något.
han har haft dåliga höfter så får se om det kanske har blivit värre sedan olyckan och om det kan vara en anledning till att han beter sig såhära.
en bror åt honom var tvungen att avlivas pga att gropen som höftkulan ska vara i var obefintlig.
atlas hade en påbörjning till det, kan ju säkert vara en bidragande orsak till det hela om det gör ont och är plågsamt.
så hoppas att höfterna är bra och att det inte är någonting som gör ont för honom, och att vi isf kan börja ta itu med det.

Han vill väll knappast ge upp det märks ju MEN han vill heller inte att något jävligt otäckt skall hända...

En så pass stor hund som är labil/aggressiv är ju inte att leka med precis.

Faan vad jag tycker synd om dig grömpa!

precis, det känns som att skulle olyckan vara framme så skulle jag ALDRIG förlåta mig själv.

jag är så satans splittrad och uppgiven i denhära frågan så jag har aldrig varit med om något liknande.

om jag inte har kvar honom skaffar jag en ny som är 8 veckor och inte tar en omplacering. men jag älskar ju min lilla kille