Hejsan alla som var med i tisdags då min mardröm besannades, nämligen att åka i backen med mc.
Jag vill först och främst tacka er tre (ni vet vilka ni är) som satt med mig och vägrade släppa mina händer i vad som kändes som en evighet innan ambulansen kom, tack ska ni ha verkligen.
Jag är tacksam över hur snabbt alla reagerade samt samarbetade med alla detaljer kring min olycka. Vi vet alla hur illa det kan gå när sånt här händer även om det i mitt fall gick tämligen bra.
Jag kan hjärtligt meddela att jag nu är hemma, mörbultad med jävligt ont i ryggen men i livet!
Att jag nu, när allt har lagt sig känner att jag inte kommer köra hoj igen är nog en ganska normal känsla men ni vet och jag vet att man har det i blodet
En liten detalj, jag vet att många som var där tog foto och jag skulle uppskatta om dessa inte dyker upp här i forumet, detta ber jag er av respekt för mig och min familj som för övrigt är djupt chockade över vad som hänt.
I livet- Daniel
Det är inte svårt att ställa upp när någon behöver det. I ett läge som du hamnade ska ingen behöva känna sig ensam. Det är den stora fördelen med TT. Man är inte ensam.
Jag hoppas verkligen du repar dig och kommer upp i sadeln igen, men först och främst hoppa vi alla att du mår bra och du och din familj kan bearbeta det som hänt.
Krya på dig.

/Björn