Fredagsträningen var ett måste då jag aldrig har kört banan tidigare.
Kändes konstigt och svårt att hitta runt men lyckades tillslut hitta ett hyfsat tempo. Vurpan helgen innan gjorde sig påmind rätt så fort och jag orkade inte köra fulla pass. Inte nog att man ska ha ont i en axel så snubblade jag när jag skulle kliva upp i skåpbilen. Resultatet: förbannat ont i smalbenet och ett blåmärke som sträckte sig hela vägen ner till foten.
Kvalade på en 7 plats under lördagen. Kändes helt okej med en 55 tid.
Under söndagen körde jag bara första passet för att orka med racet. Sänkte mig ingenting och gled ner till en 9 plats.
Som på Anderstorp gjorde jag en riktigt kass start. Bromsade om Zenit på den andra 400:an inför chikanen. Nu hade jag Kent, Depåbitchen och Patrik framför mig. Kom om alla tre och lyckades hålla dom bakom mig ett tag. Patrik var den första att komma om. Tittade upp och hoppades redan på att racet snart skulle vara slut. Kände att krafterna tog slut, axlen började värka mer och mer och jag var tvungen att lägga all kraft på högerarmen.
Högern kroknande rätt fort och tiderna började bli sämre. Kent kom om.
Några varv kvar, hur ska jag orka var det enda jag kunde tänka. De sista varven fick jag slå av på gasen för att få hojen dit jag ville då krafterna inte fanns för att styra den. Ett varv kvar, äntligen, snart slut.
Satan, där kom Lasse. Försökte göra en kraftansträning för att komma ifatt men det var lönlöst.
Jag tog mig iallafall i mål. Bästa tid under racet blev 55.0. Det hade suttit fint med en 54 tid. Nu ska axlen få vila i tre veckor inför racet på Linköping och då hoppas jag på revansch.
Kändes konstigt och svårt att hitta runt men lyckades tillslut hitta ett hyfsat tempo. Vurpan helgen innan gjorde sig påmind rätt så fort och jag orkade inte köra fulla pass. Inte nog att man ska ha ont i en axel så snubblade jag när jag skulle kliva upp i skåpbilen. Resultatet: förbannat ont i smalbenet och ett blåmärke som sträckte sig hela vägen ner till foten.
Kvalade på en 7 plats under lördagen. Kändes helt okej med en 55 tid.
Under söndagen körde jag bara första passet för att orka med racet. Sänkte mig ingenting och gled ner till en 9 plats.
Som på Anderstorp gjorde jag en riktigt kass start. Bromsade om Zenit på den andra 400:an inför chikanen. Nu hade jag Kent, Depåbitchen och Patrik framför mig. Kom om alla tre och lyckades hålla dom bakom mig ett tag. Patrik var den första att komma om. Tittade upp och hoppades redan på att racet snart skulle vara slut. Kände att krafterna tog slut, axlen började värka mer och mer och jag var tvungen att lägga all kraft på högerarmen.
Högern kroknande rätt fort och tiderna började bli sämre. Kent kom om.
Några varv kvar, hur ska jag orka var det enda jag kunde tänka. De sista varven fick jag slå av på gasen för att få hojen dit jag ville då krafterna inte fanns för att styra den. Ett varv kvar, äntligen, snart slut.
Satan, där kom Lasse. Försökte göra en kraftansträning för att komma ifatt men det var lönlöst.
Jag tog mig iallafall i mål. Bästa tid under racet blev 55.0. Det hade suttit fint med en 54 tid. Nu ska axlen få vila i tre veckor inför racet på Linköping och då hoppas jag på revansch.
