Mina föräldrar har plöjt ner hundratusentals kronor i den infertila åkern. Min mor spenderade åratal på att hjälpa till att sanera ekonomin, men tacksamheten för hjälpen uteblev så nu har båda föräldrarna sagt att "själv göre, själv ha" som det uttrycks i Småland.
De har till och med börjat strategera över hur de ska rädda gården i arvsskiftet så att fogden inte kommer och tar den. Jag har alltid sagt att det är frukten av deras arbete, så för min del kan de sälja allt och supa upp pengarna, men far i synnerhet tycker att gården ska vara kvar i släkten.
Faktum är att startskottet för att se till att arvet inte går till fogden var att denna systern kom förbi och var förmäten över arvet hon skulle få. Kommer inte ihåg exakt vad hon sa, men det var något i stil med att mina föräldrar kunde sälja gården och ge henne förskott på hennes arv.
Personligen har jag sett far jobba 80-timmarsveckor hela mitt liv, och tycker väl att han ska få ha sin gård kvar så han kan gå och påta lite i skogen när han är pensionär. Efter cancern så har han inte riktigt orkat med att jobba så längre, och nu orkar han knappt 40 timmarsveckor nu när han gått i pension, så det är definitivt dags att han tar och lugnar ner sig lite så han kan njuta lite av att leva, inte bara jobba och sova.
Har personligen sagt att han och mor får bo kvar i huset på gården så länge de vill om jag och bror tar över gården innan de trillar av pinn.
