Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Hade de som vet sagt att det skulle regna denna helg skulle det inte blivit mer rejs i år. Var piss-less på regn. Men gud hör bön, sol o fint lovar dom. Kommer till Atorp och möts av en stackare som ansvarar för planeringen av depån. "Ställ er vart ni vill för det här går nog åt he__ete totalt!" slutar det samtalet med. Så blir det och vi slår oss ner brevid Packalén o Malm i väst och Nylund i öst. Vi hade fått med ett tält till kärran. Det hade vi aldrig satt upp, eller ens tittat på förrut. Tar fram alla delar, sorterar bort hälften av alla pinnar som inte verkar vara till nån nytta och slänger upp ett 6*4 meters rejstält lite på en höft. Synd o säga att det blir snyggt men med lite tur ska det hålla oss skyddade från sol o regn i händelse av att det blir nått sånt.
Betalar en saftig hacka surt förvärvade för att få köra träning. 2*30 minuter är första budet men det blir 2*60 pga att så få Rookies anmäler sig. Går ut på däck som för länge sedan gjort sitt och kör en massa 1.43or, 1s från personbästa. Helt schysst.
Undrar vad som händer till det andra passet? Regn måhända. Överväger inte ens att kränga på regnsulor utan går o surar i stället. Och jag är inte ensam om det. Jorpes känner av någon anledning att han behöver regnträning och ger sig ut. Tillsammans med Backlund som sätter bästa tid. En sån liten spjuver
Fräscha sulor till lördag morgons kval och soligt väder. Hade dagen innan under samtal med Gsson konstaterat att jag kör nästan lika fort på däck som är sopslut som på nya. Och det är ju inte rätt... Tyder på att man gasar på tok för dåligt ut ur kurvorna. Det är jag väl medveten om. Rätar alltid upp en smula och smyger sen på gas. Fel fel, bara slå fullt. Inga problem på dom här mopederna säger Gsson.
Så det är väl bara att prova. För första gången på länge känns ett obehag av att det går så förbenat fort och jag det är med ångest jag vrider på duktigt mitt i kurvorna med fullt nedlägg. Men tänk så bra det går. 1.41-tider efter halva passet. Går in o vilar och sticker ut igen med nya krafter. 1.41,191 bästa tid följt av en 1.41,194. Tämligen konsistent
1.41 är ganska snabbt. Olyckligtvis räcker det inte särskillt långt. Finner mig på en 18e plats. Men klara framsteg har gjorts. En hel hög förare som normalt är bra mycket snabbare har kört 1.40 och det känns som om man faktiskt börjar få kontakt.
I flera timmar grubblar jag på hur det ska gå fortare på andra kvalet. Normalt känner man att man fegat tidigare, men denna gång hade jag verkligen kört allt jag vågat. Andra kvalet ger inte några bättre tider - ett antal 41or igen men det kändes betydligt säkrare.
På kvällen har jag nöjet att upptäcka att man inte är vuxen och förståndig ännu. Vi drar iväg ett gäng med 4-hjulingen och ett par minimotos. Spinner runt i en grusgrop samt sätter ett par rätt höga hopp. Lind lyckas volta 4-hjulingen rätt friskt
Stämningen är som när man som liten lekte nånting och det var uppenbart att det skulle sluta i tårar. Jag är den som får offra mig. Övar wheelies på Jorpes Minimoto i sandaler, short o t-shirt och krashar givetvis. Resultatet är ett ymnigt blödande smalben, en stor bit fattas ur stortån och ordentliga asfaltsexsem på axeln. Gud så dummt dagen innan rejs. Blir omplåstrad i depån. Satan va ont det gör att tvätta asfalt ur sår 
Får knappt ner foten (med en gigantisk inlindad stortå) i stöveln på söndag morgon och det känns inte aldeles bekvämt under warm-up. En ny omplåstring i sjukstugan sen tok-sen till gridshowen. Snygg gridshow som jag avslutar med en feting-burn. Packalén hetsar mig till dessa dumheter och jag går sedan o väntar på att få skäll men jag tror att det faktiskt uppskattades
Totalt överladdad till rejset. Här ska tas poäng. Starten är ok, full fart ner för rakan och låter helt bli att bromsa. Kommer om 5-6 stycken, är läskigt nära att klippa Packaléns bakhjul när jag på framdäcket studsar ut mot kurbsen. Tror inte jag kör ett vettigt spår på två varv. Tänkte bromsa mig upp på pallplats men det floppar kapitalt. Får äntligen lugnat ner mig och kan ta mig om Jorpes, Patrik m.fl. Därefter är det en hysterisk jakt på Augustsson, Westerberg och #97 Marcus. Tappar alltid ut på flygrakan. Med fyra varv kvar är jag helt uppe i ryggen på Marcus. Efter en ordentlig slide ut på rakan tappar jag åter 50 meter och orkar helt enkelt inte ta upp kampen igen. Betryggande avstånd till Patrik bakom så jag planerar att iaf avsluta med en snygg wheelie över mållinjen (nått som jag börjat få riktig kläm på nu). Trist nog har jag sån kramp i underarmen att gaskontrollen inte är vad den borde så det blir inte någon mäktig resning utan mer ett litet skutt. Surt när man tom kom med på tv.
18e plats, flera 1.41or och klar poängkänning. Var det en flipp eller flopp? Hmm... Hade verkligen velat ta poäng men lyckade å andra sidan för första gången spöa Packalen o Benny Olsson, kvala bättre än Nylund o Augustsson samt sätta personbästa med en sekund.
Det känns som att det är mycket tätare nu än det var första rejset. Kollade igenom resultatlistorna och så gott som alla som är med kör riktigt fort. Men poäng och möjligen även topp-10 är inte helt uteslutet om ett par rejs. Nu ska det laddas om, tränas på Falken så man får nån ordning på den skrot-banan, skaffa ett jobb så man har råd med det här samt träna underarmarna. Sen får ni hålla i mössorna för jäklar va det ska åkas...
..out
Betalar en saftig hacka surt förvärvade för att få köra träning. 2*30 minuter är första budet men det blir 2*60 pga att så få Rookies anmäler sig. Går ut på däck som för länge sedan gjort sitt och kör en massa 1.43or, 1s från personbästa. Helt schysst.
Undrar vad som händer till det andra passet? Regn måhända. Överväger inte ens att kränga på regnsulor utan går o surar i stället. Och jag är inte ensam om det. Jorpes känner av någon anledning att han behöver regnträning och ger sig ut. Tillsammans med Backlund som sätter bästa tid. En sån liten spjuver
Fräscha sulor till lördag morgons kval och soligt väder. Hade dagen innan under samtal med Gsson konstaterat att jag kör nästan lika fort på däck som är sopslut som på nya. Och det är ju inte rätt... Tyder på att man gasar på tok för dåligt ut ur kurvorna. Det är jag väl medveten om. Rätar alltid upp en smula och smyger sen på gas. Fel fel, bara slå fullt. Inga problem på dom här mopederna säger Gsson.
Så det är väl bara att prova. För första gången på länge känns ett obehag av att det går så förbenat fort och jag det är med ångest jag vrider på duktigt mitt i kurvorna med fullt nedlägg. Men tänk så bra det går. 1.41-tider efter halva passet. Går in o vilar och sticker ut igen med nya krafter. 1.41,191 bästa tid följt av en 1.41,194. Tämligen konsistent
1.41 är ganska snabbt. Olyckligtvis räcker det inte särskillt långt. Finner mig på en 18e plats. Men klara framsteg har gjorts. En hel hög förare som normalt är bra mycket snabbare har kört 1.40 och det känns som om man faktiskt börjar få kontakt.
I flera timmar grubblar jag på hur det ska gå fortare på andra kvalet. Normalt känner man att man fegat tidigare, men denna gång hade jag verkligen kört allt jag vågat. Andra kvalet ger inte några bättre tider - ett antal 41or igen men det kändes betydligt säkrare.
På kvällen har jag nöjet att upptäcka att man inte är vuxen och förståndig ännu. Vi drar iväg ett gäng med 4-hjulingen och ett par minimotos. Spinner runt i en grusgrop samt sätter ett par rätt höga hopp. Lind lyckas volta 4-hjulingen rätt friskt
Stämningen är som när man som liten lekte nånting och det var uppenbart att det skulle sluta i tårar. Jag är den som får offra mig. Övar wheelies på Jorpes Minimoto i sandaler, short o t-shirt och krashar givetvis. Resultatet är ett ymnigt blödande smalben, en stor bit fattas ur stortån och ordentliga asfaltsexsem på axeln. Gud så dummt dagen innan rejs. Blir omplåstrad i depån. Satan va ont det gör att tvätta asfalt ur sår Får knappt ner foten (med en gigantisk inlindad stortå) i stöveln på söndag morgon och det känns inte aldeles bekvämt under warm-up. En ny omplåstring i sjukstugan sen tok-sen till gridshowen. Snygg gridshow som jag avslutar med en feting-burn. Packalén hetsar mig till dessa dumheter och jag går sedan o väntar på att få skäll men jag tror att det faktiskt uppskattades
Totalt överladdad till rejset. Här ska tas poäng. Starten är ok, full fart ner för rakan och låter helt bli att bromsa. Kommer om 5-6 stycken, är läskigt nära att klippa Packaléns bakhjul när jag på framdäcket studsar ut mot kurbsen. Tror inte jag kör ett vettigt spår på två varv. Tänkte bromsa mig upp på pallplats men det floppar kapitalt. Får äntligen lugnat ner mig och kan ta mig om Jorpes, Patrik m.fl. Därefter är det en hysterisk jakt på Augustsson, Westerberg och #97 Marcus. Tappar alltid ut på flygrakan. Med fyra varv kvar är jag helt uppe i ryggen på Marcus. Efter en ordentlig slide ut på rakan tappar jag åter 50 meter och orkar helt enkelt inte ta upp kampen igen. Betryggande avstånd till Patrik bakom så jag planerar att iaf avsluta med en snygg wheelie över mållinjen (nått som jag börjat få riktig kläm på nu). Trist nog har jag sån kramp i underarmen att gaskontrollen inte är vad den borde så det blir inte någon mäktig resning utan mer ett litet skutt. Surt när man tom kom med på tv.
18e plats, flera 1.41or och klar poängkänning. Var det en flipp eller flopp? Hmm... Hade verkligen velat ta poäng men lyckade å andra sidan för första gången spöa Packalen o Benny Olsson, kvala bättre än Nylund o Augustsson samt sätta personbästa med en sekund.
Det känns som att det är mycket tätare nu än det var första rejset. Kollade igenom resultatlistorna och så gott som alla som är med kör riktigt fort. Men poäng och möjligen även topp-10 är inte helt uteslutet om ett par rejs. Nu ska det laddas om, tränas på Falken så man får nån ordning på den skrot-banan, skaffa ett jobb så man har råd med det här samt träna underarmarna. Sen får ni hålla i mössorna för jäklar va det ska åkas...
..out
Synd att du tappade så mycket ut på rakan annars hade du nog tagit 1 plats till eller 2.
