Sporthojspsykologen, får man klippa blodsband?

[Elffors]

Jag har ett komplicerat okomplicerat förhållande till min far.
Jag känner honom inte. .
Vi är främlingar med gemensamt förflutet.
Skillnaden är att jag accepterar det.
Men han tycker så fruktansvärt synd om sig själv och försöker hela tiden få mig att må dåligt över att han förlorat sin son.

Jag var inte frånvarande i 15år och isolerad i ett arbetsrum med en Mac ordbehandlare
Jag gömde inte porr i hans arbetsrum
Jag låg inte med grannfrun
jag skillde mig inte från morsan
jag tvingade inte mig själv att flytta till en annan stad för att morsan hade inte råd att ha kvar huset, och fick sälja med förlust.
(ok, jag var liite sur då men det har gått över)
Det var inte jag som endast har ringt min son 5ggr sen 1995
Jag meddelade mig själv inte heller i förbifart att jag gift om mig för 5år sedan.
Min första reaktion på att jag flyttat till Lilla Edet's kommun var inte heller "Åh fyfan, den jävla redneck skithålan"(which it is)

Jag skickade inget brev från norra spanien och berättade om min stora livskris och att jag skulle höra av mig när jag kom hem. 3år har gått, men jag har tydligen inte kommit hem än

Som respons på min flickväns i smyg sända julkort skickade jag inte heller ett brev i mars med dels skuldkänslor till mig, dessutom med mage att nämna i bisats att farfar dött för ett år sedan, men att han brutit med hela släkten på hans sida, pga gammalt groll

Om min farfar dör, är det för mycke begärt att att jag meddelas om detta?

Jag har tagit initiativ till att träffas genom åren men det börjar alltid med att det är så fruktansvärt synd om honom. Sen ser han ner på mig o mitt okultiverade beteende med ett snett hånflin, sen vill jag skicka in hans framtänder. Typ.

Sen går det flera år, jag glömmer honom, sen kommer snyftbrevet och sen börjar det om....

Om jag tänker på karln, så är jag i regel förbannad resten av den dagen

Han åberopar nätt jäkla blodsband. Kan jag få klippa av det och få gå vidare!?

 

[Plåtniklas]

Du har redan klippt det. Han verkar bara inte ha insett det.

Hans förlust.

 

[xibalba]

Bare klipp!

 

[Bettskena]

har du pratat med honom?

 

[BabyBlade]

Ja. Befälet är ditt !

 

[xibalba]

har du pratat med honom?

Tänkte lite samma

 

[Harmon Rabb]

Gör det som känns bäst. Det är ditt liv!

 

[R5+1]

Ett ärligt svar (från en med liknande ursprung)

På ett sätt som funkar för dig måste du skapa integritet runt dig själv. Det är en energitjuv att låta honom "get to you" så mycket.

Och jo, du känner honom visst! Det märks av allt du skriver. Han är så otroligt förutsägbar att du, nästa gång han klantar sig, lätt kan välja att reagera på annat sätt. Ställ dig mentalt utanför situationen och titta ner på er båda ovanifrån. Han kan inte bättre och de vet du ju redan, le ödmjukt åt det i stället. Tänk sen på att du ALDRIG kommer bli en sån far själv.

Det är din mänskliga rättighet och skyldighet!
Släpp bitterheten och njut av livet i stället. Du är vuxen och gör vad du vill!

Work like you don't need the money.
Love like you've never been hurt.
Dance like nobody's watching.

 

[KGK]

blodsband? det är en relation till en annan människa och inget annat, gör som du tycker är bäst.

 

[xibalba]

ag har ett komplicerat okomplicerat förhållande till min far.
Jag känner honom inte. .
Vi är främlingar med gemensamt förflutet.
Skillnaden är att jag accepterar det.
Men han tycker så fruktansvärt synd om sig själv och försöker hela tiden få mig att må dåligt över att han förlorat sin son.

Jag var inte frånvarande i 15år och isolerad i ett arbetsrum med en Mac ordbehandlare
Jag gömde inte porr i hans arbetsrum
Jag låg inte med grannfrun
jag skillde mig inte från morsan
jag tvingade inte mig själv att flytta till en annan stad för att morsan hade inte råd att ha kvar huset, och fick sälja med förlust.
(ok, jag var liite sur då men det har gått över)
Det var inte jag som endast har ringt min son 5ggr sen 1995
Jag meddelade mig själv inte heller i förbifart att jag gift om mig för 5år sedan.
Min första reaktion på att jag flyttat till Lilla Edet's kommun var inte heller "Åh fyfan, den jävla redneck skithålan"(which it is)

Jag skickade inget brev från norra spanien och berättade om min stora livskris och att jag skulle höra av mig när jag kom hem. 3år har gått, men jag har tydligen inte kommit hem än

Som respons på min flickväns i smyg sända julkort skickade jag inte heller ett brev i mars med dels skuldkänslor till mig, dessutom med mage att nämna i bisats att farfar dött för ett år sedan, men att han brutit med hela släkten på hans sida, pga gammalt groll


Sen går det flera år, jag glömmer honom, sen kommer snyftbrevet och sen börjar det om....

Är han författare och handikappad till att använda det skrivna ordet?

Alla författare är skadade psykiskt, vilket PenetreringsTV gjorde en bra sketch om.



Bröt själv med farsan i tonåren, men det ordnade sig med tiden, viss skillnad på att ha varit utan fungerande kontakt under hela vuxna livet.

Farsor och morsor väljer man inte, och behöver heller inte umgås med om man inte känner för det.

 

[Putte]

Jag har en relation till min far som är liknande, men endå annorlunda.. Han fanns där tills jag vart tonåring sen vart relationen sämre med åren. Har sagt till han att han inte behöver höra av sig igen, men han gör det ibland endå.. Jag välkomnar än så länge hans försök, men skulle jag inte göra det, som du, så skulle jag klippa utan minsta ångest direkt!

Så klipp på, blodsband gäller, men bara åt andra hållet! Han har skyldigheter mot dig, för du är hans barn. Du har inga som helst skyldigheter mot han!

 

[leica]

Om det tar mer energi än vad det ger dig så gör inga blodsband i världen skillnad. Du har inga som helst skyldigheter att ha kontakt med honom om du inte vill. Jag bröt kontakten med min far för en herrans massa år sedan och har inte ångrat det en enda gång.

Du har makten över ditt eget liv och är skyldig dig själv att må bra!

Mina 5 cent.

 

[blueridge]

Hm, hur är din morsa?

 

[bullysmile]

Work like you don't need the money.
Love like you've never been hurt.
Dance like nobody's watching.

Bra text, men detta får en att rysa! damn så sant!

 

[xibalba]

Bra text, men detta får en att rysa! damn så sant!

Speciellt dansabiten

 

[bullysmile]

Speciellt dansabiten

Haha, själva meningen med det var djup och fin. Men vet inte du kanske snappade upp själva orden, ingen aning hur du dansar men jag kan röra mig

 

[Hansen.]

Jobba på det som fungerar istället för tvärtom.

 

[imaster]

Det är din mänskliga rättighet och skyldighet!
Släpp bitterheten och njut av livet i stället. Du är vuxen och gör vad du vill!

This!

Problemet är när man vill, eller snarare undermedvetet önskar, att det ska fungera. Då blir man besviken om och om och om igen.

Om jag vore du skulle jag först och främst prata med karln. Du vet hur han fungerar och kan, som R5+1 skrev, ställa dig känslomässigt utanför för du vet hur han kommer reagera. Berätta för honom precis det som du skrev till oss här—kanske inte varje detalj men helheten—och när han sen försöker få det att låta som att det är honom det är synd om får du helt enkelt säga till att det var hans val. Han kan göra det bättre genom att släppa det och bygga en ny, bättre relation där han slutar tycka synd om sig själv eller bryta kontakten. Det finns inget mellanting för dig om du ska må bra.

Om han vill bygga på nytt kan det komma att krävas en del av dig också men i slutändan kan det komma att bli något som du önskar att du haft tidigare. Vad du än gör, bli inte bitter. Det drabbar dig och alla runt dig.

 

[Geggamoja]

Bryt inte med honom.

Ta vara på vad som finns utan att haka upp dig på alla tusen småfel och gliringar. Var öppen och ärlig. Du behöver inte kämpa själv, men låt honom komma till tals även om du tycker han fått nog med chanser. Du behöver däremot inte låta honom komma dig inpå livet förrän du faktiskt litar på honom.

Fastna inte i tänket "Du har alltid gett fan i mig och nu när du är gammal och har skitit i mig hela min uppväxt inser du vad du missat och då vill du tydligen ta kontakt." Det är en egoistisk tankesnurra som man måste försöka ställa sig över.

Om, och då menar jag om, er relation förändras till det bättre kommer det vara värt en del skit på vägen. Den kommer förmodligen aldrig bli BRA, men den kan bli bättre än den är. DET ÄR VÄRT DET.

Och slå in tänderna på honom om du nu tycker det känns bättre. Det är nog bättre för er relation än många verbala uttryck.


Och ett tips: Man behöver inte vara en knäppgök för att gå hos terapeut / psykolog / liknande för den här typen av grejer. Det kan vara bra om du inte har kompisar du kan prata ut om er relation med. (Din mor är nog fel person att tala ut med)


//En som vet

 

[Kneedrag]

Har inte haft bästa relationen med mina päron heller. Bara för att syrran har högskoleutbildning och inte jag är jag mindre värd villket de visat mycket tydligt hela tiden. De ser och letar bara fel på mig.
Jag tröttna till slut och bröt kontakten, dom klara inte av det. :/

Bryt och se inte tillbaka, varför ska du gå med huvudvärk för.
Ha bara vänner och släkt som du mår bra av i din vänkrets.
Blodsband eller ej har ingen betydelse.

Din far kommer nog ångra sig mer än du om ni bryter upp helt. Vem ska hälsa på honom på åldershuset!?.Det kommer han nog undra när han sitter där.