(Undertitel – Hur man gör bort sig på kortast tid möjligt)
Håhå jaja. Ont i kroppen efter att ha kört hoj för första gången sedan dackefejden i olika variationer. Resan ner började inte så smidigt. På torsdagskvällen skulle jag hämta Johans rejsbuss för vidare transport ner till Anderstorp. Tyvärr tyckte mekanikergudarna att det kunde vara roligt om saker och ting inte funkade, typ hjulbultar som går av osv, så jag blev till sist 5 timmar sen. Kom ner till Anderstorp på fredag kväll, slog upp tältet brevid Norris (i vad som enbart kan beskrivas som ”en sandfålla”, då hela Anderstorp är en stor byggarbetsplats) och började vara social som sig bör. Träffade på Nr:18 som erbjöd plats i hans depåtält med värme (värme är en definitionsfråga: ett stycke kupévärmare på 18kvm tält. Hurra
!) och eftersom mina latenta gaytendenser slog till så tacka jag ja.
På lördagen såg det inte ljust ut. Stora moln och Humlan surrade om ”regnet kommer – va så säker”, precis som någon gammal spågubbe i en västerfilm. Nåja, kvalet började närma sig och jag kände mig redo. Med en sprillans ny hoj som gått 0 (that’s right. Noll) meter, så tänkte jag ta det lugnt fyra varv för att sedan börja gasa. Det kändes ovant att sitta på en hoj för första gången sedan oktober förra året, men kul att finna sig tillrätta. Besten under mig var så snäll så snäll under ”inkörningen”. Sedan började jag gasa….. JÖSSES vad med effekt. Visst, man är ju ovan som sagt, men när skiten wheelar på fyran ner för flygrakan, då blir man skraj. Halkade omkring som bambi på hal is och lyckades vara 5 sekunder långsammare än förra året på en 750. Efter två varv började det kännas konstigt vid vänster fotpinne. Instabilt. Det visade sig att locktite inte applicerats och skiten skakat loss. Det var bara att köra i mål och le. Investeringen kändes just nu rätt sunkig. Nåja, lyckades kvala in på 40:e plats, och fick vara nöjd med det. Tyvärr regnade det på andra kvalet och eftersom jag är a) lat och b) inte hade fått mina reservfälgar, så sket jag i det kvalet. ”Det kommer säkerligen vara finfint väder imorgon”. Jo just det…..
Söndag: Vaknar upp av att Humlan rycker upp dörren till skåpbilen där jag sov (han föredrog sin fru efter vår natt ihop. Märkligt) och ett härligt smattrande. Regn – it’s da shit. Nåja, med lite tur så slutar det, eller? Nehepp. Det var bara att kränga om till regndäck. Kollar det sista på hojen – allt klart? Japp. Då kör vi. Går ut på Warmup (10 minuter, vilket skämt) och ruggar in de nya däcken. Börjar efter tre varv få grepp och lägger 7:e bästa tid (av 25 som körde warmup). Jag gillar regn. Regn är skoj. Gick omkring och tittade på alla andra som såg skitsnabba ut. Vad gör jag här? Kör in hojen – så var det ja! Ok, nu är det dags. Ställer upp för start och är lite nojig. Hur var det nu? Röd lampa, grön lampa eller röd lampa släck? Oj, alla kör, jaja, då är det väl bara att gasa. Börjar plocka folk efter flygrakan då de bromsar så tidigt. Hej vad det går. Är nere på 23-25 plats efter fyra varv och är allmänt nöjd med livet. Det här är ju skoj. Kommer in i karusellen: ”ÖÖÖÖÖÖÖRNBöööööööööÖÖÖÖÖÖRNBöööööööö”. Va faaan?! Rätar upp hojen. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN! Går in i vänstern vid start målraka. ”böööööööööö…..” Hojen dör. Det är inte sant. Jag har soppatorsk!
Med skam upp över öronen blir jag tvungen att höja vänster arm upp i vädret och se mig besegrad av en så enkel sak som bensin. Jävla faaan! Jag tankade ju upp hojen innan jag gick och la mig kvällen innan! Eller rättare sagt – bensinen började flöda över, så jag antog att den var full. I helvete heller. Nåja, då var det gjort. Min SM premiär (och mitt enda planerade Rookie rejs någonsin) var över med en försmädlig ”DNF”. Tack för den televerket.
Nu är i alla fall hojen ordentligt inkörd inför första ERF:et den 13:e maj. Då har vi med oss mekaniker som kan ta hand om sådana petitesser som byta däck, fixa bromsar och TANKA HOJHELVETET!
.
Speciellt tack till följande människor:
Humlan, som på torsdagskvällen roddade runt med backup planer för hur jag skulle ta mig ned till A-torp om bussen inte funkade. Samt fixade sovplats. Samt en allmänt skön attityd till allt.
Skalman, som alltid har någon skön anekdot på lager och som fixade en kanonkörning på måndagen. Suveränt! Mer sådant! Och inte att förglömma: Kan bygga vadsomhelst av vadsomhelst.
Norris, Som jag delade tält med. Jag vill också köra Supermoto!
Flaggvakter och supportpersonal: Årets hjältar. De stod i skitvädret och var allmänt glada.
Håkan, som släpade med sig en uppsättning däck åt mig till A-torp.
Chansen att vi syns på ett Rookierejs igen är små, men kul var det i alla fall. Men ERF rockar hårdare
/Freppa
Ps. Jag fick förresten inte soppatorsk. Jag tror inte på fossila bränslen. Jag kör på luft. Jag har bara inte klurat ut hur det skall funka än…..
Håhå jaja. Ont i kroppen efter att ha kört hoj för första gången sedan dackefejden i olika variationer. Resan ner började inte så smidigt. På torsdagskvällen skulle jag hämta Johans rejsbuss för vidare transport ner till Anderstorp. Tyvärr tyckte mekanikergudarna att det kunde vara roligt om saker och ting inte funkade, typ hjulbultar som går av osv, så jag blev till sist 5 timmar sen. Kom ner till Anderstorp på fredag kväll, slog upp tältet brevid Norris (i vad som enbart kan beskrivas som ”en sandfålla”, då hela Anderstorp är en stor byggarbetsplats) och började vara social som sig bör. Träffade på Nr:18 som erbjöd plats i hans depåtält med värme (värme är en definitionsfråga: ett stycke kupévärmare på 18kvm tält. Hurra
!) och eftersom mina latenta gaytendenser slog till så tacka jag ja. På lördagen såg det inte ljust ut. Stora moln och Humlan surrade om ”regnet kommer – va så säker”, precis som någon gammal spågubbe i en västerfilm. Nåja, kvalet började närma sig och jag kände mig redo. Med en sprillans ny hoj som gått 0 (that’s right. Noll) meter, så tänkte jag ta det lugnt fyra varv för att sedan börja gasa. Det kändes ovant att sitta på en hoj för första gången sedan oktober förra året, men kul att finna sig tillrätta. Besten under mig var så snäll så snäll under ”inkörningen”. Sedan började jag gasa….. JÖSSES vad med effekt. Visst, man är ju ovan som sagt, men när skiten wheelar på fyran ner för flygrakan, då blir man skraj. Halkade omkring som bambi på hal is och lyckades vara 5 sekunder långsammare än förra året på en 750. Efter två varv började det kännas konstigt vid vänster fotpinne. Instabilt. Det visade sig att locktite inte applicerats och skiten skakat loss. Det var bara att köra i mål och le. Investeringen kändes just nu rätt sunkig. Nåja, lyckades kvala in på 40:e plats, och fick vara nöjd med det. Tyvärr regnade det på andra kvalet och eftersom jag är a) lat och b) inte hade fått mina reservfälgar, så sket jag i det kvalet. ”Det kommer säkerligen vara finfint väder imorgon”. Jo just det…..
Söndag: Vaknar upp av att Humlan rycker upp dörren till skåpbilen där jag sov (han föredrog sin fru efter vår natt ihop. Märkligt) och ett härligt smattrande. Regn – it’s da shit. Nåja, med lite tur så slutar det, eller? Nehepp. Det var bara att kränga om till regndäck. Kollar det sista på hojen – allt klart? Japp. Då kör vi. Går ut på Warmup (10 minuter, vilket skämt) och ruggar in de nya däcken. Börjar efter tre varv få grepp och lägger 7:e bästa tid (av 25 som körde warmup). Jag gillar regn. Regn är skoj. Gick omkring och tittade på alla andra som såg skitsnabba ut. Vad gör jag här? Kör in hojen – så var det ja! Ok, nu är det dags. Ställer upp för start och är lite nojig. Hur var det nu? Röd lampa, grön lampa eller röd lampa släck? Oj, alla kör, jaja, då är det väl bara att gasa. Börjar plocka folk efter flygrakan då de bromsar så tidigt. Hej vad det går. Är nere på 23-25 plats efter fyra varv och är allmänt nöjd med livet. Det här är ju skoj. Kommer in i karusellen: ”ÖÖÖÖÖÖÖRNBöööööööööÖÖÖÖÖÖRNBöööööööö”. Va faaan?! Rätar upp hojen. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN! Går in i vänstern vid start målraka. ”böööööööööö…..” Hojen dör. Det är inte sant. Jag har soppatorsk!
Med skam upp över öronen blir jag tvungen att höja vänster arm upp i vädret och se mig besegrad av en så enkel sak som bensin. Jävla faaan! Jag tankade ju upp hojen innan jag gick och la mig kvällen innan! Eller rättare sagt – bensinen började flöda över, så jag antog att den var full. I helvete heller. Nåja, då var det gjort. Min SM premiär (och mitt enda planerade Rookie rejs någonsin) var över med en försmädlig ”DNF”. Tack för den televerket.
Nu är i alla fall hojen ordentligt inkörd inför första ERF:et den 13:e maj. Då har vi med oss mekaniker som kan ta hand om sådana petitesser som byta däck, fixa bromsar och TANKA HOJHELVETET!
.Speciellt tack till följande människor:
Humlan, som på torsdagskvällen roddade runt med backup planer för hur jag skulle ta mig ned till A-torp om bussen inte funkade. Samt fixade sovplats. Samt en allmänt skön attityd till allt.
Skalman, som alltid har någon skön anekdot på lager och som fixade en kanonkörning på måndagen. Suveränt! Mer sådant! Och inte att förglömma: Kan bygga vadsomhelst av vadsomhelst.
Norris, Som jag delade tält med. Jag vill också köra Supermoto!
Flaggvakter och supportpersonal: Årets hjältar. De stod i skitvädret och var allmänt glada.
Håkan, som släpade med sig en uppsättning däck åt mig till A-torp.
Chansen att vi syns på ett Rookierejs igen är små, men kul var det i alla fall. Men ERF rockar hårdare
/Freppa
Ps. Jag fick förresten inte soppatorsk. Jag tror inte på fossila bränslen. Jag kör på luft. Jag har bara inte klurat ut hur det skall funka än…..
