Skulle behöva lite hjälp av någon som har kunskap av egen härdning av metall
- Thread starter TOKER
- Start date
Det är en hel djävla vetenskap. Du måste veta de olika strukturerna som kan bildas i den legeringen du avser att härda. Vilka olika temperaturer det gäller, hur fort/sakta du skall släcka (kyla) för att åstadkomma önskad struktur. Sen bör man även ha tillgång till utrustning, det kan röra sig om temperaturer närmare 1000grader för att normalisera ett ämne. Vad du behöver göra är alltså att hetta upp ämnet tillräckligt mkt så den har en homogen normaliserad struktur, därefter släcker man det i olja eller vatten alternativt låter det självsvalna. Detta måste göras på rätt sätt över rätt tid för att rätt struktur skall åstadkommas. Beroende på hur fort ämnet släcks fås olika strukturer eller kombinationer av dessa och således helt olika egenskaper.
Du verkar ju insatt i det här anledningen av att jag vill veta är att jag ska göra dubb till hojjen och behöver då härda dessa för tillräklig hållfastighet. Om jag minns rätt så glöggar man metallen i det här fallet skruv och kyler den i vatten så blir det hårt men spröt kan spricka av men om man efter det momentet blå anlöper den sedan kyler i olja uppnår man då härdningen av en yxa tror kan det stämma.
Rätta mig om jag har fel.
Rätta mig om jag har fel.
RG500-Johannes
Telefonstolpe vs Johannes 1-0
- Gick med
- 7 Mar 2003
- Ort
- Stockholm
- Hoj
- Suzuki RG500 "Aim and squirt" + Aprilia SXV550 "Slide and burn"
Jag kan knappast påstå att jag är någon materialexpert, men för dubb i däck så undrar jag ändå om du inte ska försöka bibehålla en del av de sega egenskaperna. Visst, de lär ju slitas snabbare rent mekaniskt, men det borde vara bättre än att ha hårda/spröda dubb. En vanlig rostfri variant borde, tror jag, ha tillräckligt stor hårdhet kombinerat med en relativt låg sprödhet.
Ska man vara seriös så ska man ju ta vad Gilgo säger i beaktande; du behöver kalibrerade ugnar och bra kvalitet på materialet för att verkligen kunna få bra resultat.
Själv har jag härdat ett par bussningar till ett länkage på crossen. Det var i nogrannhetsgraden "Jag värmer det tills det har färg runt 900 grader och kör ner det i olja...". Jag hade några naiva planer på att sätthärda dem för att bibehålla de sega egenskaperna samtidigt som jag ville få en hård yta. Men när jag läste på upptäckte jag att de skulle ligga i ugn ett antal timmar... Jaja.
Som sagt, jag skulle nog köra med rostfritt.
/J
Ska man vara seriös så ska man ju ta vad Gilgo säger i beaktande; du behöver kalibrerade ugnar och bra kvalitet på materialet för att verkligen kunna få bra resultat.
Själv har jag härdat ett par bussningar till ett länkage på crossen. Det var i nogrannhetsgraden "Jag värmer det tills det har färg runt 900 grader och kör ner det i olja...". Jag hade några naiva planer på att sätthärda dem för att bibehålla de sega egenskaperna samtidigt som jag ville få en hård yta. Men när jag läste på upptäckte jag att de skulle ligga i ugn ett antal timmar... Jaja.
Som sagt, jag skulle nog köra med rostfritt.
/J
Glödga dom och sen släcka dom snabbt i olja kan funka ja. Om jag inte minns helt fel hur fasdiagrammen ser ut för järn iaf så bör det resultera i ganska hårt men oxå sprött material (martensit). Här kommer ett litet fint diagram, av texten att döma så rör det sig om järn legerat med kol. Hur många % framgår ej tyvvär.
De olika bokstäverna står för olika strukturer (faser) A=Austenit, B=Bainit, P=Pearlite och M=Martensit. Den streckade linjen längst upp där det står Eutectoid Temp. är den temperaturen man skall uppnå i just det här materialet för att normalisera ämnet. Det ger en finkornig jämn utgångsstruktur för vidare värmebehandling. På den horistontella axeln har du tid, i princip kan du dra ett streck mellan tid och temperatur och genom vart strecket skär kurvorna kan man räkna ut ung. vilka strukturer som kommer att fås.
Köra med rostfritt verkar enklare eftersom det är hårt från början. Det enda är väl att det är betydligt mer svårbearbetat. Rostfritt är ju som bekant inte särskilt mjukt =) Men har du tillgång till en ugn som klarar över 700grader så är det lite fräckt att ha egenhärdad dubb.
Du kan ju även som RG500-Johannes funderade på sätthärda. Det man gör är att man kolar upp ytan på ämnet med kol. Vad som händer då är att det blir hårt utanpå men segt inuti genom att kol går in i ytan på materialet. Ju längre tid som går ju djupare in går kolet. Samma effekt som när man blandar saft, bara oändligt mycket långsammare. Kanske lite överkurs för dubb iofs.
De olika bokstäverna står för olika strukturer (faser) A=Austenit, B=Bainit, P=Pearlite och M=Martensit. Den streckade linjen längst upp där det står Eutectoid Temp. är den temperaturen man skall uppnå i just det här materialet för att normalisera ämnet. Det ger en finkornig jämn utgångsstruktur för vidare värmebehandling. På den horistontella axeln har du tid, i princip kan du dra ett streck mellan tid och temperatur och genom vart strecket skär kurvorna kan man räkna ut ung. vilka strukturer som kommer att fås.
Köra med rostfritt verkar enklare eftersom det är hårt från början. Det enda är väl att det är betydligt mer svårbearbetat. Rostfritt är ju som bekant inte särskilt mjukt =) Men har du tillgång till en ugn som klarar över 700grader så är det lite fräckt att ha egenhärdad dubb.
Du kan ju även som RG500-Johannes funderade på sätthärda. Det man gör är att man kolar upp ytan på ämnet med kol. Vad som händer då är att det blir hårt utanpå men segt inuti genom att kol går in i ytan på materialet. Ju längre tid som går ju djupare in går kolet. Samma effekt som när man blandar saft, bara oändligt mycket långsammare. Kanske lite överkurs för dubb iofs.
Bifogat
Last edited:
