Är det bara Jag som får ett sjukligt tillfredställande av att skrämma folk?
Jag och mina vänner har konstant skrämt varann genom åren och många har roliga storys som kan få belysas i den här tråden. Jag startar:
För 10-15 år sen så hade jag mina trummor i ett litet hus på mina föräldrars gård. I detta hus fanns även polarens gitarrstärkare och vi brukade spela vikingametal där med kaggetramp och glättiga melotier.
Varje gång Jag spelade när han kom så slet han upp dörren och skrek rakt in i huset och Jag sket ju följdaktligen på mig.
En gång tänkte Jag ge igen och lutade således en skyltdocka som vi hittat i en kontainer mot dörren innifrån. Dockan var en mansgestalt med bristfällig frisyr och bar en sparkdräkt som vi även hittat i dito kontainer.
Den trapp som stod utanför dörren var rutten och således bortplockad så dörren satt en bit upp när man skulle öppna utifrån...
Jag satt och smattrade på trummorna så han skulle tro att han kunde skrämma mig och som vanligt slet han upp dörren och ut for dockan mot honom vilken han fångade i sina armar med ett skri som från en skräckfilm.
Den glädjen Jag kännde är obeskrivlig. Det lixom kliar på underarmarna när Jag skrämt någon ordentligt...
Jag och mina vänner har konstant skrämt varann genom åren och många har roliga storys som kan få belysas i den här tråden. Jag startar:
För 10-15 år sen så hade jag mina trummor i ett litet hus på mina föräldrars gård. I detta hus fanns även polarens gitarrstärkare och vi brukade spela vikingametal där med kaggetramp och glättiga melotier.
Varje gång Jag spelade när han kom så slet han upp dörren och skrek rakt in i huset och Jag sket ju följdaktligen på mig.
En gång tänkte Jag ge igen och lutade således en skyltdocka som vi hittat i en kontainer mot dörren innifrån. Dockan var en mansgestalt med bristfällig frisyr och bar en sparkdräkt som vi även hittat i dito kontainer.
Den trapp som stod utanför dörren var rutten och således bortplockad så dörren satt en bit upp när man skulle öppna utifrån...
Jag satt och smattrade på trummorna så han skulle tro att han kunde skrämma mig och som vanligt slet han upp dörren och ut for dockan mot honom vilken han fångade i sina armar med ett skri som från en skräckfilm.
Den glädjen Jag kännde är obeskrivlig. Det lixom kliar på underarmarna när Jag skrämt någon ordentligt...
Ja, jag vaknade till rätt rejält kan jag säga. Fy fan,
. Dom vet ju vart vi brukar stå och ungefärliga tider, och visste att jag jobbade denna natt, så dom hade parkerat en bit bort och smög sig sen på.
bruden, som givetvis var den som kramade mig (snabbt toabesök
