Singeltråden

[Slowroller]

Problemet med att sända ut signaler är att det slutar funka så fort alkohol finns med i bilden. Den bästa utstrålningen att sikta på är halvgalen, självsäker och lite blodstörstig. Men som sagt, så fort någon har druckit alkohol funkar det inte längre.
Och det bästa försvaret är att springa fort som faaan. Så lär töserna att ha vettiga skor. Högklackat är jättedumt.

Min tränare säger att 400 meter löpning är det bästa självförsvaret, men inträngd i ett hörn funkar en pungspark också.

 

[Swish]

Fast det är ÅAS lättare sagt än gjort.
Har hänt att folk dragit kniv bara för jag råkat stöta till dem i krogkön eller liknande.
Då är iaf inte jag särskilt kaxig oavsett träning.
Tack och lov har det gått bra hittills.

Man ska alltså inte gå på krogen i Norrland, för där bär alla sina "döda-rådjur-som-hobby-knivar" med sig ut på fest?

 

[Mordecaien]

Man ska alltså inte gå på krogen i Norrland, för där bär alla sina "döda-rådjur-som-hobby-knivar" med sig ut på fest?

Det händer i städer söderut också, kan du tänka dig?!

 

[Swish]

Det händer i städer söderut också, kan du tänka dig?!

Nej, jag har väldigt svårt att tänka mig det.

 

[Skäggot]

Nej, jag har väldigt svårt att tänka mig det.

Precis, vem tar med sig kniv till en eldstrid.................

 

[Palle71]

"De" är en kille, jag var 16 år när vi blev tillsammans, 18 när han var otrogen. Man vet ingenting i den åldern. Fler av mina otroligt negativa upplevelser du tycker jag ska yttra mig öppet om här?

Jag har inte tappat tilltron till killar, men med ett dödsfall och en ännu sämre upplevelse i ryggen är man kanske inte så sugen på att kasta sig in i något med någon annan. Jag måste hitta mig själv först.

Jag har inte bett dig om att yttra några negativa upplevelser här. Det där med gått bakom ryggen har du skrivit om tidigare, så det var det enda jag tänkte på, även om jag visste det andra också. Men det andra har inte med att träffa fel att göra, det är bara livet som är jäkligt orättvist ibland.

Att du inte är sugen på att kasta dig in i något med allt det i bagaget vet jag och du har ju inte precis någon brådska. Det blir ju när det blir.

 

[Lou siffer]

Eller att de vettiga killarna inser att de måste bli arslen för att få en tösabit.
Eller så blir de helt enkelt bittra och sedan arslen som en bieffekt av att alltid se töserna välja arslen.

Ja seriöst kan nån hålla en krashkurs i att bli ett arsle?

Pallar inte höra att jag är "rar" en ända gång till för det ordet är djupt förankrat med ensamhet och misslyckande för mig..

 

[Swish]

Precis, vem tar med sig kniv till en eldstrid.................

Därför går man ut på fredliga hårdrocksklubbar om man nu tvunget ska ut. För dit kommer folk för att lyssna på musiken, inte ha kukmätartävling med knivar och handgranater.

 

[Money]

Tycker väldigt många lever i det förflutna, kan man inte låta det förflutna vara har man ingen framtid att bygga. Man ska ta lärdom av det man har upplevt, använda det som är bra, ändra på det som är dåligt och sen se framåt!

Kan ta mig själv som ett exempel, utan att outa mig själv totalt för främlingar. Tror ingen av er hade velat ha min barndom eller önskat den till något över huvud taget. Men, jag har upplevt, jag har lärt mig, och jag har gjort något av mitt liv. Mina mål kanske inte är lika höga som andras men jag har iaf uppnått de mål jag satt. Jag har blivit en godare och bättre människa. Visst kan det vara svårt att vara positiv ibland men efter regn kommer alltid sol. Man måste bara låta solen komma fram!

För mig gäller detta alla aspekter i livet, vardag, jobb, kärlek, familj osv. Alla har sina upp o nedgångar, men bara en själv kan bygga upp sig själv igen. Och släpper du inte det förflutna kan du inte bygga en framtid.

Nu blev det kanske lite havsdjupt här. Solly!

 

[Swish]

Tycker väldigt många lever i det förflutna, kan man inte låta det förflutna vara har man ingen framtid att bygga. Man ska ta lärdom av det man har upplevt, använda det som är bra, ändra på det som är dåligt och sen se framåt!

Kan ta mig själv som ett exempel, utan att outa mig själv totalt för främlingar. Tror ingen av er hade velat ha min barndom eller önskat den till något över huvud taget. Men, jag har upplevt, jag har lärt mig, och jag har gjort något av mitt liv. Mina mål kanske inte är lika höga som andras men jag har iaf uppnått de mål jag satt. Jag har blivit en godare och bättre människa. Visst kan det vara svårt att vara positiv ibland men efter regn kommer alltid sol. Man måste bara låta solen komma fram!

För mig gäller detta alla aspekter i livet, vardag, jobb, kärlek, familj osv. Alla har sina upp o nedgångar, men bara en själv kan bygga upp sig själv igen. Och släpper du inte det förflutna kan du inte bygga en framtid.

Nu blev det kanske lite havsdjupt här. Solly!

Det är vettigt det du skriver, men man kan inte blicka framåt förrän man accepterat det som varit. Det handlar aldrig om att "komma över" eller glömma, som folk tror, utan om att lära sig acceptera det som hänt. Jag har inte riktigt lärt mig acceptera vissa delar än, och är väl därför inte heller redo att gå vidare. Man måste gilla sig själv för att kunna gilla andra.

 

[Money]

Det är vettigt det du skriver, men man kan inte blicka framåt förrän man accepterat det som varit. Det handlar aldrig om att "komma över" eller glömma, som folk tror, utan om att lära sig acceptera det som hänt. Jag har inte riktigt lärt mig acceptera vissa delar än, och är väl därför inte heller redo att gå vidare. Man måste gilla sig själv för att kunna gilla andra.

Helt sant! Det har tagit mig 30 år att komma hit jag är idag, tog mig nog 10 år att glömma, acceptera men inte tvunget förlåta. Dock så har jag made my peace with it och gått vidare. Man måste nå sin gräns, botten, för att ta sig upp. Allas botten är olika och alla reagerar på sin botten olika. Samtidigt vet jag hur lätt det är att vara arg hela tiden, bara se ilska och mörker. Men man MÅSTE ta sig ur det, det äter upp en in ifrån.

För mig har det tagit nästan 25 år att ens kunna visa känslor, speciellt de goda känslorna. Det är lätt att hata och visa det. Det är svårt att älska och visa det.

 

[Swish]

Helt sant! Det har tagit mig 30 år att komma hit jag är idag, tog mig nog 10 år att glömma, acceptera men inte tvunget förlåta. Dock så har jag made my peace with it och gått vidare. Man måste nå sin gräns, botten, för att ta sig upp. Allas botten är olika och alla reagerar på sin botten olika. Samtidigt vet jag hur lätt det är att vara arg hela tiden, bara se ilska och mörker. Men man MÅSTE ta sig ur det, det äter upp en in ifrån.

För mig har det tagit nästan 25 år att ens kunna visa känslor, speciellt de goda känslorna. Det är lätt att hata och visa det. Det är svårt att älska och visa det.

Så är det verkligen. Jag tror inte ens jag är kapabel att visa de goda känslorna. Systemet stängdes ner för längesedan, och den sortens batterier tillverkas inte längre.

Jag är rätt bedrövlig när det gäller känslor faktiskt.

 

[Palle71]

Det är vettigt det du skriver, men man kan inte blicka framåt förrän man accepterat det som varit. Det handlar aldrig om att "komma över" eller glömma, som folk tror, utan om att lära sig acceptera det som hänt. Jag har inte riktigt lärt mig acceptera vissa delar än, och är väl därför inte heller redo att gå vidare. Man måste gilla sig själv för att kunna gilla andra.

Du borde ganska lätt kunna gilla dig själv. Du är på många sätt en bra och trevlig tjej.

 

[Swish]

Du borde ganska lätt kunna gilla dig själv. Du är på många sätt en bra och trevlig tjej.

Jag är rätt självkritisk, och har rätt höga krav på mig själv.

 

[Bentebent]

Jag måste hitta mig själv först.

Tycker personligen det är rätt starkt att kunna komma till denna insikten och att hålla fast vid den, känner många som skulle behöva samma sak. Men de fortsätter istället kasta sig in destruktiva förhållanden och sen gnälls det...

 

[Ulvhamne]

Jag är rätt självkritisk, och har rätt höga krav på mig själv.

Ett intressant experiment man kan göra är att testa att dömma alla andra enligt samma måttstock som man dömmer sig själv.

 

[Swish]

Ett intressant experiment man kan göra är att testa att dömma alla andra enligt samma måttstock som man dömmer sig själv.

Det gör jag, tro mig!

 

[Swish]

Tycker personligen det är rätt starkt att kunna komma till denna insikten och att hålla fast vid den, känner många som skulle behöva samma sak. Men de fortsätter istället kasta sig in destruktiva förhållanden och sen gnälls det...

Jag tror inte på det där med att kasta sig in i förhållande, för att det skulle ge tryggheten och man slipper vara ensam osv. Har man ingen rätsida på sig själv har man ingenting att ge den andre personen, och jag tycker då sannerligen inte att man ska vara tillsammans med någon av egoistiska skäl. I ett förhållande ska man ge och ta, och det kan man inte om det inte är någorlunda ordning i ens inre först. Folk borde vara mindre rädda för att vara "ensamma", för man är inte ensam bara för att man är singel.

 

[R5+1]

Fast det är ÅAS lättare sagt än gjort.
Har hänt att folk dragit kniv bara för jag råkat stöta till dem i krogkön eller liknande.
Då är iaf inte jag särskilt kaxig oavsett träning.
Tack och lov har det gått bra hittills.

Såklart finns det lägen där det är svårt att värja sig. Men det finns en hel uppsjö tillfällen där det är helt uppenbart att nåt kan hända eller att nån kan vilja en nåt ont.
Jag menade att tala av egen erfarenhet.

Jag är rätt självkritisk, och har rätt höga krav på mig själv.

Och du har gått i väggen hur många gånger...?
(Känner igen självbilden. Tyvärr.)

Ett intressant experiment man kan göra är att testa att dömma alla andra enligt samma måttstock som man dömmer sig själv.

I mitt fall är det mer sunt att döma mig själv efter samma måttstock jag dömer andra. Jag dömer nämligen mig själv alltid mycket hårdare.
Fast det kanske var så du menade...

 

[Palle71]

Det gör jag, tro mig!

Ha, ha... Då ligger jag nog illa till.