sege
Fy fan jävla skit-
Torsdag:
Kom ner till Anderstorp på förmiddagen, lagom till vårt pass 11:10 och körde ut på banan och konstaterade att den kändes oändligt lång. Varje varv kändes det som man kom till en ny väg och att man aldrig sett kurvan förut. Jag la en massa lugna fina varv och försökte se mig omkring medan alla räsers blåste förbi till höger och vänster, låg väl på 2:10 -tider eller nånting misstänker jag.
Andra passet gick det bättre, började få lite fart men samtidigt började hojen tappa effekt ut ur böjarna och på rakan, struntade i det på det här passet och körde på. Nästa pass blev det ännu värre och nu kändes det skitkass. Fick assistans av lite folk och till slut hittades sprickor i vänstra pipan, vanligt Aprilia-fel. Blev en del springande i depån i jakt på nån som hade svets och men vi hamnade till slut på att Pump i Anderstorp (tack Pump) skulle hjälpa mig med svetsning.
Fredag:
Upp i ottan och in till Pump, fick det svetsat och ut igen på förmiddagspasset, hojen gick finemangan i kanske 6-8 varv nånting, började krypa ner på 1:58-tider och livet började kännas fint igen. Då började hojen gå kass igen men nu kändes det inte bara som effektförlust utan som en burk dog helt, hängde knappt med 125 junior på rakan och då blir man ju lite deprimerad. Halvgenomgång av förgasare, lite pill med tändning, byte av stift och så vidare gav ingen som helst skillnad, nu började jag bli förbannad. Fredagen gick nästan bara till felsöka och småbyte av prylar, ingen ordning. Till sista passet bytte jag generatorkåpa och återigen gick hojen fint, i några varv. Nu var det ingen träning kvar och första passet på lördag morgon var kval nummer 1. Jag minns inte riktigt men lite pill blev det på fredagafton, slet nog ner lite förgasare igen och hade mig, det duggregnade lite och var knallmörkt, tält behövs.
Lördag:
Kval 1 gick 0900, det hade regnat som fan under natten och var knallblött. Aja, upp på springaren och ut ändå tänkte jag drog igång och hojen gick apa, jag hade tidigare haft problem med vänster burk men nu var det höger som inte hängde med i svängarna. Klantmeken (jag) hade glömt sätta i choke-vajern till vänster förgasare så vänster burk gick på en härlig tomgång på runt 5000 rpm, klart höger inte hängde med. Kval 1 försvann i mek. Aja, loss med skiten, ihop med skiten och vänta på kval 2. Hojen gick som den gjort hela tiden finemang i depån och en strimma hopp fanns där. Vid extrainsatt förarmöte 1300 fick vi reda på att kval 1 inte räknades, tidtagningsproblem, ovanligt på Anderstorp säger ryktet (=)) så vi fick ett extrakval sist, jag hade alltså 2 torra kval kvar, om bara hojen gick fanns det möjligheter till bra tider. Ut på 1330-kvalet och inte fan gick hojen, la 4 varv på kvalet, 2:18-tid som bäst, härligt!
In igen, skruva skruva, fick låna tändhatt och tändkabel av Jörgen (tack!) och skruvade ihop skroten igen till sista kvalet 1730. Och se på fan, det kvalet fick jag köra HELA passet utan problem, 1:57-tid smällde fick jag till och hamnade i andra startled, härligt efter alla problem!
Dagen avslutades med lite grilla, öl och skitsnack med SP-gänget, fan va snabba vi är i depån!
Söndag:
Warmup 0900 och race 1710, bra planering och det var svinkallt så jag sket i warmupen, ville ändå inte veta om kvalet igår var lyckokast och hade ingen lust att få reda på att hojen inte gick utan möjlighet till provkörning innan race. Dagens spenderades med halvont i magen och ångest. Fan har ingen sagt att man mår så jävla kasst i väntan på race?
Aja, dags för race, fick en rätt okej start tror jag men en kass första kurva, kass raka och usel första höger efter rakan så jag åkte ner ett par placeringar. Hade dåligt racetempo i kroppen och ingenting stämde i början. Efter 2-3 varv började jag höra konstigt ljud nerifrån höger på hojen och började fokusera all min energi på att klura ut vad det var som lät så grymt konstigt. Med 2-3 varv kvar bestämde jag mig för att skita fullständigt i det och satsa på att hojen höll in i mål. Sagt och gjort, gasa satan helt enkelt. På sista varvet klämde jag #36 precis innan vänster-velodromen, krävdes lite gräskörning men det gick, och i vänstern innan karusellen bromsade jag mig förbi #31 (återigen, tack Jörgen för kabel/tändhatt
) och slutade därmed på en härlig 7:e plats.
Efter sju sorger och 8 bedrövelser slutade helgen riktigt bra, jag är klart nöjd. Sista varvet kändes helt underbart, trots kassa däck, en hoj som lät apa och slut i kroppen gick det hem.
Kom ner till Anderstorp på förmiddagen, lagom till vårt pass 11:10 och körde ut på banan och konstaterade att den kändes oändligt lång. Varje varv kändes det som man kom till en ny väg och att man aldrig sett kurvan förut. Jag la en massa lugna fina varv och försökte se mig omkring medan alla räsers blåste förbi till höger och vänster, låg väl på 2:10 -tider eller nånting misstänker jag.
Andra passet gick det bättre, började få lite fart men samtidigt började hojen tappa effekt ut ur böjarna och på rakan, struntade i det på det här passet och körde på. Nästa pass blev det ännu värre och nu kändes det skitkass. Fick assistans av lite folk och till slut hittades sprickor i vänstra pipan, vanligt Aprilia-fel. Blev en del springande i depån i jakt på nån som hade svets och men vi hamnade till slut på att Pump i Anderstorp (tack Pump) skulle hjälpa mig med svetsning.
Fredag:
Upp i ottan och in till Pump, fick det svetsat och ut igen på förmiddagspasset, hojen gick finemangan i kanske 6-8 varv nånting, började krypa ner på 1:58-tider och livet började kännas fint igen. Då började hojen gå kass igen men nu kändes det inte bara som effektförlust utan som en burk dog helt, hängde knappt med 125 junior på rakan och då blir man ju lite deprimerad. Halvgenomgång av förgasare, lite pill med tändning, byte av stift och så vidare gav ingen som helst skillnad, nu började jag bli förbannad. Fredagen gick nästan bara till felsöka och småbyte av prylar, ingen ordning. Till sista passet bytte jag generatorkåpa och återigen gick hojen fint, i några varv. Nu var det ingen träning kvar och första passet på lördag morgon var kval nummer 1. Jag minns inte riktigt men lite pill blev det på fredagafton, slet nog ner lite förgasare igen och hade mig, det duggregnade lite och var knallmörkt, tält behövs.
Lördag:
Kval 1 gick 0900, det hade regnat som fan under natten och var knallblött. Aja, upp på springaren och ut ändå tänkte jag drog igång och hojen gick apa, jag hade tidigare haft problem med vänster burk men nu var det höger som inte hängde med i svängarna. Klantmeken (jag) hade glömt sätta i choke-vajern till vänster förgasare så vänster burk gick på en härlig tomgång på runt 5000 rpm, klart höger inte hängde med. Kval 1 försvann i mek. Aja, loss med skiten, ihop med skiten och vänta på kval 2. Hojen gick som den gjort hela tiden finemang i depån och en strimma hopp fanns där. Vid extrainsatt förarmöte 1300 fick vi reda på att kval 1 inte räknades, tidtagningsproblem, ovanligt på Anderstorp säger ryktet (=)) så vi fick ett extrakval sist, jag hade alltså 2 torra kval kvar, om bara hojen gick fanns det möjligheter till bra tider. Ut på 1330-kvalet och inte fan gick hojen, la 4 varv på kvalet, 2:18-tid som bäst, härligt!
In igen, skruva skruva, fick låna tändhatt och tändkabel av Jörgen (tack!) och skruvade ihop skroten igen till sista kvalet 1730. Och se på fan, det kvalet fick jag köra HELA passet utan problem, 1:57-tid smällde fick jag till och hamnade i andra startled, härligt efter alla problem!
Dagen avslutades med lite grilla, öl och skitsnack med SP-gänget, fan va snabba vi är i depån!
Söndag:
Warmup 0900 och race 1710, bra planering och det var svinkallt så jag sket i warmupen, ville ändå inte veta om kvalet igår var lyckokast och hade ingen lust att få reda på att hojen inte gick utan möjlighet till provkörning innan race. Dagens spenderades med halvont i magen och ångest. Fan har ingen sagt att man mår så jävla kasst i väntan på race?
Aja, dags för race, fick en rätt okej start tror jag men en kass första kurva, kass raka och usel första höger efter rakan så jag åkte ner ett par placeringar. Hade dåligt racetempo i kroppen och ingenting stämde i början. Efter 2-3 varv började jag höra konstigt ljud nerifrån höger på hojen och började fokusera all min energi på att klura ut vad det var som lät så grymt konstigt. Med 2-3 varv kvar bestämde jag mig för att skita fullständigt i det och satsa på att hojen höll in i mål. Sagt och gjort, gasa satan helt enkelt. På sista varvet klämde jag #36 precis innan vänster-velodromen, krävdes lite gräskörning men det gick, och i vänstern innan karusellen bromsade jag mig förbi #31 (återigen, tack Jörgen för kabel/tändhatt
) och slutade därmed på en härlig 7:e plats.Efter sju sorger och 8 bedrövelser slutade helgen riktigt bra, jag är klart nöjd. Sista varvet kändes helt underbart, trots kassa däck, en hoj som lät apa och slut i kroppen gick det hem.
kom själv 7:A i 125 standard 
jag är ännu kassare än dig på att meka. 
