Sporthojskurs nivå 4 på Sviestad 20/7-07
Äventyret började redan i Uppsala innan avfärd. När första hojen var lastad så upptäcker vi att Saras hoj led av en svår förkylning. Istället för motorolja fanns bara tjockt slemmigt snor. Efter febrilt ringande fick hojen åka sjuktransport till Kamikaze Kid för sjukvård. Björns Ducce som befann sig i Norrtälje kördes i ilfart till Uppsala för att fylla platsen för sjuklingen.
I väntan på Duccens ankomst fick vi i oss lite mat efter att först glömt en pizza på pizzerian och sedan upptäckt att flertalet ingredienser glömts att läggas på pizzan..
Så bar det äntligen av till Linköping med två hojar på släpet. Väl framme vid banan fortsätter vårt oflyt. Grinden var låst!
Smala som vi är
lyckades vi pressa oss in under grindarna, trots dubbla stoppmärken. Intrånget genomfördes med risk för våra liv då området kryllade av mördarsniglar!
Efter en lång "inte-trampa-på-mördarsniglar" promenad till det tillsynes öde depåområdet träffade vi vår räddande ängel. Han var påväg hem med sin formel Renault (eller folmer lenå som den utmattade sara uttryckte det) och gav oss lift på sin släpvagn tillbaka till grinden för att släppa in vårt ekipage.
Vid klubbstugan möttes vi av ännu en låst dörr och kände oss nu inte så välkomna
Som tur var fanns det två killar där som släppte in oss. Men dom fick snart erfara att vårt oflyt smittade av sig då bastulampan exploderade när de bastade...
Natten blev underbar!
Dammigt golv, luftmadrasserna gnisslade, golvet knarrade och Linda höll på att frysa ihjäl. Nästa dag kunde bara bli bättre, eller?!
Dag 2. Äntligen dags för banan!
Himlen klarnade upp, solen sken och den masiva tröttheten försvann snabbt när vi körde ut på banan. Till vår glädje fick vi Eskilsson som instruktör när vi delades in i små grupper. Tyvärr blev lyckan kort då vår instruktör fälldes av en annan deltagare på banan. (Alla OK, endast materiella skador) Som tur var fanns det fler instruktörer redo att hjälpa till!
Linda fick tidigt ett bra flyt och bra fart under hjulen. Sara var till en början oense med den bångstyriga V-twinnen som ständigt sparkade bakut vid nedväxling. Efter några pass blev de dock vänner och även Sara fann flyt.
Efter en kanon dag på banan trodde vi att oflytet var borta men då lossnade ena spännbandet på Duccen på vägen hem och det enda som hindrade den från att kasta sig över den läckra gixxern bredvid var en väl förankrad fotpinne.
Trots allt blev det ett härligt äventyr med många skratt och mycket härlig körning.
Stort tack till alla instruktörer för en lärorik dag!
Mvh
Sb och bikebabe
Äventyret började redan i Uppsala innan avfärd. När första hojen var lastad så upptäcker vi att Saras hoj led av en svår förkylning. Istället för motorolja fanns bara tjockt slemmigt snor. Efter febrilt ringande fick hojen åka sjuktransport till Kamikaze Kid för sjukvård. Björns Ducce som befann sig i Norrtälje kördes i ilfart till Uppsala för att fylla platsen för sjuklingen.
I väntan på Duccens ankomst fick vi i oss lite mat efter att först glömt en pizza på pizzerian och sedan upptäckt att flertalet ingredienser glömts att läggas på pizzan..
Så bar det äntligen av till Linköping med två hojar på släpet. Väl framme vid banan fortsätter vårt oflyt. Grinden var låst!
Smala som vi är
lyckades vi pressa oss in under grindarna, trots dubbla stoppmärken. Intrånget genomfördes med risk för våra liv då området kryllade av mördarsniglar!Efter en lång "inte-trampa-på-mördarsniglar" promenad till det tillsynes öde depåområdet träffade vi vår räddande ängel. Han var påväg hem med sin formel Renault (eller folmer lenå som den utmattade sara uttryckte det) och gav oss lift på sin släpvagn tillbaka till grinden för att släppa in vårt ekipage.
Vid klubbstugan möttes vi av ännu en låst dörr och kände oss nu inte så välkomna
Som tur var fanns det två killar där som släppte in oss. Men dom fick snart erfara att vårt oflyt smittade av sig då bastulampan exploderade när de bastade...Natten blev underbar!
Dammigt golv, luftmadrasserna gnisslade, golvet knarrade och Linda höll på att frysa ihjäl. Nästa dag kunde bara bli bättre, eller?!Dag 2. Äntligen dags för banan!
Himlen klarnade upp, solen sken och den masiva tröttheten försvann snabbt när vi körde ut på banan. Till vår glädje fick vi Eskilsson som instruktör när vi delades in i små grupper. Tyvärr blev lyckan kort då vår instruktör fälldes av en annan deltagare på banan. (Alla OK, endast materiella skador) Som tur var fanns det fler instruktörer redo att hjälpa till!
Linda fick tidigt ett bra flyt och bra fart under hjulen. Sara var till en början oense med den bångstyriga V-twinnen som ständigt sparkade bakut vid nedväxling. Efter några pass blev de dock vänner och även Sara fann flyt.
Efter en kanon dag på banan trodde vi att oflytet var borta men då lossnade ena spännbandet på Duccen på vägen hem och det enda som hindrade den från att kasta sig över den läckra gixxern bredvid var en väl förankrad fotpinne.
Trots allt blev det ett härligt äventyr med många skratt och mycket härlig körning.
Stort tack till alla instruktörer för en lärorik dag!
Mvh
Sb och bikebabe
(hua)
vilken jäkla tur att inte jag(Duchess) var med.... mina tuttar och jättearsle hade fastnat i grinden och då fått göra sniglarna på utsidan sällskap 
