Tja!
Vill gärna har era reflektioner kring min tänkta väg till MC körkort varför det säkerligen lämpar sig med att ge en bakgrund till vad jag är van vid gällande motorfordon
.
Det var en kall december natt. Månens strålar svepte ner och belyste den kalla asfalten... bla bla bla.. nej men så här ligger det till:
Då jag ville skaffa körkort var jag en finnig 18 åring med alldeles för mycket utrymme i plånboken. Jag hade alltså inte råd att ta lektioner hos trafikskolan för att lära mig manövra bilen och sedan även reglerna som följer. Därför köpte jag en billig nissan micra som jag bad en vän köra hem till mig då jag aldrig ens suttit i förarstolen. Det gjorde han och min alldeles egna
bil stod ett par meter för mig. Jag bad honom lära mig köra på en sisådär 20-25 minuter. Han nöp sig i armen. Sedan tittade han på mig. Sedan nöp han sig igen fast lite hårdare. Inget hände och han insåg att han inte befann sig mitt i en mardröm. Efter mycket tjat och hot om att avslöja hans många känslor till både den ena och andra tjejen gick han med på det. Under en timme hann jag lära mig växla ettan och till tvåan samt att jag då förstått att "det inte finns någon pedal för backningen". Jag tackade och bockade och fnissade ut lite tjejnamn som fick hans ögon att lysa och begav mig hem. Det gjorde även han.
Där satt jag hemma... framför TV´n sent på natten. Bläddrade genom kanalerna samtidig som tankarna flög iväg till bilen. Min bil. Min alldeles egna bil! "Vad "omoget", är jag dum eller, här kan jag inte sitta när jag har en egen bil där nere". Till bilen med nycklarna i högsta hugg och starta! Startade den och hade i ettans växel och gasade på mer än nödvändigt. Efter många motorstopp lyckades jag till slut få iväg micran och lade även i tvåans växel. "detta går ju bra tänkte jag" och tog fram mobilen. "Tja! Hörru jag är hos dig om ca 15 min" sade ja till min kusin samtidigt som ett leende som stannade vid öronsnibbarna satt fastklistrat i ansiktet. "Vadå ska du kliva av bussen nu eller?". Det tar ca 40 minuter att komma fram med buss. "Nej då", svara ja "jag åkte nyss hemifrån och kommer med en överaskning!" och lade på.
Jag fortsatte äventyret fram tills det att ett rött ljus skrek till. Och detta med ett par hundra meter som skiljde mellan oss. "Shit, jag har ju inte lärt mig att stanna och sedan köra! Att det ska vara så j***a svårt!" Jag stannade vid röljuset och bilen dog direkt. Gult, sedan grönt, och jag startade bilen igen samt försökte åka fram men den dog direkt... igen... rött... gult... grönt och jag startade och tryckte ner foten ännu mer i gaspedalen och bilen bara dog... gult... en bil som kom bakom mig. Ytterligare två bilar som kom bakom den... nu började jag svettas. "HELVETE, JAG SKA BARA SVÄNGA VÄNSTER SÅ ÄR JAG FRAMME MED BIL J****N! AV MED DENNA BÖRDA!" grönt och jag trampar allt vad jag kan och bilen hoppar fram ½ meter för att sedan dö. Nu börjar ena bilen bakom mig backa, som att den vill ge mig tid och utrymme. "Ta din tid j****a jag-har-kört-bil-i-1-timme-och-är-för-körkåt-för-att-inte-köra-till-min-kusin-halvtre på natten idiot!"
Nu vart det riktigt obekvämt, motorn bara stannar efter att bilen hoppat fram ½ meter. Vad gjorde jag för fel?
Svetten började nu bli jobbig ovanför pannan och återigen blir det gult... och så grönt. Nu trycker jag i pedalen som aldrig för och bilen hoppar fram som en dragracing bil med nosen pekandes upp. Men det är ju bara en micra så motorn går på för fullt och ett för mig skrämmande ljud dånar under motorhuvudet. Nu lättar jag på gaspedalen och bilen får en behaglig fart. "JAAAAAA" skriker jag men inte svänger jag vänster där min kusin bor. Nej det anser jag vara för svårt efter allt detta. Jag får istället köra runt 15 extra minuter för att komma till min kusin. När jag äntligen når honom står han bara där. Han lägger inte ens märke till mig. Inte tror han att jag är den som KÖR bilen. När han till slut vaknar och slänger ur sig "Shiiiiiiit, din biiiiil elleeeeer?" undrar han i samma veva om jag är sjuk. Varför svettades jag så mycket annars?
Så gick det till. Ingen i familjen visste om att jag hade en bil förens jag fått körkortet.
Jag hade bilen och körde med den på "säkra områden" för att lära mig kontrollera den. När jag kände mig säker gick jag och tog ett par lektioner och sedan var kortet mitt. Sparade många tusenlappar jämfört med de andra som tagit den mera "lagliga vägen".
Nu till saken: Är det någon bra idé att köra på samma grej fast med MC? Jag har tänkt 125 cc. Köpa en 125, lära mig köra på lugna områden för att sedan bege mig till körskolan. Jag har aldrig kört en motorcyckel.
Moraltanter uppskattas högt och eran åsikter är mycket angelägna i denna tid av galenskap... men inte just nu och inte alltför mycket
PS: när jag parkerat bilen hos min kusin och skulle dra upp handbromsen gick det inte. Den var nämligen uppe hela tiden. Och när jag stannade vid röljuset så hade jag i tvåan, de körde jag oxo på hela tiden efter förtsa växlinigen
Vill gärna har era reflektioner kring min tänkta väg till MC körkort varför det säkerligen lämpar sig med att ge en bakgrund till vad jag är van vid gällande motorfordon
.Det var en kall december natt. Månens strålar svepte ner och belyste den kalla asfalten... bla bla bla.. nej men så här ligger det till:
Då jag ville skaffa körkort var jag en finnig 18 åring med alldeles för mycket utrymme i plånboken. Jag hade alltså inte råd att ta lektioner hos trafikskolan för att lära mig manövra bilen och sedan även reglerna som följer. Därför köpte jag en billig nissan micra som jag bad en vän köra hem till mig då jag aldrig ens suttit i förarstolen. Det gjorde han och min alldeles egna
bil stod ett par meter för mig. Jag bad honom lära mig köra på en sisådär 20-25 minuter. Han nöp sig i armen. Sedan tittade han på mig. Sedan nöp han sig igen fast lite hårdare. Inget hände och han insåg att han inte befann sig mitt i en mardröm. Efter mycket tjat och hot om att avslöja hans många känslor till både den ena och andra tjejen gick han med på det. Under en timme hann jag lära mig växla ettan och till tvåan samt att jag då förstått att "det inte finns någon pedal för backningen". Jag tackade och bockade och fnissade ut lite tjejnamn som fick hans ögon att lysa och begav mig hem. Det gjorde även han.
Där satt jag hemma... framför TV´n sent på natten. Bläddrade genom kanalerna samtidig som tankarna flög iväg till bilen. Min bil. Min alldeles egna bil! "Vad "omoget", är jag dum eller, här kan jag inte sitta när jag har en egen bil där nere". Till bilen med nycklarna i högsta hugg och starta! Startade den och hade i ettans växel och gasade på mer än nödvändigt. Efter många motorstopp lyckades jag till slut få iväg micran och lade även i tvåans växel. "detta går ju bra tänkte jag" och tog fram mobilen. "Tja! Hörru jag är hos dig om ca 15 min" sade ja till min kusin samtidigt som ett leende som stannade vid öronsnibbarna satt fastklistrat i ansiktet. "Vadå ska du kliva av bussen nu eller?". Det tar ca 40 minuter att komma fram med buss. "Nej då", svara ja "jag åkte nyss hemifrån och kommer med en överaskning!" och lade på.
Jag fortsatte äventyret fram tills det att ett rött ljus skrek till. Och detta med ett par hundra meter som skiljde mellan oss. "Shit, jag har ju inte lärt mig att stanna och sedan köra! Att det ska vara så j***a svårt!" Jag stannade vid röljuset och bilen dog direkt. Gult, sedan grönt, och jag startade bilen igen samt försökte åka fram men den dog direkt... igen... rött... gult... grönt och jag startade och tryckte ner foten ännu mer i gaspedalen och bilen bara dog... gult... en bil som kom bakom mig. Ytterligare två bilar som kom bakom den... nu började jag svettas. "HELVETE, JAG SKA BARA SVÄNGA VÄNSTER SÅ ÄR JAG FRAMME MED BIL J****N! AV MED DENNA BÖRDA!" grönt och jag trampar allt vad jag kan och bilen hoppar fram ½ meter för att sedan dö. Nu börjar ena bilen bakom mig backa, som att den vill ge mig tid och utrymme. "Ta din tid j****a jag-har-kört-bil-i-1-timme-och-är-för-körkåt-för-att-inte-köra-till-min-kusin-halvtre på natten idiot!"
Nu vart det riktigt obekvämt, motorn bara stannar efter att bilen hoppat fram ½ meter. Vad gjorde jag för fel?
Svetten började nu bli jobbig ovanför pannan och återigen blir det gult... och så grönt. Nu trycker jag i pedalen som aldrig för och bilen hoppar fram som en dragracing bil med nosen pekandes upp. Men det är ju bara en micra så motorn går på för fullt och ett för mig skrämmande ljud dånar under motorhuvudet. Nu lättar jag på gaspedalen och bilen får en behaglig fart. "JAAAAAA" skriker jag men inte svänger jag vänster där min kusin bor. Nej det anser jag vara för svårt efter allt detta. Jag får istället köra runt 15 extra minuter för att komma till min kusin. När jag äntligen når honom står han bara där. Han lägger inte ens märke till mig. Inte tror han att jag är den som KÖR bilen. När han till slut vaknar och slänger ur sig "Shiiiiiiit, din biiiiil elleeeeer?" undrar han i samma veva om jag är sjuk. Varför svettades jag så mycket annars? Så gick det till. Ingen i familjen visste om att jag hade en bil förens jag fått körkortet.
Jag hade bilen och körde med den på "säkra områden" för att lära mig kontrollera den. När jag kände mig säker gick jag och tog ett par lektioner och sedan var kortet mitt. Sparade många tusenlappar jämfört med de andra som tagit den mera "lagliga vägen".
Nu till saken: Är det någon bra idé att köra på samma grej fast med MC? Jag har tänkt 125 cc. Köpa en 125, lära mig köra på lugna områden för att sedan bege mig till körskolan. Jag har aldrig kört en motorcyckel.
Moraltanter uppskattas högt och eran åsikter är mycket angelägna i denna tid av galenskap... men inte just nu och inte alltför mycket
PS: när jag parkerat bilen hos min kusin och skulle dra upp handbromsen gick det inte. Den var nämligen uppe hela tiden. Och när jag stannade vid röljuset så hade jag i tvåan, de körde jag oxo på hela tiden efter förtsa växlinigen
