Grejen är såhär: Om du kan sänka hojen proportionerligt lika mycket fram och bak så geometrin behålls någorlunda, utan att pilla med fjädringsinställningen, kommer du i stort sett "bara" att försämra markfrigången.
Detta gäller både förmågan att ta gupp och nedläggningsvinkel.
Om du gör fjädringen "mjukare" sabbar du bara hojens väghållning utan att egentligen vinna så mycket i höjd. Visst, du kan ställa ner förspänning och kompressionsdämpning så långt det går och vinna en del. Då blir hojen förmodligen okörbar i farter över 70 annat än rakt fram för du kommer inte att ha en fungerande fjädring.
Tekniken ligger i att i möjligaste mån skjuta upp gaffelbenen i kronan så mycket det går utan att nånting slår i vid max kompression samt att flytta övre fästet för bakfjädringen. Sen kan man tunna ur sadeln åxå naturligtvis.
Att skaffa en hoj med smal midja, typ twin, gör det dessutom enklare att nå ner då man inte behöver stå lika brett med benen.
Men....3-5 cm är i dessa sammanhang väldigt mycket om man räknar sadelhöjd med tanke på att fjädringsvägen på en sporthoj normalt ligger nåntans 12 cm....