mankan
Godis är gott!
Häng mig inte för den här är ni snälla. En lite måndagsfräckis tål ni väl 
Följande novell är hämtad ur tidningen SOLO, nr 5 1997
Sängen i ett gult och rosa hus av Niklas Rudén
Ung och kåt; första kärleken, första gången, vänskap och uppbrott. En våg av minnen sköljer över Tommy när han återvänder till platsen för det stora sveket.
Huset stod där det alltid stått. Träden han lekt i som barn hade börjat tappa löven. Hösten kommer, tänkte han. Hur länge sedan var det han var här? Tio år? Femton? Kanske mer? Nej, sanningen var att det inte gått mycket mer än två år sedan den där gången då Annika såg dem. Tjugofyra månader alltså sedan de blev stora. Tjugofyra månader sedan barndomen definitivt tog slut och vuxenlivet vände upp och ned på allt. Tiden går fortare än man tror, tänkte han. Det var inte första gången de var med varandra den där gången. Men det var första och antagligen sista gången hans syster såg honom med hennes bästa vän. Eller rättare sagt- det var första och sista gången som Annika såg sina två bästa vänner med varandra. Det hade alltid varit de tre. Sedan de var små hade de hållit ihop i vått och torrt. De hade backat upp varandra vad som än hände. En för alla, alla för en, som tre små musketörer. Visst, de hade börjat glida ifrån varandra redan innan det där. Men ändå, den där gången förra sommaren blev slutet på något som inte kunde ta slut. Så hade det i all fall känts. Vi ska aldrig bli stora hade de sagt. Men det var den gången som fick Annika att till slut flytta till Stockholm för att börja på universitetet. Och det var den gången och det som hände strax efteråt som hade fått honom att ge sig av. Först till Spanien, sedan två månader senare i Amsterdam. Han hade helt enkelt flytt. Från sina känslor, från den han älskade, från sin barndom och staden han växt upp i. Bort från sig själv. Nu stod han där igen, i trädgården framför huset han trott att han skulle bo i när han flyttade hemifrån. Så blev det inte.
Minnenas kavalkad
Han gick upp på verandan. Han drog med fingrarna över väggen och fick gula färgflagor under naglarna. Huset höll på att förfalla. Ingen hade någonsin brytt sig om att fräscha upp eller måla om. Ett fönster var sönderslaget och en kartongskiva satt fasttejpad över hålet. Ett par flugor och en geting hade lyckats ta sig förbi pappen, men hade fastnat mellan rutorna. Stendöda som straff för sin nyfikenhet. Han tittade ut över det som en gång hade varit en gräsmatta. Det han såg var en igenväxt äng, härifrån såg man nästan inte staketet. Ändå kunde man anta att någon bodde kvar, eftersom en gång mellan huset och grusvägen var upptrampad genom gräset. Han kände på dörren.
"Hon drog honom till sängen, hon var stark och när hon blev kåt blev hon vild"
Den var olåst, vilket inte förvånade honom särskilt mycket. Den hade alltid varit olåst, det fanns antagligen inte ens någon nyckel till låset. Han klev in, det var mörkt där inne och det tog en stund innan hans ögon vant sig. Det luktade instängt. Han ropade men ingen svarade. Han rotade runt lite bland bråten på köksbordet och hittade till slut en ask tändstickor. Fotogenlampan hängde kvar där han mindes att den hängt. Han fick fyr på den och ljuset föll över rummet. Drivor av odiskade tallrikar och kastruller på diskbänken, kläder på golvet och på stolarna. Papper och tidningar i travar lite här och där. Samma gamla oordning. Men kappsäcken stod kvar överst i bokhyllan. Och där stod sängen. Kom, hade hon sagt. Han mindes hur hård han var, hur fumlig han kände sig, så konstig men ändå så bekväm. Första gången. Hennes bröst som knappt vuxit färdigt. Hennes hud, värmen, lukten i hennes hår. Han satte sig på sängen där han förlorat sin oskuld. Den gången kunde nästan inte räknas, det hade gått så fort. De hade varit nervösa båda två och så generade att de först inte låtsades att det hänt. Men det hände igen, de träffades i smyg och lärde varandra. De blev modigare och modigare. Till slut låg de med varandra med lampan tänd. De låg med varandra utomhus, överallt, på alla sätt. I säkert fem år dolde de sin hemlighet för världen. Det var egentligen konstigt att inte Annika kom på dem tidigare, men på något märkligt sätt flöt tiden och livet på. Det var fortfarande de tre. Tills den där sista gången.
Farlig lek
Hon smekte honom över putet på byxorna. Får jag se den, sa hon. Hjälp mig att ta fram den då, svarade han. Ånä, sa hon, nu får du visa mig. Visa mig hur du gör när du är ensam. Han knäppte upp byxorna och hasade ned dem en liten bit, bara tillräckligt för att komma åt. Långsamt för han in handen. Han minns allt tydligt. Hennes blick på hans lem. Hur hon ser på den när den växer innanför tyget. Han drar ned kalsongerna med sin fria hand. Den andra rör sig sakta fram och tillbaks. Han blundar, men öppnar ögonen igen när han känner hur hennes läppar sluter sig om honom. Att se sin penis glida in i hennes mun höll på att bli för mycket för Tommy. Vänta lite, sa han. Hon ställde sig upp och han hjälpte henne av med klänningen. Hon drog hårbanden ur sina flätor och skakade ut håret. Hennes hud var snudd på vit, det röda håret lyste när det föll ned över hennes bröst. Hon var nästan lika fräknig på brösten som i ansiktet. Hon var rödhårig mellan benen med. Hon drog honom till sängen, hon var stark och när hon blev kåt blev hon vild. När han trängde in i henne bet hon honom hårt i axeln. De knullade tills Tommy kände att han skulle explodera. Vänta lite, sa han igen, men hon slog benen runt honom och höll honom fast. Det gick för honom och hon klämde ännu hårdare med benen. Hårdare och hårdare tills det gick för henne också.
De låg och stönade i en slapp hög, armar och ben huller om buller. De visste inte att någon stått och tittat på dem förrän dörren for igen med en smäll. Tommy störtade upp ur sängen och fram till fönstret. Han såg Annika springa över gräset och ut genom grinden. De talade aldrig om det där, men någonting hade gått sönder och gick aldrig mer att laga.
Uppbrottet
Snart efteråt flyttade Annika till Stockholm. Och Tommy till Granada. Men det hade inte så mycket med Annika att göra som med Henne. Hon som inte riktigt förstod att något blivit fel. Hon som tyckte att han var fånig när han sa att han älskade henne. Hon som bara skrattade och sa att hon nog aldrig skulle kunna älska någon. Hon som blev rasande när hon förstod att han menade allvar. Hon hade skrikit och bett honom fara åt helvete. Det hade han gjort också. Tommy vaknade ur sina tankar när han hörde röster utanför huset. Jaså, är det här du bor du, schysst kåk. Tommy skymtade en karl genom fönstret. Jorå, går inte att klaga på. Det var hon, det röda håret lyste som en fyr. Tommy blåste ut lampan och smög uppför trappan till övervåningen. Han hörde hur de rumlade runt där nere. Har du något mer att dricka? Nej, kom nu. Sängen gnisslade. Tommy öppnade försiktigt ett fönster och hoppade ner på marken. Ingen där inne verkade ha hört något, för stönandet och gnisslandet från sängen fortsatte. När han kom till grinden vände sig Tommy om och tittade en sista gång upp mot Villa Villekulla.
Följande novell är hämtad ur tidningen SOLO, nr 5 1997
Sängen i ett gult och rosa hus av Niklas Rudén
Ung och kåt; första kärleken, första gången, vänskap och uppbrott. En våg av minnen sköljer över Tommy när han återvänder till platsen för det stora sveket.
Huset stod där det alltid stått. Träden han lekt i som barn hade börjat tappa löven. Hösten kommer, tänkte han. Hur länge sedan var det han var här? Tio år? Femton? Kanske mer? Nej, sanningen var att det inte gått mycket mer än två år sedan den där gången då Annika såg dem. Tjugofyra månader alltså sedan de blev stora. Tjugofyra månader sedan barndomen definitivt tog slut och vuxenlivet vände upp och ned på allt. Tiden går fortare än man tror, tänkte han. Det var inte första gången de var med varandra den där gången. Men det var första och antagligen sista gången hans syster såg honom med hennes bästa vän. Eller rättare sagt- det var första och sista gången som Annika såg sina två bästa vänner med varandra. Det hade alltid varit de tre. Sedan de var små hade de hållit ihop i vått och torrt. De hade backat upp varandra vad som än hände. En för alla, alla för en, som tre små musketörer. Visst, de hade börjat glida ifrån varandra redan innan det där. Men ändå, den där gången förra sommaren blev slutet på något som inte kunde ta slut. Så hade det i all fall känts. Vi ska aldrig bli stora hade de sagt. Men det var den gången som fick Annika att till slut flytta till Stockholm för att börja på universitetet. Och det var den gången och det som hände strax efteråt som hade fått honom att ge sig av. Först till Spanien, sedan två månader senare i Amsterdam. Han hade helt enkelt flytt. Från sina känslor, från den han älskade, från sin barndom och staden han växt upp i. Bort från sig själv. Nu stod han där igen, i trädgården framför huset han trott att han skulle bo i när han flyttade hemifrån. Så blev det inte.
Minnenas kavalkad
Han gick upp på verandan. Han drog med fingrarna över väggen och fick gula färgflagor under naglarna. Huset höll på att förfalla. Ingen hade någonsin brytt sig om att fräscha upp eller måla om. Ett fönster var sönderslaget och en kartongskiva satt fasttejpad över hålet. Ett par flugor och en geting hade lyckats ta sig förbi pappen, men hade fastnat mellan rutorna. Stendöda som straff för sin nyfikenhet. Han tittade ut över det som en gång hade varit en gräsmatta. Det han såg var en igenväxt äng, härifrån såg man nästan inte staketet. Ändå kunde man anta att någon bodde kvar, eftersom en gång mellan huset och grusvägen var upptrampad genom gräset. Han kände på dörren.
"Hon drog honom till sängen, hon var stark och när hon blev kåt blev hon vild"
Den var olåst, vilket inte förvånade honom särskilt mycket. Den hade alltid varit olåst, det fanns antagligen inte ens någon nyckel till låset. Han klev in, det var mörkt där inne och det tog en stund innan hans ögon vant sig. Det luktade instängt. Han ropade men ingen svarade. Han rotade runt lite bland bråten på köksbordet och hittade till slut en ask tändstickor. Fotogenlampan hängde kvar där han mindes att den hängt. Han fick fyr på den och ljuset föll över rummet. Drivor av odiskade tallrikar och kastruller på diskbänken, kläder på golvet och på stolarna. Papper och tidningar i travar lite här och där. Samma gamla oordning. Men kappsäcken stod kvar överst i bokhyllan. Och där stod sängen. Kom, hade hon sagt. Han mindes hur hård han var, hur fumlig han kände sig, så konstig men ändå så bekväm. Första gången. Hennes bröst som knappt vuxit färdigt. Hennes hud, värmen, lukten i hennes hår. Han satte sig på sängen där han förlorat sin oskuld. Den gången kunde nästan inte räknas, det hade gått så fort. De hade varit nervösa båda två och så generade att de först inte låtsades att det hänt. Men det hände igen, de träffades i smyg och lärde varandra. De blev modigare och modigare. Till slut låg de med varandra med lampan tänd. De låg med varandra utomhus, överallt, på alla sätt. I säkert fem år dolde de sin hemlighet för världen. Det var egentligen konstigt att inte Annika kom på dem tidigare, men på något märkligt sätt flöt tiden och livet på. Det var fortfarande de tre. Tills den där sista gången.
Farlig lek
Hon smekte honom över putet på byxorna. Får jag se den, sa hon. Hjälp mig att ta fram den då, svarade han. Ånä, sa hon, nu får du visa mig. Visa mig hur du gör när du är ensam. Han knäppte upp byxorna och hasade ned dem en liten bit, bara tillräckligt för att komma åt. Långsamt för han in handen. Han minns allt tydligt. Hennes blick på hans lem. Hur hon ser på den när den växer innanför tyget. Han drar ned kalsongerna med sin fria hand. Den andra rör sig sakta fram och tillbaks. Han blundar, men öppnar ögonen igen när han känner hur hennes läppar sluter sig om honom. Att se sin penis glida in i hennes mun höll på att bli för mycket för Tommy. Vänta lite, sa han. Hon ställde sig upp och han hjälpte henne av med klänningen. Hon drog hårbanden ur sina flätor och skakade ut håret. Hennes hud var snudd på vit, det röda håret lyste när det föll ned över hennes bröst. Hon var nästan lika fräknig på brösten som i ansiktet. Hon var rödhårig mellan benen med. Hon drog honom till sängen, hon var stark och när hon blev kåt blev hon vild. När han trängde in i henne bet hon honom hårt i axeln. De knullade tills Tommy kände att han skulle explodera. Vänta lite, sa han igen, men hon slog benen runt honom och höll honom fast. Det gick för honom och hon klämde ännu hårdare med benen. Hårdare och hårdare tills det gick för henne också.
De låg och stönade i en slapp hög, armar och ben huller om buller. De visste inte att någon stått och tittat på dem förrän dörren for igen med en smäll. Tommy störtade upp ur sängen och fram till fönstret. Han såg Annika springa över gräset och ut genom grinden. De talade aldrig om det där, men någonting hade gått sönder och gick aldrig mer att laga.
Uppbrottet
Snart efteråt flyttade Annika till Stockholm. Och Tommy till Granada. Men det hade inte så mycket med Annika att göra som med Henne. Hon som inte riktigt förstod att något blivit fel. Hon som tyckte att han var fånig när han sa att han älskade henne. Hon som bara skrattade och sa att hon nog aldrig skulle kunna älska någon. Hon som blev rasande när hon förstod att han menade allvar. Hon hade skrikit och bett honom fara åt helvete. Det hade han gjort också. Tommy vaknade ur sina tankar när han hörde röster utanför huset. Jaså, är det här du bor du, schysst kåk. Tommy skymtade en karl genom fönstret. Jorå, går inte att klaga på. Det var hon, det röda håret lyste som en fyr. Tommy blåste ut lampan och smög uppför trappan till övervåningen. Han hörde hur de rumlade runt där nere. Har du något mer att dricka? Nej, kom nu. Sängen gnisslade. Tommy öppnade försiktigt ett fönster och hoppade ner på marken. Ingen där inne verkade ha hört något, för stönandet och gnisslandet från sängen fortsatte. När han kom till grinden vände sig Tommy om och tittade en sista gång upp mot Villa Villekulla.
Last edited:
Vem dom gjorde glad för att få komma upp dit förtäljer inte historien 
