Dagens nya Ryssland känns bekant på något sätt, påfallande likt en viss kommunistisk storunion. Att isolera sitt folk i fattigdom och elände, hävda sin månghundraåriga "rätt" som stormakt, smida svärd istället för plogar och ena landet mot en yttre fiende.
Som någon sade "Ryssarna har levt 70 år i en vinter avbruten av en kort vår, nu håller det på att bli vinter igen i Ryssland."
Men som vanligt gäller det att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och hoppas att inget händer denna gången heller.
Väl talat broder.
Denna mentalitet fick oss att endast ha högafflar till VK1 och hästanspänt artilleri till VK2.
Likaså avrusta ubåtsskyddet när vi var som bäst.
Sama politik som rättfärdigade den enorma kapitalförstöring och nedrustning vi gjort de senaste 10 åren.
"Vi ska ha en så god beredskap att vi, när tecknen i omvärlden visar så, i god tid hinner börja rusta, och ställa om" hette det i DEN doktrinen. Vem minns den idag? Och vilka blåögda i försvarsledningen trodde ns på att det skulle finnas EN ENDA politiker rak nog i ryggen att fatta det beslutet?
Ingen såklart.
Ändå jamsade man med.
På samma sätt som KA rustades ner. En hel generation unga officerare lyckades man dupera att det man förr klarade med 700 man (hejda en MIB) skulle nu göras med 1500 man, men
utan tunga vapen, utan endast snabba båtar, några häxpipor (hellfire) och iofs ett gäng mkt kvalificerade minor.
1500 man, en 1/10 del av den forna eldkraften, och ingen reagerar.
Såklart inte. Gradbeteckningar snackar. Det gäller att hålla med chefen.
Annars ingen befordran.
Reaktionerna i politisk ledningsnivå kommer alltid för sent.
Och för lite.
Om 10 år (om vi inte redan är ockuperade då vill säga) kommer försvarsanslagen möjligen öka.
Finnarna å andra sidan började sin upprustning för ca 4 år sedan...
De är inte lika naiva, visa av historien.
