Ryssland, Kazakstan, Krim, Ukraina etc....

[Hell]

Drog iväg genom Ryssland på väg mot Kazakstan för två veckor sedan. Är i Ekaterinburg, Sibirien, nu. BMW 1200GS Adv-hojarna står hemma under den här turen. Istället sitter vi på två rysktillverkade Ural sidovagnshojar nu. Kan lugnt säga att dom drar en jävla massa uppmärksamhet till sig.... Precis lagt upp första inlägget från resan på bloggen vi har. Läs om ni har lust.

https://birkaadv.wordpress.com/2016/07/02/russia-kazakstan-etc-estonia-to-ekaterinburg/

Allt gott och trevlig sommar! Hälsa "Bulten"!

 

[maxido]

Trevlig läsning!
Hur länge tänker ni vara iväg?

Lycka till med resten av resan

 

[Hell]

Tack! Sju veckor ca.

 

[Hell]

Sen uppdatering. Vart hektiskt när vi kom hem igen. Här är lite mer bilder i alla fall.

https://www.flickr.com/gp/janhellman/2Xtr4p

Allt gick bra om man bortser att drivaxeln till sidvagnen gick sönder på Eva´s hoj i Kazakstan. Sprack och böjdes. Så den fick vi plocka av med hjälp av ett gäng kazacker som inte pratade ett ord engelska. Vägen var...... dålig..... Kan vi kanske säga. Fruktansvärt dålig. Dom hade tydligen haft problem med en batch drivaxlar tidigt 2016 och en av dom hamnade bevisligen på Eva´s hoj. Hur som så drog vi via Ekaterinburg till Irbit och besökte Ural-fabriken. Det var kul att se. Måste vara den mest omoderna hojfabriken på planeten men dom gör bra grejor. Och sen till Kazakstan via Tyumen och Kurgan. Kazakstan var fint men jag hade nog hoppats på att det skulle varit lite mer som Mongoliet. Det var det inte. I princip lika modernt som Sverige förutom skicket på vägarna i mindre städer/byar. Nu hann vi inte så långt söderut i Kazakstan. Där ska det var betydligt enklare på alla sätt och vis. Får ta det nån annan resa i framtiden. Hem via Ufa, Kazan, Moskva, St Petersburg..... Fin resa. Skulle ha inkluderat Ukraina men det fick vi lägga ner. Tiden räckte inte till. Ural-hojarna har varit helt fantastiska men dom är inte direkt snabba. Man kommer fram men det tar ett tag.... Dom är väldigt bra på bra underlag och löjligt dåligt underlag. Dålig asfalt är ingen hit. Åtminstone inte om man ska köra många och långa dagar på dålig asfalt. Det gör ont. Hård fjädring. För att uttrycka sig milt. Men imponerande motorcyklar och vi kommer definitivt att ha dom kvar. Troligtvis tills det är dags att lägga hojdojjorna på hyllan. Väldigt roliga att köra, tar sig fram precis överallt och byggda som stridsvagnar i princip. Vi körde igenom DJUP sand, lera och skit och slängde man i tvåhjulsdriften så var det vara att gasa. Omöjliga att stoppa. Men dålig asfalt...... Det gör ont. Bra underlag eller rejält (!!) dåligt underlag = helt perfekt. Ironiskt nog la tändningen av på min hoj när vi kom hem. Så måste byta tändningslås. Men annars har det inte varit några direkta problem och hojarna har fått REJÄLT med stryk! Enkla att fixa om det skiter sig. Förutom en värmesensor på motorn och insprutningen så finns det knappt någon avancerad elektronik på dom. Jag gillar det.

Sovdags! Tjohoo!

 

[Hell]

Glömde en sak..... Blev stoppade nästan hela tiden. Folk var väldigt intresserade av hojarna och oss. Hamnade i ryska tidningar ett gäng gånger. Spontana intervjuer. Många i Ryssland verkar inte veta om att Ural-hojarna fortfarande tillverkas. Och i princip ALLA har någon form av relation till gamla Ural-motorcyklar. Men vi såg inte en enda nyare Ural i Ryssland. Ett gäng äldre dock. Folk håller liv i dom. Men verkar tro att dom slutade tillverkas för ett gäng år sedan. Och helt plötsligt dyker det upp två svenska puckon på varsin nyare Ural....

En intressant detalj är att Ural-hojarna aldrig kommit till om det inte varit för Sverige. Det knakade mellan ryssarna och tyskarna redan innan andra världskriget och Ryssland behövde en ny sidvagnshoj till armen då den gamla som dom använde inte höll måttet längre. Dom försökte köpa en BMW av tyskarna men Hitler vägrade. Så då vände sig ryssarna till Sverige och köpte fem stycken BMW R71 via en svensk bulvan. Fyra av dom skruvades sönder i dess beståndsdelar, förstärktes och förbättrades och 1941 rullade den första Ural-hojen ut från fabriken. Den 5:e står intakt på Ural-museet i Irbit och den har aldrig blivit rörd av vad jag förstår. Men lite coolt att vi faktiskt lyckades göra något bra under andra världskriget. Att sälja tusentals ton med råvaror till nazisterna var kanske inte så himla bra gjort då det förlängde kriget med ett par år. Det har till dags datum tillverkats ganska många hundra tusen hojar i Irbit. Cool hojtillverkare.