RR-karriären läggs på is.
- Thread starter Mad Moose
- Start date
LOTTAK
LEV LIVET, BÖRJA IDAG
Kan bara hålla med Medin.Medin skrev:Ta det lugnt ett tag så löser det sig nog. Hoppas du kommer och hällsar på lite i depån någon gång
Så tråkigt att det blev på detta viset, men lova att du & Marie dyker upp i depån & hejjar på .
Jag förstår din frustration. Jag är frustrerad över att jag inte ens hinner ut på banan för att träna innan säsongen är över. Känns som jag inte ens har kunnat ge det i varje fall en 50% chans. Lite träning och ett race ska det dock bli i år.
Hoppas du dycker upp på BikeWekk i varje fall.
Hoppas du dycker upp på BikeWekk i varje fall.
Du tänker för mycket. 
Nej, ärligt, vad tråkigt att läsa. Tycker mig märka att det ofta blir sådana tankar efter en vurpa, fråga ecce...
Men visst ska du inte hålla på om det inte är roligt. Hoppas bara du kan hitta tillbaka till det roliga någonstans och komma igen!
Nej, ärligt, vad tråkigt att läsa. Tycker mig märka att det ofta blir sådana tankar efter en vurpa, fråga ecce...
Men visst ska du inte hålla på om det inte är roligt. Hoppas bara du kan hitta tillbaka till det roliga någonstans och komma igen! 
Inspiration
Byt Bana!!
Åk till nån cool bana du aldrig har varit på,
ex. Assen, Spa , Donington
Bästa är nog att du anmäler dig till deras nationella mästerskap och bara
blir nöjd med att du kvalar in.
Sen går racet av bara farten, du har inga referenser på att han e si å så snabb etc.
Ta hela utflykten som en semester och när du e på väg hem kommer hojåkandet att rocka igen.
Johan
Byt Bana!!
Åk till nån cool bana du aldrig har varit på,
ex. Assen, Spa , Donington
Bästa är nog att du anmäler dig till deras nationella mästerskap och bara
blir nöjd med att du kvalar in.
Sen går racet av bara farten, du har inga referenser på att han e si å så snabb etc.
Ta hela utflykten som en semester och när du e på väg hem kommer hojåkandet att rocka igen.
Johan
Bikerbitch
Stolt mamma
Naj naj naj. Trist att du känner såhär Matte. Hoppas verkligen att du landar på fötterna snart och inser att du inte kan vara utan det här med RR 
Hoppas att spökena i skallen försvinner också. Hämta andan bara så kör du på hårt som vanligt igen. Jag sa ju att du körde lite ohängigt i esset du vet på lördagen, men sen stod jag och tittade och du körde riktigt bra då. Jag tror det var på tävlingen. Kämpa på!
Hoppas att spökena i skallen försvinner också. Hämta andan bara så kör du på hårt som vanligt igen. Jag sa ju att du körde lite ohängigt i esset du vet på lördagen, men sen stod jag och tittade och du körde riktigt bra då. Jag tror det var på tävlingen. Kämpa på!
Nyteknik
Bannad
Bra tråd det här. Jag tror att många har skäl av att fundera över om de har en realistisk/konstruktiv målsättning med sin roadracing. Som flera har skrivit är det lätt att bli frustrerad och tappa lusten om man inte har det.
Själv fick jag mig en tankeställare när jag nyligen upptäckte att mina fjolårstider var svårslagna trots ny och bättre hoj. Jag trodde det skulle bli jättelätt att köra flera sekunder snabbare i år men har ännu inte förbättrat mig på Gelleråsen eller Svieststad. Precis som Chris älskar jag roadracing och motorcyklar för mycket för att bara sluta. Lösningen för att fortsätta ha kul kanske blir att göra ungefär som Teddy: sluta jämföra sig med andra och satsa på träning framför racing. Å andra sidan går det ju att tävla med en blygsam målsättning.
Regelbundna B-race skulle göra det lättare att ägna sig åt roadracing både helhjärtat och lojt.
Själv fick jag mig en tankeställare när jag nyligen upptäckte att mina fjolårstider var svårslagna trots ny och bättre hoj. Jag trodde det skulle bli jättelätt att köra flera sekunder snabbare i år men har ännu inte förbättrat mig på Gelleråsen eller Svieststad. Precis som Chris älskar jag roadracing och motorcyklar för mycket för att bara sluta. Lösningen för att fortsätta ha kul kanske blir att göra ungefär som Teddy: sluta jämföra sig med andra och satsa på träning framför racing. Å andra sidan går det ju att tävla med en blygsam målsättning.
Regelbundna B-race skulle göra det lättare att ägna sig åt roadracing både helhjärtat och lojt.
Tror det är lätt att drabbas av den där uppgivna känslan när man slutar utvecklas.
I början går allting lätt. Man fortsätter och förbättrar sin åkning och sina tider relativt enkelt. Första 1-3 säsongerna så gör man rätt stora framsteg bara genom att bara köra mycket. Sen kommer man väl efter ett tag till "sin" nivå, d.v.s så långt man kan komma utan att satsa seriöst.
Ska man då fortsätta att utvecklas måste man ta nästa steg i utvecklingen, och då börjar det kosta mycket pengar och tid. Har man inte möjlighet och lägga ner den tiden och dom pengarna, så kommer man stanna av i utvecklingen.
När man då känner att det inte "händer något" när man åker. Tiderna sjunker inte som dom gjorde innan, och det känns som man står och stampar. Så är det nog lätt att motivationen tryter, och körningen försämras.
Upplevde samma fenomen när jag lirade Golf för länge sedan. Det gick bra att "lalla runt" och leka golf ner till 16-18 i hcp. Man sänkte sig lite varje gång man spelade, och det var allmänt skitkul. Men sen når man "sin" nivå (i mitt fall var det 16,xx har jag för mig
), och ska man då fortsätta utvecklas krävs det att man börjar nöta på drivingranchen typ varje dag, och börja spela seriöst. Det hade inte jag tid/ork/råd/lust att göra, vilket resulterade i jag började spela över mitt handikapp i stort sett varje runda. Man tycker att det går dåligt, och det blir tråkigt... Och tycker man det är tråkigt, så spelar man sämre... Året efter sålde jag klubborna...
När man kommit till den punkten så finns det väl två saker att göra. Antingen får man försöka hitta nåt sätt som gör att man kan satsa så mycket att man kan ta nästa steg i utvecklingen, eller också så får man hitta ett sätt att ha roligt på ändå. Man får börja hitta det roliga med att ligga på den nivån man ligger.
Marigt med idrottspsykologi....
Hvudsaken är väl att man har roligt, har man inte det så tycker jag man bör göra som Mats. Ta en paus, och försöka hitta tillbaka...
I början går allting lätt. Man fortsätter och förbättrar sin åkning och sina tider relativt enkelt. Första 1-3 säsongerna så gör man rätt stora framsteg bara genom att bara köra mycket. Sen kommer man väl efter ett tag till "sin" nivå, d.v.s så långt man kan komma utan att satsa seriöst.
Ska man då fortsätta att utvecklas måste man ta nästa steg i utvecklingen, och då börjar det kosta mycket pengar och tid. Har man inte möjlighet och lägga ner den tiden och dom pengarna, så kommer man stanna av i utvecklingen.
När man då känner att det inte "händer något" när man åker. Tiderna sjunker inte som dom gjorde innan, och det känns som man står och stampar. Så är det nog lätt att motivationen tryter, och körningen försämras.
Upplevde samma fenomen när jag lirade Golf för länge sedan. Det gick bra att "lalla runt" och leka golf ner till 16-18 i hcp. Man sänkte sig lite varje gång man spelade, och det var allmänt skitkul. Men sen når man "sin" nivå (i mitt fall var det 16,xx har jag för mig
), och ska man då fortsätta utvecklas krävs det att man börjar nöta på drivingranchen typ varje dag, och börja spela seriöst. Det hade inte jag tid/ork/råd/lust att göra, vilket resulterade i jag började spela över mitt handikapp i stort sett varje runda. Man tycker att det går dåligt, och det blir tråkigt... Och tycker man det är tråkigt, så spelar man sämre... Året efter sålde jag klubborna... När man kommit till den punkten så finns det väl två saker att göra. Antingen får man försöka hitta nåt sätt som gör att man kan satsa så mycket att man kan ta nästa steg i utvecklingen, eller också så får man hitta ett sätt att ha roligt på ändå. Man får börja hitta det roliga med att ligga på den nivån man ligger.
Marigt med idrottspsykologi....
Hvudsaken är väl att man har roligt, har man inte det så tycker jag man bör göra som Mats. Ta en paus, och försöka hitta tillbaka...
